Förra veckans torsdag till söndag gick Ungdomens kyrkodagar av stapeln. Omkring 150 ungdomar från hela Borgå stift samlades på Lärkkulla i Karis för att diskutera sådana ämnen som vi i år ansett vara tillräckligt relevanta för att skriva motioner och initiativ till diskussion om.
Jag tänker inte börja räkna upp vad för beslut som togs under det förlängda veckoslutet, för det har jag redan bloggat om på UK:s hemsida, men jag skulle så gärna vilja få alla som läser min blogg att förstå varför UK är så fint, så berörande och så viktigt för mig. Rofa skrev redan ett inlägg i Andetagsbloggen som på väldigt många sätt förmedlar även mina egna tankar om UK: hur de fyra dagar och tre nätter man där tillbringar tillsammans kan föra en så otroligt nära de övriga deltagarna, och hur man där känner att man är omgiven av några av sina bästa vänner trots att man kanske bara träffar dem den här ena gången om året. Framför allt är UK det ställe där jag känner att jag vågar tro på kyrkans framtid, och samlar på mig den allmänna känsla av hopp och gemenskap som genomsyrar hela evenemanget för att kunna använda den senare då det åter känns hopplöst och tomt.
För jag håller med Pontus: UK är min hemförsamling. Ingen annanstans har jag upplevt lika ärliga och öppna diskussioner som ibland kan sträcka sig genom hela natten i det övrigt tomma caféet. På få andra platser har jag känt så stor gemenskap med alla närvarande, även de jag inte ens talat med. Och jag håller med Erika: det handlar inte om vi och de, utan om oss tillsammans, vilket är en oerhört värdefull tanke. Precis som hon så fasar även jag för den dag jag fyller 30 och inte längre får vara med.
Jag tror knappast att något annat sammanhang hade fått mig att skaffa både Twitter och Instagram än just UK. Och när de tunga dagarna kommer igen tänker jag komma ihåg att det finns ett sammanhang där jag vet att jag är uppskattad. De finaste orden jag fick höra i år var "du är en av dem som måste finnas här, annars känns det inte rätt". De orden vill jag bära med mig och minnas då livet känns svårt!
"Se mig, hör mig, rör mig, hur svårt kan det vara?"
Rofa intervjuas i Studio UK angående slipsdagen.
Jonas editerar livestreamen
Borgå stift fyllde 90 år, vilket firades under lördagen.
Fantastiska Daniel och Christer!
No comments:
Post a Comment