Fem filmer

Fredag och lördag blev två ganska filmbetonade dagar för mig. På fredag förmiddag var vi ett stort gäng och såg på The Hobbit del två. Jag, Tova och Wille hade sett den redan innan, men för de övriga (mamma, pappa, Tatu, Stella, Leo och Panu) var det första gången. Som tur hade typ alla läst boken också, så det blev några bra diskussioner under vår gemensamma lunch efteråt! Fredag kväll tillbringade jag i Otnäs tillsammans med ett gäng ur TFS13 och TFS14. Vi såg på Birdemic, Resan till Melonia och Baby Geniuses 2, av vilka den första och den sista var så otroligt dåliga att vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta. Jag passade samtidigt på att fixa undan några av mina sista sekreteraruppgifter, så nu är det bara två protokoll kvar att skriva innan min uppgift är fullbordad.

På lördag kväll löste jag in min julklapp av Jonny då vi tillsammans gick och såg Frozen. Det var en rolig överraskning att filmen faktiskt gjorde ett intryck på mig; Disney har börjat lyckas med sina sagofilmer igen! Det var också intressant att märka att ingen i publiken var under 17 år gammal och att de flesta var i min ålder eller äldre. Det kan förstås dels förklaras med att vi såg filmen på originalspråk, men jag tror också att det beror på att vi är generationen som vuxit upp med Disneyklassiker, och vi uppskattar helt klart sådana filmer ännu! Filmen var för övrigt väldigt bra, speciellt tyckte jag om musiken. Lyssna bara på öppningslåten!



Sedan tänkte jag tala lite om mina intryck från the Hobbit del två, så om ni inte läst boken och sett båda första filmerna kommer texten nedan att innehålla spoilers.

Ni är varnade.

En sak jag inte förstår att jag inte såg första gången är att Legolas, då han slåss med Bolg i Lake Town, använder Orcrist! Jag vet inte hur jag missade det, för han slåss ju vanligtvis med sina korta dolkar och inte ett longsword, men hur som helst. Det ger väldigt starka indikationer på att han kommer att vara med intill det bittra slutet, för i boken lägger Thranduil svärdet på Thorins bröst då han begravs i Erebor. Den rollen kan då eventuellt ges åt Legolas i filmen.

På tal om döda dvärgar (huäää) är jag lite fundersam kring hela historien med Fili och Kili, speciellt efter kärlekshistorien de började utveckla i filmen. Jag är inte helt övertygad om den och undrar verkligen vad de kommer att göra med Tauriel efter att Kili dör. Kommer hon också att dö? Eller kommer hon att "förtvina" som alver kan göra då de förlorar någon älskad? Men om Legolas nu ska vara förtjust i henne, hur upplever han i så fall för första gången döden på nära håll då Gandalf dör i FotR? För att Tauriel skulle åka till västern i det här skedet av Middle-Earths historia är inte riktigt motiverat eftersom hon är silvan och endast eldar åkte till västern innan Saurons fall.

Och på tal om Thranduil. Kära söta Peter Jackson, vad har du gjort med honom? Han beter sig som en liten dramaqueen i nästan alla sina scener. Trots att hans önskan att isolera sitt eget rike är helt förståelig borde han ändå kunna föra sig med lite mer värdighet, som Elrond gör. Han är ju född och uppvuxen i Doriath, för tusan! Han har sett tre åldrar i världen! Just den detaljen störde mig genom hela filmen, men det ska bli intressant att se hur han beter sig i den tredje filmen, speciellt under och efter femhärarsslaget.

Slaget, ja. I boken är det Bolg som leder orchernas styrkor på jakt efter hämnd på dvärgarna, som dödade hans far Azog. I filmen har ju Azog fått en ganska stor roll och jag undrar om han kommer att dö innan femhärarsslaget eller inte. Bolgs önskan om hämnd kom från att Náin dödat Azog och han själv ger ju Thórin ett dödligt sår, innan han blir krossad av Beorn. Så som de nu lagt upp filmerna är det mer troligt att Azog kommer att dö då Vita rådet invaderar Dol Guldur (är det nu Gandalf kommer att möta Thráin?!), och då är Bolgs jakt på hämnd kanske bara ett sätt att fortsätta sin fars livsuppdrag. Det fungerar ju det med.

Beorn, kära Beorn. I filmen är han alltför melankolisk, jag saknade hans livskraftighet från boken. Som människa fick han också väldigt lite skärmtid, jag hoppas att det blir bättre i extended edition och tredje filmen. Att Bard fick en större roll var jag dock väldigt glad åt, för det förtjänar karaktären! Stephen Fry som the Master of Lake Town fick mig också att skratta okontrollerat.

...okej, kanske jag ska sluta. Jag kunde skriva nästan hur mycket tankar som helst om filmen och boken, men någon måtta med allt. För de som tycker att alltför mycket har ändrats från boken rekommenderar jag att läsa den här artikeln om varför en boktrogen version av filmen inte skulle ha lyckats lika bra.

Jag tror jag ska ta och se på An Unexpected Journey extended edition imorgon.