För en tid sedan blev jag inspirerad att göra en serie blogginlägg där jag berättar lite om några Legospel jag spelat igenom, för jag tycker att fler personer borde prova på dem. De är kanske marknadsförda som barnspel, men jag kan ärligt säga att några av de roligaste timmarna jag haft framför Xboxen har tillbringats med Legospel.
Först ut är Lego Lord of the Rings som är det senaste Legospelet jag spelat igenom. Det är lite annorlunda upplagt än de andra Legospelen i och med att de valde att implementera Middle-Earth som en öppen värld där du kan springa omkring ganska fritt. Innan man spelat igenom hela berättelsen kommer man bara en bit längre framåt på kartan innan du har som val att fortsätta springa omkring på ett begränsat område eller fortsätta med följande nivå, men det fungerar relativt smidigt. Varje nivå är som en skild instance som sedan tar dig framåt på kartan så att du, då du klarat av nivån, befinner dig där berättelsen lämnade dig. Ett exempel: då man stiger in i Moria börjar nivån där du ska få brödraskapet igenom dvärgariket. Efter att man klarat av den och återvänder till det öppna Middle-Earth befinner man sig på andra sidan Dimmiga bergen och kan springa ner till Lothlórien, där man sedan hittar följande nivå.
Utspritt över hela kartan finns NPC:n, personer som ger dig i uppgift att hitta någon sak de tappat. Dessa saker kan antingen hittas inne i berättelsenivåerna eller tillverkas hos smeden i Bree, men för att kunna tillverka en sak måste du ha hittat dess recept som finns gömt antingen i en nivå eller någonstans i Middle-Earth. Dessutom ska de tillverkas av mithril-legoklossar som du får då du klarar av en nivå och dess olika bonusmoment, eller hjälper en NPC genom att ge honom/henne sin borttappade sak. Det här låter krångligt, men bara man själv spelat en kort stund greppar man nog vad jag försöker förklara. I text är det jobbigare.
Middle-Earth som en öppen värld var något jag själv gillade enormt med Lego LotR. Eftersom alla avstånd naturligtvis var mycket förminskade var det väldigt roligt att springa omkring i de bekanta landskapen för att leta efter dolda utrymmen, NPC:n och, förstås, saker att slå sönder så att man kunde få mer pengar. Fast spelet kanske är tänkt för barn innehåller det väldigt många detaljer och roliga grejer som uppskattas även av vuxna. Bara det att en av nazgûlerna tar fram en brandsläckare för att släcka elden uppe på Weathertop gör hela scenen så mycket roligare! Eller vad sägs om den här scenen i början av en nivå?
Nivåerna var för det mesta väldigt roliga att spela igenom, men mot slutet blev sökandet efter saker (vilket ofta krävde flera genomspelningar) lite långtråkigt. Flera gånger måste jag och Tatu också ta hjälp av det allvetande internätet för att hitta de sista gömda utrymmena. Måltavlor som är placerade så att man just och just kan se dem högst upp i rutan i en viss vinkel är inte så roliga att leta efter, trots allt. Split-screen funktionen fungerade inte alltid så bra som den kunde ha, och personligen gillade jag inte de ställen där spelarna skulle ta sig igenom olika scener på samma gång, så att den ena alltid måste vänta på den andra. Men som helhet var det ett väldigt, väldigt bra spel som jag absolut rekommenderar åt alla som är ens lite förtjusta i Lord of the Rings! Jag ser fram emot ett The Hobbit-legospel om några år.
Vem kan inte älska mithril disco phial?
Nästa gång: Lego Pirates of the Caribbean!
No comments:
Post a Comment