Trött och kall

Egentligen borde jag hela förra kvällen, natten och den här morgonen ha befunnit mig i Esbo på Storasyskonskolning. I stället åkte jag hem redan vid sjutiden igår och har tillbringat hela kvällen och morgonen frysandes. Jag har inte den blekaste aning om varför jag har så kallt hela tiden, men igår hjälpte det inte vad jag satte på mig, mina fötter var som isklumpar hela tiden. Idag är det lite bättre, men i stället har tröttheten blivit lite värre än den var igår. Det låter som en antågande flunssa det här, och det gillar jag inte. Just när jag borde vara frisk för att kunna ta hand om de nya studerandena.

Förresten: förslag på vad för spelfigur jag ska klä ut mig till tas fortfarande emot!

Spelfigurer

Guys, nu behöver jag hjälp! Jag läste just ett mail om att ISOsitsit (gemensam fest för alla TKK:s storasyskon) kommer att ha temat och dresscode spelfigurer. Så nu vill jag ha förslag! Vad för spelfigur ska jag klä ut mig till?

Dumheter

Förstås har jag dummat mig igen. Igår gjorde jag absolut inget vettigt på datorn, utan flummade bara omkring på internet samt spelade League of Legends. Och i det sistnämnda lyckades jag båda gångerna som jag, Tatu och Jonny tog en match bli "smått" irriterad. Wikström märkte i alla fall det, jag vet inte hur det är med min kära pojkvän. Eller åtminstone säkert andra gången när jag vid ett tillfälle fräste till ordentligt. Suck.
Få se om det blir något vettigt idag, förutom teatern då. Igår var min vettiga handling dansträningen, vilket var sjukt roligt. Jag har väntat hela sommaren på att det ska börja igen! Ikväll har jag helt säkert sjuka muskler, men what the hell. Hela gruppen höll på falla ihop av skratt då Nikke sade åt oss att göra en salin poikki-övning som gick ut på att man bar sitt par först på ryggen och sedan i armarna och sprang genom salen. Det var svårt, speciellt när man höll på fnittra hela tiden. Den fruktade magmuskelträningen dök också upp, likaså bentänjandet och spagatträningen. Men som sagt, ikväll teater. Vi ska i stället för Dinner with Audrey ha en begravning av Audrey. Det betyder att vi ser på en inspelning av vår pjäs, äter gott och snackar om allt och inget. Låter som en fin kväll i mina öron!

Skrivande

Jag har läst igenom ungefär hälften av alla League of Legends champions info lite noggrannare för att lära mig hur man (kanske) bäst slåss mot dem. Samtidigt har jag nästan alla lektioner till örtläran planerade, men nu måste jag börja skriva kurstexter också. Och det blir jobbigare! Speciellt är det svårt att koncentrera sig på något sådant när man chattar med Tatu och det finns så mycket annat fint på internet. Undrar om man någonsin lär sig...

Tidig morgon

Att stiga upp klockan sju är jag definitivt inte vad vid just nu. Men när pojkvännen ska iväg till jobbet blir man inte själv liggandes, tyvärr. Däremot åker man själv hem och sätter sig vid datorn. Åtminstone ännu den här veckan, sedan börjar ansvaret krypa fram igen. Suck. Men jag har Ben&Jerry's Chocolate Fudge Brownie och är ganska så nöjd. Ska se om jag skulle orka planera någon lektion i örtlära snart.

Tupare

Så plötsligt befinner jag mig i personers sällskap som jag inte sett på flera månader. Och det är jätteroligt! Max och Valter ordnade tupare (housewarming) i sin nya lägenhet i Tölö, så direkt efter dagens teaterföreställningar tog jag mig hit. Hela 500 meter att gå, hehe. Som tur är känner jag mig nu mycket piggare än efter den sista teaterföreställningen (vilken enligt Jolin var vår bästa hittills!). Kanske är det boosten av att se goda vänner man inte träffat på evigheter. Åtminstone trivs jag!

Premiären

Super-freaking-awesome! Premiären gick mycket bättre än jag hade kunnat våga hoppas! Alla höll sin rollperson otroligt bra, alla situationer flöt på, och publiken hängde med då de skulle och satt förvirrade då vi hade menat att de skulle göra det. Dansen flöt vi igenom över förväntan...alltihop gick bara så bra! Och feedbacken vi fick var också nästan uteslutande positiv. Det enda folk undrade över var att vi lämnade slutet så öppet. Men...jag tror att de alla dog. Just for the record. Åtminstone Holly och Lotte, kanske också de andra fem.
Jag är nöjd, jag är så nöjd. Alla var så duktiga!

Lotte
Vera, Envie, Prie, Holly
Lucy, Toni

Northern Kings

Vad kan man säga om det här bandet?
Det är super-freaking-awesome! Eliten av Finlands metalsångare som sjunger 80-talscovers: det kan ärligt talat knappast bli bättre. Jag är sjukt nöjd över att jag fick höra talas om keikkan i tid (tack Ylva!), och att det dessutom var deras första helt officiella keikka gjorde ju inte saken sämre. Lite besviken var jag på att de inte hade på sig sina fina kostymer de har på sina cd-covers och promobilder, men en sjukt fin keikka var det. Tony och Marco spexade som vanligt både ensamma, med varandra och med de andra två, Jarkko lekte Carola med en stor fläkt som stod på scenen, och J-P blev ombedd att ta av sig skjortan av någon i publiken. Först ville han inte (då kom de andra och drog upp hans skjorta en bit) och sade att i så fall får publiken också ta av sig sina skjortor.
"Paita paidasta" sa Tony. Skjorta för skjorta
"Naiset näytää paljon hienoimmilta paidattomina" sa Marco. Kvinnor ser mycket bättre ut utan skjortor
Men sedan efter några sånger fick publiken som de ville.
"Tämä ei tule olemaan kaunista" varnade J-P innan han började knäppa upp sin skjorta. And the crowd went wild... Det här kommer inte att vara vackert
"Ne naiset saa aina tahtonsa läpi" klagade Marco på skämt medan J-P drog sin show. Tja, kanske det. Kvinnorna får alltid sin vilja igenom

Nå, allt som allt var det en jättefin keikka! I slutet fick jag också skaka hand med Marco, Tony och Jarkko, så humöret var på topp när jag sedan åkte hemåt. Tavastia är ett trevligt ställe att se på lite mindre bands keikkor! Att ha t.ex. Nightwish där skulle aldrig funka mer, folk skulle bli krossade. Som det nu var hade alla riktigt bra med utrymme att stå, och trots att scenen är så liten såg man bra. När jag nu ser igenom mina bilder märker jag att min kamera gjort dem väldgt grötiga...jag måste experimentera med fler inställningar nästa gång. De jäkla blinkande strålkastarna gör det svårt att hitta en enda bra inställning.

Idag är det premiär för vår pjäs Dinner with Audrey! 30 personer har beställt biljetter till premiären, helt otroligt! Nästan lite för många. Förhoppningsvis får vi även publik till de andra föreställningarna!

(Anm. keikka=spelning, typ)

Northern Kings

Jarkko & Tony

Marco

Shirtless J-P

Tisdag

Hurra för fantasilösa rubriker!
Jo. Idag var jag på väg att donera blod tillsammans med Pocks. Hittills har jag aldrig haft några problem, så det kom som en överraskning att mitt hemoglobinvärde den här gången var för lågt. När jag senast donerade (i maj) var värdet ovanligt högt, medelvärdet av mätningarna 150 då det vanligtvis legat kring 130. Den här gången gav mätningarna resultaten 112, 119 och 124. Sjuksköterskan tyckte därför både att medelvärdet var för lågt och att det sjunkit för mycket för att hon skulle kunna låta mig donera. Så nu måste jag vänta tre månader innan jag får prova donera igen. Men åtminstone fick jag dricka några glas av den underbart goda tropical-saften de har där. Och så var det roligt att träffa Pocks innan hon åker iväg som au pair till England för ett års tid.

Kvällen har varit telefonsamtal med Tatu, skjutsande av Tova till träningar, LoL med Tatu och Jonny och ett himla stärvande med Jonnys skype. Imorgon är det genrep med Trotsallt, och framför allt: Northern Kings på Tavastia!

Ett veckoslut eller en lång dag?

Haren här låg på vår bakgård och såg ut som om den sov med öppna ögon. Jag sympatiserade väldigt med den och funderade på att göra likadant. Det här veckoslutet har nämligen sugit ut all min energi. Det känns nästan som en enda lång dag i stället för två.
Båda dagarna har tagits upp av intensivövningar av Trotsallts pjäs Dinner with Audrey, och bara det att befinna sig i min karaktär Tonis huvud två hela dagar är ganska tungt. Lägg sedan till att stå i klackskor nästan hela tiden, ta om vissa scener femtielva gånger och spela överdrivet hyperglad i flera scener. Inte för att jag egentligen klagar: hela veckoslutet var väldigt givande och gav oss en jättebra känsla inför premiären nästa torsdag. Att natten mellan lördag och söndag till klockan tre på natten titta på LotR extended edition med Tatu var kanske inte alltför smart, med tanke på att jag annars också lider av sömnbrist just nu, men som alltid uppväger ändå tiden med honom det eventuella tillägget till min sömbrist.
Imorgon börjar skolorna här i landet igen sin undervisning. Jag är så glad att det inte gäller mig.

Blandat

Fredagen den trettonde har ganska nyss infinnit sig, och vi får se vad den dagen bär i sitt sköte. Men torsdagen den tolfte var ingen dålig dag, minsann. Första dagen hemma efter bilsemestern i östra Finland, och jag lyckades vara på språng hela dagen. Bilder har jag i skrivande stund (01:38) inte laddat upp ännu, men de kommer att finnas åtminstone i min bilddagbok och antagligen också på facebook, bara jag orkar ladda upp dem.
Första halvan av dagen ägnade jag, Tova, Fille, Malin, Jusku och Cami åt att filma klart vår episka Battle against the Grass som jag bloggat om tidigare. Om ett gott skratt förlänger livet gav de timmarna oss åtminstone flera minuter till att leva, om man bara tänker på den totala tiden som ägnades åt skratt. Då gymnasisterna drog till stranden åkte jag i stället in till stan och träffade Tatu. Dumt nog gick vi bl.a. till Akademen, och jag promenerade därför ut med en ny Terry Pratchett-bok. Jag borde inte köpa fler böcker när jag redan har så många jag vill läsa.
Kvällen ägnades åt Trotsallt, och det kändes absolut awesome att få jobba med pjäsen igen! Sandra saknades pga sjukdom (hoho, allitteration!), men i övrigt var alla på plats. Det blir spännande att se hur scenerna utvecklas när vi nu ska ägna veckoslutet åt långa repetitioner.
Senkvällen har bestått av LoL. Hittills har jag och Jonny råkat ut för svåra motståndare, så vi ska se hur den sista matchen går.

En bild från bilresan bjuder jag på: Tova och jag i Kitee centrum

Östra Finland

Jaha, hörni. Jag var inte säker på att vårt hotell skulle ha en dator till allmänt förfogande, men det har de, och utan tidsbegränsning verkar det som! Alltså hinner jag skriva ett snabbt blogginlägg innan jag drar mig tillbaka till hotellrummet.

Resan har gått bara bra. Vi stannade i Fredrikshamn där vi drack kaffe och såg på befästningarna där, i Villmanstrand där vi åt lunch och såg på befästningarna där, i Imatra där vi drack kaffe och beundrade Imatraforsen, och slutligen i Punkaharju där vi ska bo de kommande två nätterna. Vårt hotell är jättemysigt, gammaldags och bekvämt, och Finlands äldsta ännu fungerande hotell. Det ligger helt nära sjön Pihlajanvesis strand (bara ner för åsen), och vi har redan tagit oss en jätteskön simtur i sjön. Runtomkring hotellet finns också flera korta vandringsleder, och idag tog vi oss en promenad kring den 3,5 km långa "Kulturleden". Härliga landskap var det, både upp och ner för Salpausselkä och ner till sjöns strand.

Imorgon hägrar en utflykt till Kitee samt några andra ställen här i närheten. Det blir awesome!

Sisonke!

Är titeln på en av de nya sånger (skriven av Anders Nyberg som ledde sånggruppen Fjedur väldigt länge och hämtat många av de sånger Furaha sjunger från Afrika till Norden) vi övade in under Furahalägret. Ordet är taget från språken zulu och xhosa och betyder "Vi är tillsammans". Just de orden är så karakteriserande för kören att de, tillsammans med den härliga melodin och rytmen, egentligen beskriver hela lägret. Det var jätteskoj!
En mer uttömmande beskrivning får ni inte. Men lägret involverade sjungande, dansande, skrattande, simmande, ätande, pratande, korvgrillning, bastukväll, valmöte, medlemsintagning, gnisslande pianopall och gemenskap.
Och myggor, tydligen. Jag har flera, stora, kliande, röda fläckar på benen och händerna. Och det underligaste är att jag inte ens märkt när jag blivit biten - men idag kliar de som galna.

Imorgon bär det av på bilsemester till östra Finland med familjen. Vilket bland annat innebär ett besök till - just det - Kitee!

Regn

Vädret har humor. En humor som är starkt kryddad med ironi, that is. Jag och Stella hade tänkt ta oss till Blåbärslandets simstrand idag, men när vi möttes inne i stan låg det hotande regnmoln över hela stan. Naturligtvis skulle vi välja den enda molniga dagen på väldigt länge. När Tatu strax efter det ringde och sade att han slutade jobbet tidigare än väntat beslöt vi oss för att i stället gå till Leos arbetsplats och störa honom. Vi höll alltså en liten picknick inne i kulturcentret Caisas "vardagsrum" och pratade, intressant nog, mest om olika dataspel. Men allt som allt var det en trevlig eftermiddag.
När jag väl kom hem så började det regna riktigt ordentligt. Det betydde att jag borde ha hållit mig inomhus - vilket jag förstås inte gjorde. Först på balkongen och sedan på vår framgård stod jag och njöt av känslan av regndroppar mot huden. Allting som blir blött torkar ändå i något skede (eller, mina skor jag klättrade med på Kilimanjaro torkade inte under den tiden vi var kvar i Moshi, men luftfuktigheten var verkligen något extra där just då).

Imorgon bär det av på Furahaläger, men innan det ska jag och Tova filma vår episka fight against the grass. Videon förklarar bättre.

Bleh-dag

Hela dagen har gått åt till att jag inte har vetat vad jag vill göra. Mamma och pappa kom hem från Lökvik igår natt och hade med sig Måsse som tillbringade dagen hos oss idag ända tills Mia och Björn kom och hämtade honom på seneftermiddagen. Så dagen idag har gått ut på att a) sitta vid datorn, b) cykla och se på FC Itä-Helsinki 1:s match mot KP-75 i Gårdsbacka, c) se på Corpse Bride, d) spela piano och e) planlöst vandra omkring i huset. Ja, och f) lyssna på när Måsse spelade piano (det var trevligt, och av någon anledning får jag alltid lust att spela själv när jag hör någon annan spela).
On another note så såg jag på 300 igår när trion kom hem. Det ledde till att pappa och jag började diskutera hur historiskt korrekt filmen var, hur alltihop egentligen gick till och om det fanns något som "Grekland" på den tiden. Vad ska man göra åt historienördar?
När vi rensade digiboxen från bandade filmer hittade jag massor som jag bandat och inte sett på ännu. Vilket leder mig till mitt nästa försök: varje dag ska jag se åtminstone en film så att vi äntligen kan ta bort dem från hårddisken. Få se om jag kan hålla det de dagar jag är hemma.