Igår var det upp till bevis. Läget innan loppet var verkligen inte det bästa möjliga: jag drabbades i slutet av föregående vecka av flunssa och led sviterna av det ända fram till lördag morgon. Flunssan gjorde att jag inte kunde träna under hela veckan fram till loppet av rädsla av att göra mina symtom värre, och veckorna innan dess hade präglats av resor och annat program som gjort att jag inte kunnat upprätthålla mina normala träningsvanor.
Trots allt detta gick loppet oväntat bra. Jag var beredd på att kanske tvingas avbryta om min kropp skulle protestera alltför mycket, men trots att min puls steg till över 180 genast i början (tack för det, Observatorieberget) och sedan hölls på de nivåerna under hela loppet så orkade jag springa från början ända till slut. Jag såg väldigt många personer som gick stora delar av loppet och spurtade mellan sina promenadpass, men själv föredrar jag absolut att hålla en jämn takt hela tiden.
I mål kom jag på tiden 1:27:09, och då hade jag enligt min pulsmätare sprungit 10,22km. Det är kanske inte något särskilt bra resultat för väldigt många andra, men för mig som aldrig sprungit 10km innan denna sommar och dessutom inte var i bästa möjliga skick är tiden definitivt bättre än förväntat.
ja sprang också loppet ifjol och råkade också just få flunssa då. Var också rädd för att bli tvungen att avbryta men kom i mål jag också :) bra jobbat!
ReplyDelete