Dag 24: Det här lever jag för

Går man riktigt in på djupet tror jag att alla sist och slutligen lever för sig själva; för ens egen skull så att man själv ska må bra. Men för att må bra så måste man leva så att man tänker på andra också. Därigenom lever man för sig själv genom att också leva för andra.
Många saker håller mitt liv flytande och ibland flygande. Vännerna, pojkvännen, familjen, dansen, musiken, sången, skratten, spelen, naturen, kramarna, bilderna, simmandet, vandrandet, godsakerna...
Man lever för andra genom att leva för sig själv, på samma sätt som man lever för sig själv genom att leva för andra.

Tisdag

Den sista lediga veckan innan skolarbetet börjar rullar på. Man tror att man ska hinna med så mycket då man är ledig, när man i själva verket gör ganska lite, och det är frustrerande. Men världen rinner ständigt förbi där ute, oberoende av om man själv sitter stilla (eller åtminstone försöker) för tillfället. Att komma in i rutiner ska däremot bli ganska skönt, även om jag åtminstone för en tid framåt måste skjuta upp några träningsrutiner på grund av att min fot fortfarande inte läkt ordentligt. Bah!

Dag 23: Det här saknar jag

Det här är, igen, en svårare fråga i mina ögon. Det jag ofta saknar är säkerheten, den ultimata känslan att veta att allt ordnar sig. På resor med familjen är den känslan ofta närvarande, eftersom jag litar på att mina föräldrar sköter om saker och att jag bara måste följa deras ledning. På egen hand, i skolan eller på jobbet till exempel, saknar jag däremot väldigt ofta den känslan av säkerhet som säger att allt nog går bra. Kanske är det därför jag så ofta oroar mig för uppgifter, projekt och tenter.
För att gå ytterligare in på det abstrakta området så saknar jag ett större förråd av tålamod. Alltför ofta tar frustrationen överhand, något som nog varken jag eller de omkring mig gillar. Och för att slutligen vara lite egoistisk så saknar jag den tid och de pengar jag behöver för att resa till de många olika platser jag vill besöka.

Dag 22: Min favoritplats

Det här är enkelt att besvara: Lökvik. Vårt underbara sommarställe på Kumlinge, Åland, där släkten aldrig är långt borta och barndomsminnena frodas på varje kvadratmeter. För mig finns det ingen bättre plats här på jorden. Jag kan referera till mitt inlägg jag skrev i juli förra året.

Picknick och tupare

Lördagen lovade att bli varm, och det höll den också. Vad bättre då än att spendera några timmar i solen på Sveaborg? Leo, Stella, Emzi och jag ordnade en minipicknick vid Sveaborgs murar där solen skönt gassade på och smälte chokladen på våra kex.

Det här är Emzis bild!

Leo, Stella och jag tog oss också en simtur från den lilla stranden, vilket var otroligt skönt och svalkande. Jag har simmat alltför lite i sommar!
Från Sveaborg åkte vi rakt mot Mejlans för att hälsa på Ninni på hennes tuparen (inflyttningsfest). Jag gillade hennes lägenhet väldigt mycket: den var fint inredd och verkade större än den var! Det blev några trevliga timmar på Mannerheimvägen innan jag åkte hem till Tatu.

Sista jobbdagen

Det var idag, det. Och jag måste säga att det känns väldigt skönt! Jobbet har emellanåt varit väldigt tråkigt, även om sällskapet på kontoret varit väldig trevligt, så det känns bra att ha en ledig vecka innan skolan kör igång. Nu har också fritidsintressena startat för hösten, så det kommer att vara en hel del tränande för min del under de kommande månaderna. Det kan ju knappast göra mig illa - så länge min fot läker i tid.

Dag 21: Mina rädslor

Vad jag djupast inne fruktar är ensamhet och smärta. Det är åtminstone vad jag tror. Jag är rädd för att något ska hända åt de personer jag bryr mig om, åt mitt hem och ibland åt mig själv.
Och spindlar. Jag hatar spindlar! Ormar okej, småkryp okej, men spindlar? AAAAAAAAAAAAH!!

Dans igen

Idag körde dansträningarna vid Studio90 igång igen. Gruppen hade åter förändrats med några bortfall och några nya tillskott (plus ett nygammalt sådant), men vår vanliga lärare Nikke var inte på plats idag. I stället hade vi killen-som-dansar-i-discogruppen-som-annars-bara-består-av-tjejer som vikarie. Han är alltså själv elev på Studio90 i en annan dansgrupp, men som tur var klickade det direkt mellan gruppen och honom. Timmen bestod av mycket latinamerikansk dans med tillhörande skratt alltemellanåt, så det var ändå inte en dålig första lektion för terminen!

På en sammanfattning av min Danmarksresa med Humpsvakar och Rumpskakar får ni nog vänta lite längre. För tillfället är det för många intryck jag vill skriva ner, men det väsentliga ni behöver veta var att det var totalt awesome.

Festival!

Dags att åka iväg till Ballerup, Danmark på festival med Humpsvakar och Rumpskakar!
Awesomeness på intåg!

Fotuppdatering

Endast lilltån är blålila längre, själva foten har bara en mörk skugga över sig i stället för den blåa ton den hade i fredags. Jag kan också gå nästan normalt redan, så jag hoppas på en full återställning ganska snart! Det betyder jobb imorgon igen, och Danmark på onsdag! Whee!

Dag 19: Det här får mig att gråta

Smärta i alla dess former. Jag tror att det säger allt.

Regndag och svullen fot

Utanför fönstret öser regnet ner, själv sitter jag hemma vid datorn och försöker översätta ett pressmeddelande. Det blir inget jobb för mig idag eftersom jag inte kan stödja på min vänstra fot överhuvudtaget. Igår på dansträningarna lyckades jag med full fart sparka foten upp i ett bord (vi tränade i Stora salen), vilket nu har resulterat i en svullen fotrygg, blå lilltå och väldigt ond mittersta tå. Jag kan böja på dem och kan i princip stödja på foten någotlunda, men det gör alltför ont för att jag skulle vilja ge det några större försök. Förhoppningsvis är det något som blir bättre ganska fort, speciellt som Humpsvakar och Rumpskakar ska åka till Danmark nästa vecka, och det vill jag verkligen inte missa. Showen på söndag får jag nog däremot ge upp, skulle jag tro.

Dag 18: Det här får mig att må bra

Haha, oj oj oj så mycket jag skulle kunna skriva här. Men vi tar en kort lista igen!

• Vad som helst som får mig att skratta
• Att bli omkramad av en familjemedlem, en vän eller pojkvännen
• Att dansa
• Vissa speciella låtar
• Att spela piano och låta fingrarna dansa över tangenterna
• Att sitta uppkurad i en fåtölj eller ett soffhörn med en bra bok och en kopp kaffe eller te
• Att vistas på Åland
• Några timmars spelande, varefter man kan stänga av systemet och konstatera att det gått bra
• Att dyka under havsytan och inte komma upp förrän nästan all luft är slut
• En pratstund med en nära vän
• Att resa utomlands

Träff med Trotsallt

Tanken var att hela teatergänget skulle träffas hos Stella L igår (tisdag) omkring klockan 15, men det visade sig i stället att vi dök upp på väldigt varierande tider. Trots att träffen blev kort för min del var det skoj att se en del av Trotsallt-gänget! Plus att jag fick en del scenkläder med mig hem, däribland den röda klänningen och de svarta klackskorna som köptes för mitt behov. Det var också roligt att få se Stellas lägenhet och snabbt träffa hennes pojkvän Paul, samt bli bjuden på kladdkaka och te.
Varför Trotsallt är så fantastiskt kan man fråga sig. Åtminstone blev allt så mycket bättre efter att ha träffat på några kära vänner! Och ännu mer energi fick jag efter höstens första träningar med Rumpskakar, där bl.a. Göran och Teflon var med efter en lång paus, och vi fick se bilder från Geishas bröllop.

Dag 17: Det här upprör mig

Mycket. Orättvisor, likgiltighet, elakhet, folk som kör som idioter, oartiga och förolämpande spelare och kommenterare online, sådana som inte bryr sig, och ibland nästan vad som helst som på sätt eller annat är negativt. Mest upprör det mig kanske ändå då jag misslyckas med något.

Dag 16: Det här tycker jag om mig själv

Well, damn. Vad svarar man på något sådant? Hmm.
Jag tycker om mig själv, för det mesta. Jag är inte alldeles nöjd med mitt utseende, men oftast försöker jag bara acceptera det, och emellanåt är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag gillar inte mitt temperament, speciellt inte det faktum att jag faktiskt kan gå från "zero to bitch in 0,9 seconds" om jag har en dålig dag. Jag tycker om mina musikaliska talanger: sångrösten, rytmsinnet, pianospelandet och det faktum att jag faktiskt kan känna rytmen i kroppen och därmed ha lätt för att dansa. Likaså är jag stolt över de IT-kunskaper jag har, även om de inte är ens i närheten av många av mina studiekompisars. Vad jag inte gillar är att jag är så dålig på att hålla kontakt med folk. Jag ringer så gott som aldrig någon, vilket antagligen är en stor orsak till att jag tappat kontakten med många gamla kompisar.


Det får väl räcka. Förresten så gick blodgivningen idag bara bra. :)

Blodgivning

Det har nu gått tre månader sedan jag senast var och donerade, så det är dags att försöka igen. Jag hoppas att mitt hemoglobin inte sjunkit igen, vilket faktiskt är en risk eftersom jag ätit så dåligt på sista tiden. Förhoppningsvis har det dock hållit sig i skick med lite järnpiller jag tog förra veckan.
Nej, jag har inga som helst obehag av att få en nål instucken i armen. Snarare är jag den som fascinerad tittar på och förundras över hur varm blodslangen känns mot armen. Jag ber om ursäkt om någon som faktiskt har obehag av sådant råkade läsa det här!
Dags att vara en livräddare!

Dag 15: Det här året

Oj. Vad har jag riktigt gjort i år? Bloggen och bilddagboken to the rescue!

Januari inleddes med nyårsfirande i goda vänners sällskap. Bara ett par dagar senare flög jag till Sverige för att delta i Trollkarlsskolans lajv i Strömsund. Det var några fantastiska dagar, att få träffa stora delar av admingänget och några till och lajva så mycket man ville...jag tror ganska säkert att jag lärde känna både Lethrin och Elena (mina sidokaraktärer) mycket bättre under den tiden, även om det bara var under flumlajven de visade sig. Inte långt därefter hade vi i Trotsallt våra sista föreställningar av pjäsen Hänglås. Vackert och vemodigt, som alltid. Ett par veckor senare köpte jag min Xbox 360, och kort därefter tog UK 2011 sin början. Som vanligt (kan jag nästan säga, eftersom det hänt 3 år av 5) satt jag i presidiet, för andra året i rad som teknisk sekreterare, och skötte om powerpointpresentationerna under plenum. Under januari hann jag, Tatu, Leo och Stella också med ett par rollspelssessioner, som jag numera minns beklagansvärt lite av. De var intressanta, i alla fall, och vi ritade en karta för världen vi rollspelade i.

Februari började med lite förkylning, men första veckan i sagda månad avslutades med ett fantastiskt fyra dagars födelsedagsfirande. Torsdag kväll, RKBS; fredag kväll kompismiddag; lördag dag och kväll jubileumskickoff med Humpsvakar, och söndag dag Kårspexlunch. Resten av månaden förflöt i en studiedimma.

Mars inleddes med tentperiod, och innan den höll jag på bryta ihop av all stress. Efteråt blev jag sjuk, men tog det därmed också lite lugnare. Med Trotsallt diskuterade vi vidare och var också och såg på pjäsen Aurora Helsinki. Med TF Rekry var jag i mitt gamla gymnasium och försökte ragga abiturienter att söka till Aalto-universitetet. Månaden avslutades med TF:s årsfest, vilken var en av de bästa festerna i år. Både själva banketten, efterfesten och sillizen. I mars introducerades också den nya sidan Magivärlden, som baserade sig på Trollkarlsskolan.

April kom med dimma och vårregn, men fortfarande krävande studier och prepkursförberedelser. Furahakören uppvaktade sin grundare och hedersidirigent Guggo på hennes 70-årsdag, tre amerikanska släktingar kom på besök, och våra tre danser tog form i Studio90. På palmsöndagen var det riksdagsval, och långfredagen flög vi till Tyskland med familjen där vi spenderade fyra dagar. Vi hälsade på pappas kusin Annika, såg Vfb Stuttgarts bästa match för säsongen och körde ungefär 900km. 27.4. hade Sonata Arctica konsert på Nosturin, och april avslutades som alltid med fantastiska Wappen, teknologernas största högtid.

Första maj var en ganska kall dag, men ändå dansade Rumpskakar glatt på till Humpsvakars tutande. Teknologföreningens prepkurs inleddes, och jag flängde omkring för att se att allt var som det skulle. Sista tenperioden kom och gick, mitt sommarjobb började, röstandet i Eurovisionens final gick helt uppåt väggarna, och Finland vann VM i ishockey. Jag och Tatu firade ettårsdag, och Studio90:s dansföreställningar var åter alldeles fantastiskt roliga. Candyman, Jäätelökesä och Drop it!

I juni var jag två gånger modell åt Stella och jobbade alla vardagar heltid på Promentor Solutions. Ett besök på Borgbacken och ett till Lekholmen hann jag med, samt en cykeltur till mina barndomstrakter på Degerö och några nätter av att följa med League of Legends Season one Finale på Dreamhack. Missionsfesten i Borgå tog upp ett veckoslut, och midsommaren som firades i Österbotten ett annat. Guddotterns födelsedagskalas inte att förglömma, där både jag och Tova för första gången hade med våra pojkvänner på ett familjeevenemang.

Juli inleddes med en veckas ledighet på Kumlinge och fortsatte med en tiltande ipod, ökande aktivitet på Magivärlden och "meh"-dagar på jobbet. Tatus farfars födelsedag firades i Kotka, och League of Legends genomförde sin server split i Europa, vilket ledde till ledsna miner i vårt spelargäng då vi splittrades mitt itu. Vädret har varit fint, men det vet jag inte mycket om eftersom mitt rum på kontoret inte har något fönster och är lika kallt från dag till dag. Sista veckoslutet hade vår pjäs Snövit är död? premiär på etnofestivalen Faces, och även om min bil beslöt sig för att tända "check your engine"-ljuset så var det ett fenomenalt veckoslut med både teatergruppen och Furahakören.


Vi är bara fem dagar in i augusti, men jag har redan hunnit godkänna ungefär 15 karaktärer på magiskolan, pm:at 5 andra över konstiga detaljer, och godkänna över 300 inlägg. Jobbet går långsamt framåt, men bara den här veckan har jag njutit av en utekväll med vänner och vänners vänner samt en sommarteaterföreställning på Sveaborg (Ronja Rövardotter). Om ett par veckor börjar grundskolorna, Tatus utbildning veckan efter det, Stellas utbildning veckan efter det, och min därpåföljande vecka. Snart dags att välja kurser, anmäla sig närvarande och ställa sig i ordning för ett halvår av studier, fester, Humpsvakars 50-årsjubileum, eventuellt hemifrånflyttande och en möjlig södernresa. Studielivet kallar!

Dag 14: Detta ångrar jag

Mycket. Dumma saker jag sagt och gjort, som jag genast ångrat. Men ingenting så stort att jag skulle gå omkring med en ständig ångest inom mig. Tur det.

Stuff

Since I was a bit bored at work, I started looking up stuff I'd like to buy. I wonder if it was a good idea...

...yeah.

Dag 13: Mitt favoritminne

Det här är omöjligt att svara på, eftersom jag bara under de 21 år och 6 månader jag levt upplevt så många - många - fina minnen. Jag har ingen favorit av dem, men jag kan räkna upp några av mina bästa minnen.

• Första filmkvällen hos Tatu, då vi också blev ett par
• Snorklande i blue lagoon vid Comino, Malta
• Emottagandet Furahakören fick i en församling i Karatu, Tanzania: blombladsregn, blomkransar om halsen, khanga-tyger till alla kvinnor och trummor åt männen - och det innan vi börjat sjunga
• Soluppgång över Serengeti
• Barndomssomrar med kusinerna, då indianerna ännu smög omkring i Lökviks djungel
• Gemenskap utan gränser på Lekholmen, oberoende av vilket år
• Att stå på scen med TrotsAllt-gänget och njuta av att pjäsen är färdig
• Dansa ut sin glädje på Studio90:s vårföreställningar
• Spelkväll med familjen
• En natt av LoL-spelande med det gänget, då alla fick mig att skratta så mycket att jag var rädd att väcka resten av familjen
• Humpsvakar&Rumpskakar som sjunger "Kom du ljuva" för mig på min födelsedag
• Solig morgon hos Tatu då vi äter morgonmål i trädgårdsgungan
• Picknick på Sveaborg i goda vänners sällskap
• Promenader i den underbara naturen kring Punkaharju tillsammans med familjen
• Bilresa genom Norges fantastiska landskap
• Fefoträff i Göteborg då systerskapet med Nessi och Teddy uppstod
• Glassätande på Kitees torg
• En kvälls questande i Lord of the Rings Online med Stella, Leo och Tatu

Rullskrinnande

Igår, då jag kom hem från jobbet, letade jag nästan genast upp mina gamla rullskrinnskor i källaren och gav mig ut på en liten tur. Det var alltför fint väder för att låta bli att göra något utomhus efter jobbet, och jag hade inte rullskrinnat på säkert två år. En tur runt Botby senare kunde jag konstatera att rullskrinnskorna inte stöder vristerna så bra, men att man faktiskt får bra benmuskelträning, speciellt i uppförsbackar. Lite tänjning senare var jag nöjd och satte mig ner för att avnjuta en kväll i spelandets tecken.
Idag väntar en photoshoot med Rumpskakars fantastiska flickor, så där är åter något att se fram emot!