Sjung och var glad, furaha!

Furahakörens grundare och hedersdirigent Guggo firade sin 70-årsdag idag, och en av furahagamyhlerna hade samlat ihop ett gäng gamyhler som skulle uppträda för henne. Eftersom mina båda föräldrar hör till gamyhlgänget (och jag ändå känner Guggo så pass bra) hängde jag naturligtvis med. Det blev verkligen en fin (nästan) spontankeikka: vi tågade in med Yesu Akija, en av de första sångerna som kören uppträdde med, fortsatte med En skara drar genom världen och avslutade med Det finns djup i Herrens godhet - alla tre sånger som sitter i ryggraden för de flesta gamyhler. Guggo verkade verkligen tagen, och dirigerade själv oss i sista versen av Det finns djup. Nostalgisk som jag är så tycker jag att keikkor då gamla sånger sjungs verkligen är de bästa.

Guggos syster Brita hade fixat så att det fanns kaffe och kaka även åt oss, och efter att vi druckit och ätit och babblat på tillsammans med resten av gästerna drog några gamyhler spontant igång med en sång som förr ofta sjöngs inom kören på keikkorna; Var gång vi kommer samman. En helt underbar stämning spred sig i rummet, och jag förespråkar fortfarande att den sången borde införas på aktiva körens keikkaveckoslut! Melodin är härlig, stämmorna vävs fint in i varandra, och texten är underbart mysig. Visst är det skönt att sjunga sin glädje ut med sång!

Var gång vi kommer samman blir livet till en fest.
Med glädje och med gamman och sånger trivs vi bäst.
Vi tror vi alla känner vad sången har att ge.
Vi får så många vänner med samma sätt att se.

I dessa mörka tider när ofärd kring oss rår,
och folk i världen lider, mång' tusen hungra får.
O sångens ande, sänk dig, och sångens glädje sprid
att så oss sammanlänka i hela världen vid.

Visst är det skönt att sjunga sin glädje ut med sång.
Låt hjärta, själ och tunga få jubla på en gång
att den som förr var fången av oro, strid och bråk,
men nu tack vare sången har funnit glädjens språk.

Ordlista 

keikka = konsert, uppträdande

gamyhl = tidigare aktiv medlem som "pensionerat" sig från kören