"Här är jag hemma, här väntar min Fader"

Förra veckans torsdag till söndag gick Ungdomens kyrkodagar av stapeln. Omkring 150 ungdomar från hela Borgå stift samlades på Lärkkulla i Karis för att diskutera sådana ämnen som vi i år ansett vara tillräckligt relevanta för att skriva motioner och initiativ till diskussion om.

Jag tänker inte börja räkna upp vad för beslut som togs under det förlängda veckoslutet, för det har jag redan bloggat om på UK:s hemsida, men jag skulle så gärna vilja få alla som läser min blogg att förstå varför UK är så fint, så berörande och så viktigt för mig. Rofa skrev redan ett inlägg i Andetagsbloggen som på väldigt många sätt förmedlar även mina egna tankar om UK: hur de fyra dagar och tre nätter man där tillbringar tillsammans kan föra en så otroligt nära de övriga deltagarna, och hur man där känner att man är omgiven av några av sina bästa vänner trots att man kanske bara träffar dem den här ena gången om året. Framför allt är UK det ställe där jag känner att jag vågar tro på kyrkans framtid, och samlar på mig den allmänna känsla av hopp och gemenskap som genomsyrar hela evenemanget för att kunna använda den senare då det åter känns hopplöst och tomt.

För jag håller med Pontus: UK är min hemförsamling. Ingen annanstans har jag upplevt lika ärliga och öppna diskussioner som ibland kan sträcka sig genom hela natten i det övrigt tomma caféet. På få andra platser har jag känt så stor gemenskap med alla närvarande, även de jag inte ens talat med. Och jag håller med Erika: det handlar inte om vi och de, utan om oss tillsammans, vilket är en oerhört värdefull tanke. Precis som hon så fasar även jag för den dag jag fyller 30 och inte längre får vara med.

Jag tror knappast att något annat sammanhang hade fått mig att skaffa både Twitter och Instagram än just UK. Och när de tunga dagarna kommer igen tänker jag komma ihåg att det finns ett sammanhang där jag vet att jag är uppskattad. De finaste orden jag fick höra i år var "du är en av dem som måste finnas här, annars känns det inte rätt". De orden vill jag bära med mig och minnas då livet känns svårt!

"Se mig, hör mig, rör mig, hur svårt kan det vara?"

 Rofa intervjuas i Studio UK angående slipsdagen.

 Jonas editerar livestreamen

 Borgå stift fyllde 90 år, vilket firades under lördagen.

Fantastiska Daniel och Christer!

Julbilder

Såhär passligt en månad efter julen tar jag och visar lite stämning från julafton hemma hos mina föräldrar.

 The Snowman är en jultradition som måste ses.

 Mammas specialefterrätt som hon gör endast till julen.

 En julklapp jag tillverkade åt Tova

"Can I only view my website through the internet?"

Jag har i en dryg halvtimme läst posts på Clients From Hell och vrider mig av skratt samtidigt som jag vet att jag mer än gärna skulle köra huvudet genom väggen om jag själv skulle tvingas jobba för sådana här kunder. Jag tror att den här är en av mina favoriter hittills.

Ett ögonblick

Jag sitter på busshållplatsen i Otnäs och väntar på 550:an. Veckans andra gympass (endast muskelträning vill det säga) ligger bakom mig tillsammans med en nöjd känsla av att nästa gång kunna höja workouten till följande nivå. Det här att se sitt träningsprogram och näringsintag som ett spel passar verkligen mig, achievementjunkie som jag är, eftersom lockelsen att ge sig själv lite XP kan väga högre än lockelsen att köpa något sött och gott. Hittills har det fungerat ganska bra, förhoppningsvis kan jag hålla mig i fortsättningen också.

Kylan och snön har äntligen hittat till Helsingforsregionen, så det känns som riktig vinter och inte november. Med min favoritvinterjacka och varma stövletter behöver jag inte frysa utan kan njuta av den friskhet som kylan fört med sig. Det är något av det bästa med vintern: det känns nästan som om man kan dricka luften!

Kvällsmat

För att fortsätta på temat "Frida lagar mat" så kan ni här beundra plättarna jag stekte åt mig igår kväll. Smeten gjordes av en banan, ett ägg, lite jordnötssmör och en gnutta bakpulver, vilket är en version av ett recept som Tua bloggade om för några månader sedan. Goda är de!

Tolkienkvarteret

Internet visade mig att det finns ett område i Geldrop i Nederländerna där alla gator har namn efter Tolkiens karaktärer. Ett sådant område vill jag bo i!

Sunday treat

En sötare rätt jag viljat testa på en tid: stekta bananer. Det var väldigt gott, kan jag berätta!

Studieliv

Efter ett otroligt skönt och lugnt jullov har studierna idag kört igång igen. Jag tyckte att jag plockade in en hel del kurser åt mig, men de blir ändå bara 24sp sammanlagt vilket skulle ge mig 51sp för hela året. Jag kanske plockar in lite fler kurser ännu under årets lopp, för som det nu ser ut slutar så gott som alla kurser redan i februari, vilket innebär att jag från början av mars till slutet av maj bara har två kurser att fokusera på. Det här tack vare skolans nya system med fem perioder under ett läsår. Väldigt konstigt! Vad ska jag göra med all min tid sedan?

Mer extramaterial åt folket

Jag måste låta som världens tråkigaste nörd, men jag bara älskar extramaterialet till The Hobbit. Trots att man kan argumentera att det förstör magin att veta hur allting filmats och hurudana trick de använt sig av...nej. Inte för mig, åtminstone. Snarare känns det lite som att bli välkomnad in i filmteamets speciella gemenskap. Dessutom blir min nyfikna personlighet tillfredsställd då jag får reda på mer fakta om något jag bryr mig om, i detta fall filmen.

Jag tänker förresten inte skriva någon speciell nyårspost. Nyårsafton är, trots allt, en vanlig dag den också, och i år var det riktigt skönt att inte behöva göra något speciellt överhuvudtaget.