För det första, TF:s årsfest. Holy everything att det var en fin fest! Stella och Petra kom hem till oss före festen, och Stella fixade fixade min frisyr, som ni kan se på bilden (den där min frisyr syns bäst, vad jag kunde se av alla bilder).
Jag var jättenöjd med den, plus det faktum att jag fick använda min gammeldansklänning igen. Jag anlände till TF ungefär en halvtimme före middagen skulle börja (fast jag glömde min sångbok hemma), och hann tala med flera bekanta i Ölkken innan kabinettören vrålade ut "Banketten börjar!". Och jisses så fint hela huset var! Årfesten gick i temat Arabien och Tusen och en Natt, så från taket hängde tunna tygstycken. Våra programledare Jenny och Martin var klädda i arabiska kläder och i maten ingick t.ex. dadlar och fikon. Jag hade dessutom verkligen tur med bordssällskapet: alla äldre studeranden, och alla otroligt trevliga och uppmärksamma. Maten var faktiskt superb, och alla viner vi bjöds på var mycket godare än jag förväntat mig.Rolig detalj 1: Varje gång programledarna gick fram för att ta ordet hördes en snutt av musiken från Aladdin: temat i Friend like me (wawawwa - waa waa, ni vet). Jag gillade det!
Sedan var det det här med dansandet. Man hade bredvid sin plats ett danskort med de fem danserna listade. Fyra platser for lätt till närasittande (eller, utom Emil som bara råkade komma förbi), och den sista for på ett väldigt random sätt. En kille kom och böjde sig ner till mig och sade "Ursäkta damen, men vet du vad jag tycker? Att vi borde dansa en dans tillsammans". Luckily hade vi samma dans lediga, så där fick jag min sista plats fylld. Och det var så roligt! Jag säger bara det, att det är underbart att dansa med killar som både vill och kan dansa. Och dessutom är artiga till tusen: fyra av mina fem danspartners gav mig en handkyss som avslut och eskorterade mig dessutom till sidan av dansgolvet så att jag skulle kunna leta efter mitt nästa danspar.
En del av er kanske minns Smarties, som jag nämnde vid julphesten. Nå, han "slog till igen" om man nu kan säga så. Han bad sångledarna om att få ta in en sång, och hade sedan hela salen att sjunga efter honom. She's a lady in red, she makes her living in a bed... She's a lady in black, she likes to take it from the back... She's a lady from Sweden, she wants it helatiden. Under tiden gick han runt i salen. Sedan råkade han stanna just vid mitt bord medan han frågade "Såå, finns det någon dam här i salen som är klädd i grönt?". Och jag svarade förstås "Jo, här". Och han: "Aaaaa!" Och började sjunga nästa vers: She's a lady in green, she's a walking sex machine. Jag visste inte om jag skulle skratta eller begrava ansiktet i händerna, så jag frustade till och hoppades att jag inte rodnade för mycket (och/eller att det var så mörkt att det inte syntes). Min bordsherre kommenterade efteråt att "Det där berättade du inte då du presenterade dig". Jag pratade lite senare med Smarties, och skämtade att han nästan borde vara skyldig mig en dans för det där. Han svarade på fullaste allvar att det skulle vara en ära att dansa med mig, men att hans program redan var fullt - vilket mitt då också var vid det här tillfället. Men han gav mig en kindpuss och en handkyss i tur och ordning. Han är charmig till tusan, den killen, det säger jag bara. Jag skulle nog lätt kunna falla för honom om jag skulle tillåta mig själv det. ;P
Mer behöver kanske inte sägas om årsfesten, utom att det var sjukt nice, både själva banketten och efterfesten. Jag ångrar lite att jag inte for på sillisen dagen efter, men eftersom jag hade barnvaktsjobb så kunde det inte hjälpas. Suck. Nästa år, sedan.
För det andra: Storasyskonsitzen. I mina tidigare inlägg har jag talat om spexet vi planerat inför sitzen, och igår blev det då äntligen av. På måndag kväll hade vi vår första (och enda) övning, då vi kollade igenom i vilken ordning folk ska upp på scen, tekniken och allt roadande fram och tillbaka. På tisdagen ställde vi i ordning stora salen efter matematikmellanförhöret (no worries där, det gick nog helt bra) och tog en snabbgenomgång av spexet medan storasyskonen var nere på cockare. Och när vi sedan uppträdde med det på sitzen var det något av det roligaste jag någonsin varit med om. Helt seriöst. Alla gjorde sina roller fantastiskt bra, och publiken skrattade massor vid flera tillfällen. Jag och Jim hade en helt fantastisk fight scene i Mortal Combat-stil; Jim, Vicke och Otto drog en underbar parodi på Dressman-reklamer; Johannes var en fantastisk voiceover; Micke en underbar gammal farfar; Lukke en helt ljuvligt sliskig nyhetsuppläsare; mitt och Ottos kopplingsschema jätteroligt att rita (kolla bilden!);
och alla referenser till TKK, Hanken och olika finska händelser fungerade bättre än jag vågat tro. Eftersom vi haft så otroligt roligt och skrattat oss sjuka på planeringsmötena och övningen var jag lite rädd för att publiken inte skulle se allt det roliga, men mina farhågor visade sig vara ogrundade. Alla storasyskonen och de phuxar som inte var med i spexet utan skötte om köksturerna berömde oss massor för spexet efteråt, och Svarre som varit storasyskon i många, många år sade att det var det bästa phuxspexet han sett.Nu väntar jag och resten av spexgruppen ivrigt på Yöjäynä, då vi igen får uppträda med spexet. Visserligen måste vi modifiera det lite, eftersom alla de övriga deltagarna är från de finska gillena och publiken också är finsk, men det kommer att bli så sjukt roligt i alla fall. Stämningen var på topp, och jag vet att vi kommer att ha det minst lika roligt då vi modifierar spexet och sedan uppträder igen.
FIILISBORDET!! (sorry. Jag måste.)
Roope filmade vårt spex, så jag hoppas verkligen att jag snart får en kopia av den filmen! Tills vidare kan ni kolla in lite bilder från förberedelserna på min bilddagbok.
