Wappen

Den är snart här! Imorgon, närmare bestämt. Och jag har beslutit mig för att inte tänka ett skvatt på prepkursen, dumheterna i rollspelsforumet eller något annat på hela veckoslutet. Nu ska jag bara fira och ha det roligt!
Ända sedan jag kom hem från Tyskland i måndags (awesome där, btw) har jag stressat omkring med allt möjligt. Allt som hände på Magivärlden (jag kommer nog aldrig att förstå och godkänna det) tog upp en stor del av mitt medvetande, medan jag samtidigt försökte fixa prepkursassistenter och ordna gruppindelningarna, skriva arbetsavtal etc. Inte undra på att jag känner mig helt slut igen fast jag haft ledigt från skolan hela veckan. Men jag har också hunnit via YTHS för att ta blodprov och tandröntgen, så jag är ändå riktigt nöjd med mig själv.
Men som sagt. Nu anländer Wappen, och nu ska vi ha roligt!

Oväntat samtal

Pappa fick precis ett jobbsamtal från Tanzania, där någon verkade ha väldigt grundläggande problem med systemet som pappa varit med och utveckat. På nivån "vilken knapp ska jag trycka på", alltså. Varför han ringde just till pappa har vi ingen aning om.
Sådant kan hända. :D

Palmsöndag

Vi har haft flera små påskhäxor på besök idag (i finsktalande Finland går de runt på palmsöndagen i stället för påsklördagen) och därmed fått höra den traditionella Virvon Varvon-ramsan ett antal gånger. Mycket fler häxor hittade hit i år än förra året, jag undrar vad det beror på.
Lite roligare är att jag idag var ute och cyklade för första gången i år! Vädret är alldeles fantastiskt; soligt och varmt med nästan ingen vind, så det var ett nöje att flyga fram genom vårlandskapet. Jag fick leka danslärare åt Tova, Cami och Mia för att uppdatera dem om vad de missade av denna veckas danslektion, och nu är det dags att gå till röstningsbåsen för att säga sin åsikt om riksdagsvalet.
Vi får se hur det går.

Boom, shake it, drop?

Det har blivit mycket promofotograferande för mig på senaste tiden. Först TrotsAllt för ett par veckor sedan, och idag var det dags för Rumpskakars promofoton. Eller rättare sagt kalenderfoton. Just det. Vi ska göra en egen väggkalender för nästa år där de flesta av bilderna består av oss i olika uppträdandeoutfits. Idag fotade vi Muppet Show och Dr.Jazz på ett ganska intressant sätt: bilderna togs ensamma eller i par, och fotografen Mandy photoshoppar sedan ihop oss till en ends stor bild. Dr.Jazz var väldigt mycket hopp, piruetter och poseranden, medan Muppet Show handlade om att försöka se ut som en docka. Åtminstone Geisha och Veikka lyckades väldigt bra med det!
Hur som haver så tror jag att bilderna kommer att se totalt awesome ut då de är klara. Bara tio bilder till att fota...

And now for something completely different. Vem kan gissa vad de här tre låtarna har gemensamt?
Candyman

Boom shake drop

Jäätelökesä


Rätt svar är att de alla utgör musik till tre olika danser som min andra dansgrupp ska uppträda med nu i vår. Boom shake drop har vi precis börjat med, men den dansen har verkligen stor potential. Och de båda andra är så flickaktig (Jäätelökesä) och smexig (Candyman) att man bara kan njuta av att dansa dem. Otroligt hur man varje onsdag kommer hem på gott humör efter dansträningarna - även efter att Nikke inlett träningen med en killer-uppvärmning.

Sjung och var glad, furaha!

Furahakörens grundare och hedersdirigent Guggo firade sin 70-årsdag idag, och en av furahagamyhlerna hade samlat ihop ett gäng gamyhler som skulle uppträda för henne. Eftersom mina båda föräldrar hör till gamyhlgänget (och jag ändå känner Guggo så pass bra) hängde jag naturligtvis med. Det blev verkligen en fin (nästan) spontankeikka: vi tågade in med Yesu Akija, en av de första sångerna som kören uppträdde med, fortsatte med En skara drar genom världen och avslutade med Det finns djup i Herrens godhet - alla tre sånger som sitter i ryggraden för de flesta gamyhler. Guggo verkade verkligen tagen, och dirigerade själv oss i sista versen av Det finns djup. Nostalgisk som jag är så tycker jag att keikkor då gamla sånger sjungs verkligen är de bästa.

Guggos syster Brita hade fixat så att det fanns kaffe och kaka även åt oss, och efter att vi druckit och ätit och babblat på tillsammans med resten av gästerna drog några gamyhler spontant igång med en sång som förr ofta sjöngs inom kören på keikkorna; Var gång vi kommer samman. En helt underbar stämning spred sig i rummet, och jag förespråkar fortfarande att den sången borde införas på aktiva körens keikkaveckoslut! Melodin är härlig, stämmorna vävs fint in i varandra, och texten är underbart mysig. Visst är det skönt att sjunga sin glädje ut med sång!

Var gång vi kommer samman blir livet till en fest.
Med glädje och med gamman och sånger trivs vi bäst.
Vi tror vi alla känner vad sången har att ge.
Vi får så många vänner med samma sätt att se.

I dessa mörka tider när ofärd kring oss rår,
och folk i världen lider, mång' tusen hungra får.
O sångens ande, sänk dig, och sångens glädje sprid
att så oss sammanlänka i hela världen vid.

Visst är det skönt att sjunga sin glädje ut med sång.
Låt hjärta, själ och tunga få jubla på en gång
att den som förr var fången av oro, strid och bråk,
men nu tack vare sången har funnit glädjens språk.

Ordlista 

keikka = konsert, uppträdande

gamyhl = tidigare aktiv medlem som "pensionerat" sig från kören

Rainy day

Dimman ligger åter tät över Helsingforsregionen idag. Jag såg inte 100 meter längs Vanhalinnantie då jag gick till metron, och när bussen körde över Drumsö bro såg man bara tom vithet åt båda hållen. När jag steg ut ur elbyggnaden hade ett stilla vårregn börjat falla, och det steg en underbart frisk doft från marken. Det märktes att växterna så småningom börjar vakna till liv!
Kanske snön så småningom ger upp helt och hållet.

Dimma och vindfång

Hela kvällen har det legat ett tjockt dimtäcke över åtminstone östra Helsingfors. (dementorer?) Det var ganska spännande att köra och hela tiden se nya saker materialiseras framför dig.
För att gå till det andra temat för kvällens inlägg så var det ett jätteintressant vindfång (diskussionsgrupp) vi hade i kväll. Temat var relationer, och det dök upp flera väldigt bra frågor och poänger under diskussionens lopp. Som extra plus hade Patricia gjort en himmelskt god chokladkaka som vi fick äta till efterrätt!

Snövit är död

För den som undrar är det namnet på den nya pjäsen min teatergrupp sätter ihop. Idag hade vi promofotografering för den, och hade jätteskoj under hela tiden (förutom kanske då vi låg på golvet och fick sjuka nackar). Att få klä sig i en fin, flygande klänning (tack Stella) och få håret fixat fint (tack Sanna) och sedan posera framför kameran ensam och med alla andra...det finns bara inte ord att beskriva adrenalinkicken och sprudligheten som då infinner sig - speciellt då man fick leka lite full, dansande fjortis i vissa bilder.

Mer kanske jag inte ids avslöja. Väntar med spänning på att Emzi ska skicka bilderna åt mig! Men tills dess några inofficiella bilder som togs med Stellas kamera!

Stella&jag har roligt.

Flirty