Det finns glädje bortom graven...

FN-dagen verkar vara en lite halvt bortglömd flaggdag för de flesta. Jag kommer dock alltid ihåg att uppmärksamma den 24 oktober, för det råkar vara den dagen min farmor dog. Igår var det precis 20 år sedan, och fast jag inte kan säga att jag har väldigt många minnen av henne (jag var ju bara fyra och ett halvt då hon dog) ville jag ändå på något sätt uppmärksamma dagen.

Trots att fredagen annars var fylld av allt möjligt program, från tent till bokmässa och ett besök hemhemma, lyckades jag hitta en lugn stund hemma på kvällen då jag kunde ställa fram ett foto av henne och tända ett ljus. Lite stillhet i vardagen.

P.S. Psalmen jag tog rubriken från är en av mina absoluta favoriter, även om tårarna hotar att komma varenda gång jag sjunger den.