Fem filmer

Fredag och lördag blev två ganska filmbetonade dagar för mig. På fredag förmiddag var vi ett stort gäng och såg på The Hobbit del två. Jag, Tova och Wille hade sett den redan innan, men för de övriga (mamma, pappa, Tatu, Stella, Leo och Panu) var det första gången. Som tur hade typ alla läst boken också, så det blev några bra diskussioner under vår gemensamma lunch efteråt! Fredag kväll tillbringade jag i Otnäs tillsammans med ett gäng ur TFS13 och TFS14. Vi såg på Birdemic, Resan till Melonia och Baby Geniuses 2, av vilka den första och den sista var så otroligt dåliga att vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta. Jag passade samtidigt på att fixa undan några av mina sista sekreteraruppgifter, så nu är det bara två protokoll kvar att skriva innan min uppgift är fullbordad.

På lördag kväll löste jag in min julklapp av Jonny då vi tillsammans gick och såg Frozen. Det var en rolig överraskning att filmen faktiskt gjorde ett intryck på mig; Disney har börjat lyckas med sina sagofilmer igen! Det var också intressant att märka att ingen i publiken var under 17 år gammal och att de flesta var i min ålder eller äldre. Det kan förstås dels förklaras med att vi såg filmen på originalspråk, men jag tror också att det beror på att vi är generationen som vuxit upp med Disneyklassiker, och vi uppskattar helt klart sådana filmer ännu! Filmen var för övrigt väldigt bra, speciellt tyckte jag om musiken. Lyssna bara på öppningslåten!



Sedan tänkte jag tala lite om mina intryck från the Hobbit del två, så om ni inte läst boken och sett båda första filmerna kommer texten nedan att innehålla spoilers.

Ni är varnade.

En sak jag inte förstår att jag inte såg första gången är att Legolas, då han slåss med Bolg i Lake Town, använder Orcrist! Jag vet inte hur jag missade det, för han slåss ju vanligtvis med sina korta dolkar och inte ett longsword, men hur som helst. Det ger väldigt starka indikationer på att han kommer att vara med intill det bittra slutet, för i boken lägger Thranduil svärdet på Thorins bröst då han begravs i Erebor. Den rollen kan då eventuellt ges åt Legolas i filmen.

På tal om döda dvärgar (huäää) är jag lite fundersam kring hela historien med Fili och Kili, speciellt efter kärlekshistorien de började utveckla i filmen. Jag är inte helt övertygad om den och undrar verkligen vad de kommer att göra med Tauriel efter att Kili dör. Kommer hon också att dö? Eller kommer hon att "förtvina" som alver kan göra då de förlorar någon älskad? Men om Legolas nu ska vara förtjust i henne, hur upplever han i så fall för första gången döden på nära håll då Gandalf dör i FotR? För att Tauriel skulle åka till västern i det här skedet av Middle-Earths historia är inte riktigt motiverat eftersom hon är silvan och endast eldar åkte till västern innan Saurons fall.

Och på tal om Thranduil. Kära söta Peter Jackson, vad har du gjort med honom? Han beter sig som en liten dramaqueen i nästan alla sina scener. Trots att hans önskan att isolera sitt eget rike är helt förståelig borde han ändå kunna föra sig med lite mer värdighet, som Elrond gör. Han är ju född och uppvuxen i Doriath, för tusan! Han har sett tre åldrar i världen! Just den detaljen störde mig genom hela filmen, men det ska bli intressant att se hur han beter sig i den tredje filmen, speciellt under och efter femhärarsslaget.

Slaget, ja. I boken är det Bolg som leder orchernas styrkor på jakt efter hämnd på dvärgarna, som dödade hans far Azog. I filmen har ju Azog fått en ganska stor roll och jag undrar om han kommer att dö innan femhärarsslaget eller inte. Bolgs önskan om hämnd kom från att Náin dödat Azog och han själv ger ju Thórin ett dödligt sår, innan han blir krossad av Beorn. Så som de nu lagt upp filmerna är det mer troligt att Azog kommer att dö då Vita rådet invaderar Dol Guldur (är det nu Gandalf kommer att möta Thráin?!), och då är Bolgs jakt på hämnd kanske bara ett sätt att fortsätta sin fars livsuppdrag. Det fungerar ju det med.

Beorn, kära Beorn. I filmen är han alltför melankolisk, jag saknade hans livskraftighet från boken. Som människa fick han också väldigt lite skärmtid, jag hoppas att det blir bättre i extended edition och tredje filmen. Att Bard fick en större roll var jag dock väldigt glad åt, för det förtjänar karaktären! Stephen Fry som the Master of Lake Town fick mig också att skratta okontrollerat.

...okej, kanske jag ska sluta. Jag kunde skriva nästan hur mycket tankar som helst om filmen och boken, men någon måtta med allt. För de som tycker att alltför mycket har ändrats från boken rekommenderar jag att läsa den här artikeln om varför en boktrogen version av filmen inte skulle ha lyckats lika bra.

Jag tror jag ska ta och se på An Unexpected Journey extended edition imorgon.

Fest i dagarna tre

Julens släktträffar börjar nu lida mot sitt slut, efter att igår ha besökt moster och idag faster. Det är tur att jag har så härlig släkt att jag gärna träffar dem, annars kunde allt åkande hit och dit kännas lite tungt. Nu orkar man bra, även om jag nu börjar känna mig lite dåsig av att sitta inomhus helatiden.

Imorgon blir det dock ännu mer sittande, för då far vi ett stort gäng för att se på Hobbit del två, och på kvällen ordnar TFS13 en filmkväll med filmer "så dåliga att de är bra". På tal om det kan jag rekommendera att ni ser på The Room om ni inte sett den ännu, helst i sällskap med någon/några andra. Den är de dåliga filmernas Citizen Kane!

Nu skulle jag kunna spela Memoria, då jag nu en gång köpte det på Steams Holiday sale.

Julklappar!

Jag brukar dela med mig av några av mina favoritjulklappar här i bloggen, så även i år!

Det bästa ölstopet ni någonsin sett. Punkt.

The Hobbit: An Unexpected Journey extended edition, Raskasta Joulua, Trudi Canavans The Traitor Queen, Tolkiens Tales from the Perilous Realm och en livsfilosofibok av Noble Smith, Wisdom of the Shire. Jag kan bara konstatera att min familj och mina vänner vet vad jag uppskattar!

Raskasta Joulua backstage: konsert 2

Den andra konserten började kl. 21, och timmarna mellan den första och den andra konserten lyckades Tova och Anton få tag på var sin biljett till showen, vilket gjorde att inte bara solisterna utan också jag hade fans i publiken (hehe!). Kören sjöng med i samma låt som under den första konserten, men den här gången gick jag inte ut till publiken efteråt utan stannade kvar backstage för att kunna smalltalka lite med alla solister alltid då de kom upp från omklädningsrummen för att vara färdiga att gå in på scen. Det märktes att de alla också körde med större fiilis den andra konserten eftersom de inte måste tänka på att fatta sig kort för att hinna avsluta konserten i tid för den andra. Dessutom fick alla sina platinumskivor i slutet av konserten!

Bild från konserten, tack Henriikka för den!

Och när jag ju en gång var där och umgicks med alla dessa fantastiska personer måste jag passa på att ta lite fanfoton med dem på samma gång. Tyvärr missade jag Antony Parviainen och Ville Tuomi.

Marco Hietala och Tuple Salmela. Marco är precis så rolig som han verkar på scen också.

Ari Koivunen och JP Leppäluoto. Ari var en väldigt trevlig kille som det gick lätt att småprata med, speciellt som han berättade att han förstår svenska väldigt bra men inte tycker att han kan tala det. JP var otroligt trevlig och rolig, hela han bara utstrålade glädje och spexanda.

Ilja Jalkanen och Elize Ryd. Elize var, som alla svenskar, överraskad över att det fanns någon svenskatalande närvarande, men det jag hann prata med henne lämnade ett positivt intryck. Ilja var nog den jag talade mest med under hela kvällen. Verkligt trevlig kille och lätt att samtala med om precis vad som helst!

Pasi Rantanen och Jarkko Ahola. Pasi hann jag inte tala desto mer med, men Jarkko blev det pratat lite ditt och datt med. Den killen gick på höga varv bakom scen!

Antti Railio, otroligt sympatisk person! Både förstod och talade svenska riktigt bra, vilket jag märkte då han satt och diskuterade med Elize. Ville både ha en fistbump och en kram innan han gick ut på scen!

Jag fick också allas autografer på mitt artistpass. Alla skrev på framsidan, förutom Ilja som ville vara speciell.
Defintivt en av de bästa dagarna någonsin, jag hoppas ni förstår varför.

Raskasta Joulua backstage: konsert 1

Nå, nu har jag hunnit smälta intrycken från fredagens konserter lite bättre och kan konstatera att jag hade ganska så rätt då jag efter konserterna skrev "Best. Day. Ever" på min twitter. För det att man får träffa några av sina idoler och till och med stå på scen tillsammans med dem är verkligen något som åker in på listan över ens bästa minnen.

Men för att ta det från början: jag fick chansen att, tillsammans med ett gäng ur Jakaranda, sjunga backing vocals till Pieni Rumpali under båda Raskasta Joulua-konserterna i Helsingfors. Där spelade vi först in vårt sjungande så att det vid behov skulle kunna förstärkas under konserterna. Vid det tillfället fick vi träffa hjärnorna bakom hela Raskasta Joulua-projektet, Vili Ollila och Erkka Korhonen. Båda är fantastiskt duktiga musiker och har arrat alla låtar på de tre Raskasta Joulua-skivorna. Dessutom var båda väldigt trevliga och roliga!

Scenen i uppsättningsskedet

Det var en hel del väntande mellan vårt soundcheck och första konsertens början och jag tillbringade största delen av tiden med att vandra omkring backstage. Jag råkade stå bakom scenen då Elize Ryd (från Amaranthe) soundcheckade, och efter en stund kom Jarkko Ahola (Teräsbetoni, Northern Kings) gående förbi och hälsade på mig. I det skedet kände jag mitt inre tonårsfan vakna då jag kände en stor lust att bara stå och gapa. Etter värre var reaktionen då Marco Hietala (Nightwish, Tarot, Northerh Kings) en stund senare gick förbi.

Setlistan för den första showen. Vi sjöng med i låt nummer sex.

Då konserten började samlade kören sig vid ingången till scenen för att säkert vara klara att gå in i tid. Ungefär halvvägs igenom låten innan vi skulle vara med kom tre av de fyra solisterna också dit från sina omklädningsrum: Marco, Tuple Salmela (Tarot) och Jarkko (JP befann sig redan på scen). Då blev jag riktigt till mig, för att stå och smalltalka med dessa herrar hör inte vardagen till. Det visade sig att ingen berättat för dem att vi skulle sjunga med i låten, men de tog det med god ro och tyckte att det var en bra grej. Marco bad oss dessutom att inte sjunga bättre en dem, för "se ois ehkä vähän kiusallista".

Då det var dags att sjunga hade åtminstone jag otroligt roligt på scen, för dessa fyra herrar vet minsann hur de kan spexa till det sinsemellan. Under så gott som hela låten såg man nästan ingenting av publiken eftersom strålkastarna lyste på dimman så att den blev ogenomskinlig från vårt håll sett. Först då ljussättningen ändrades i slutet av låten kunde jag se ut över den fullsatta salen och se fler ansikten än de i den första raden. Kören joinade publiken då vi sjungit klart, och det var ett nöje att följa med resten av konserten från den sidan!

I Kulturhuset

Wow. Jag är verkligen här. På scen, dessutom! Kören ska riktigt just soundchecka. Spämnande!!
Kändisar bongade hittills: Ari Koivunen.

Raskasta Joulua

Efter en paus på några år har ett nytt Raskasta Joulua-album kommit ut, och det här är "singlen" de valde att släppa. En del av Finlands fantastiska heavysångare samlas för att sjunga nyarrangerade julsånger, inte bara på cd utan också i en serie konserter runtom i Finland. I morgon uppträder de två gånger på Kulturhuset i Helsingfors, ooooch...gissa vem som får vara med och sjunga backing vocals där? Jag kan knappt tro min tur! Hellooo Marco Hietala, Jarkko Ahola, Antti Railio, Ari Koivunen, Tuple Salmela, Pasi Rantanen, Antony Parviainen, JP Leppäluoto, Ville Tuomi, Ilja Jalkanen och Kimmo Blom!

Om du inte lyssnat på Raskasta Joulua och Raskaampaa Joulua (de två tidigare albumen) borde du absolut göra det! Sångerna är på finska, men julstämningen är universell! Hitta dem till exempel på Youtube eller i närmaste butik som säljer cd:n.

This just might be the best t-shirt I ever bought

Solklar ny favorit! Från Redbubble!

Året tar faktiskt slut

Ganska snart börjar årets sista nationsmöte på TF, vilket också är det sista nationsmötet vi som styrelse ordnar. Det har varit ganska stressigt att fixa ihop allt material med tanke på allt annat som hänt de senaste veckorna (Hedersmedlemslunch, Lärarlunch, styrelseskolning, tentvecka...), men det verkar som om allting är fixat nu. Tills något visar sig ha gått fel, eller går fel under mötet. Som tur är det inte så allvarligt, och förhoppningsvis kan vi förhindra att mötet drar ut alltför länge!

Det börjar vara slut på det här året nu. TFS13 tackar och bockar!

The Hobbit aftermath

Oh my God. Oh. My. God.

The Hobbit. Oh. My. GOD! I did NOT expect that! Varken cliffhangern de lämnade oss med i slutet eller vinklingen de gav Tauriel. JISSES vad det blev intressant! Jag är otroligt intresserad av vad de kommer att göra med det!

Det fanns ju mycket de ändrat på från boken, naturligtvis. Det är en barnbok, så ändringar är oundvikliga. Många var okej, vissa...lite onödiga. Några nästan löjliga detaljer, men det spelade inte så stor roll. Jag njöt otroligt mycket av filmen!

För länge till nästa film! ALLTFÖR LÄNGE!

The Hobbit part 2: The desolation of Smaug

Jag funderade ganska länge på om jag ska orka gå på midnattspremiären eftersom styrelsen ska hålla årets sista nationsmöte samma dag (=imorgon, onsdag), men igår beslöt jag mig ändå för att jag naturligtvis ska gå och se den, när jag nu en gång har möjlighet till det! Med mig får jag tre styrelsekolleger och en övrig kompis, så det kommer att bli väldigt roligt!

En timme och tjugo minuter till speltid!

Adventstid

Det börjar spridas julstämning också i vår lägenhet. Konstigt nog börjar jag känna av friden som ofta omger julen just nu då jag har som mest att göra. Och skönt är det!

Adventstid, kom till mitt ensamma hus,

jag sätter i staken ett sparat ljus.

Något skall ske bortom frostig advent,

jag väntar en gåva som Herren sänt.

Glad självständighetsdag!

Söner av ett folk, som blött 

På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar, 

Än har Finlands kraft ej dött, 

Än kan med oväns blod ett fält här färgas rött! 

Bort, bort, vila, rast och fred! 

En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar; 

Framåt, framåt led vid led! 

På tappre män se tappre fäders andar ned.
         Ädlaste mål

         Oss lyser på vår bana;
         Skarpt är vårt stål
         Och blöda är vår vana.
         Alla, alla käckt framåt!
Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt. 

Lys högt, du segersälla fana, 

Sliten av strider sen en grånad forntids dar, 

Fram, fram, vårt ädla, härjade standar!

Än finns en flik med Finlands gamla färger kvar. 

Aldrig skall vår fosterjord 

Av våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas; 

Aldrig ljuda skall det ord, 

Att Finlands folk förrått sin fria bygd i nord. 

Falla kan den tappre blott, 

Ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas. 

Falla, sköna krigarlott, 

Bliv vår, sen för en seger än vi kämpa fått!
         Vapen i hand
         Och käckt vår ovän nära!
         Dö för vårt land
         Är leva för vår ära.
         Rastlöst fram från strid till strid,
Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid! 

Glesnare leder vittne bära 

Härligt om mod och bragder, om vårt lands försvar. 

Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar! 

Omkring dig än din trogna finska vakt du har.

(texten skriven av J.L.Runeberg i den andra samlingen av Fänrik Ståhls sägner. Betoningen är min.)

Min nya leksak

Jag har glömt att berätta att jag för några dagar sedan fick en ny leksak: en Samsung Galaxy S4! Min gamla HTC Desire-Z tjänade mig väl i många år men var till sist fem före att ge upp andan och måste därför ersättas. Hittills har S4:an fungerat alldeles fantastiskt och är mycket snabbare än min gamla telefon. Jag är mycket nöjd!