Onödigt

Jag borde sitta och koda, men läste i stället lite TF quotes och hittade den här fina kommentaren:
"Du ska int vara negativ för då e din rot komplex å då gillar ingen dig."

Så sant, så sant!

Årsfestveckoslut

Det är vad som ligger bakom mig: TF:s årsfest på lördagen och silliz på söndagen.
Och så fantastiskt roligt det var också!

Lördagen inleddes med en sista Rumpskakarövning, därefter drog sig jag och några till tillbaka till Hannas och Lottas lägenhet där vi gjorde oss i ordning för kvällen. Under timmarnas lopp dök några fler Humpsvakar/Rumpskakar också upp i lägenheten, så det var många småhysteriska flickor (och ett par pojkar) som sprang omkring och fixade sitt hår och makeup. Den kanske bästa kommentaren kom från Roope då han steg ur duschen: "har någon en hårborste?". Sex misstrogna flickor stirrade tillbaka på honom och började sedan skratta åt det absurda i frågan. En lägenhet full med flickor som gör sig i ordning för årsfest, och han undrar ifall det finns en hårborste där?
Så till festen. Banketten var superfin och rolig, jag råkade få jättefint bordssällskap! Våra båda uppträdanden (sång med Humps+Rumps och dans med Rumps) gick också jättefint och vi fick massor av beröm. Att få dansa pardans igen var helt super även om fötterna efter 11+ timmar i klackskor började vara ganska färdiga att ge upp.

Bild som Chinky tog av mig på sillizen.

 Sillizen på söndag var inte mindre rolig den (kanske egentligen mer). Baletten har sällan skrattat så mycket under en dans som då vi dansade Java och hela golvet var täckt av lyspetroleum så att vi mera halkade omkring i stället för att dansa. Fiilisen var också på topp största delen av tiden, och att bara skutta omkring på dansgolvet i långa pass är verkligen en adrenalinhöjare.

Så...ja. Det var ett jättefint veckoslut! Jag väntar med spänning på bilder som TF:s fotograf Suvi tog under festerna!

Snöstorm

Så var det dags för yrande snöflingor, iskall blåst och kyligt väder igen, just när man trodde att våren kanske äntligen var på väg. Ännu när jag åkte hemifrån sken solen, så att jag fick använda mina fina Audrey-solglasögon. Men visst var det lite roligt också: jag gick längs gatan med solen i ryggen, och såg hur snömolnet och de nervirvlande flingorna kom farande emot mig. Det var faktiskt som att vandra från våren in i ett vinterland igen!

Aaltovärvande

Idag fick man nog en extra dos teknologanda över sig. Jag och Nina spenderade hela eftermiddagen i Brändö gymnasium och nappade tag i abiturienterna, som idag skrev studentprovet i matematik, för att se om någon av dem skulle vara intresserad av studier vid Aalto-universitetet. Ett flertal verkade faktiskt intresserade, några visste inte riktigt, och andra sade direkt att de nog inte var intresserade. Men en hel del fick vi faktiskt övertalade, verkade det som. Speciellt sådana som söker till Medi i första hand; då de fick höra om hur många som inte kommer in dit studerar ett eller ett par år på Aalto och har stor nytta av t.ex. BioIT:s kurser verkade de fundera mer på att söka in även dit. Ba da boom dish, mission accomplished!

Fina halarmärken

Jag såg också en jättesöt ekorre idag! Då jag körde hem på vår väg skuttade den ut framför mig (på bra avstånd så att jag hann stanna) fram till en vattenpöl och började dricka. Det såg så sött ut att jag stannade bilen helt och tittade på den tills den ca en halv minut senare skuttade upp i ett träd igen. Måste ha varit en törstig ekorre. :)

Bästa teatern!

Jag är helt övertygad om att jag har råkat få en av världens bästa teatergrupper att jobba tillsammans med. Varje vecka får man lätta sitt hjärta under vår "veckans bästa och sämsta"-ritual, och varje vecka orkar den underbara gruppen inte bara lyssna på din klagan utan dessutom komma med tröst och råd. Idag, då vi för omväxlings skull satt hemma hos Emma, spårade vår diskussion ut från vår kommande pjäs storyline, och vi började diskutera kvinnors konstiga mentalitet (notera: en pojke i gruppen, resten flickor), datorspel, studentskrivningar och förhållanden. Och precis som varje vecka mådde jag otroligt mycket bättre efter att ha pratat ut med gruppen och fått diskutera både mina egna och andras problem. Ett otroligt stort tack till flickorna och Robin!

Aurora Helsinki

I måndags var jag tillsammans med TrotsAllt (min teatergrupp, om någon inte kom ihåg namnet) och såg på Viirus pjäs Aurora Helsinki där fem-sex personer berättar om sina olika mentala problem och beroenden, och de problem de stött på i mentalvården. Alltihop är baserat på verkliga personers upplevelser, och nästan ingenting i pjäsen är uppdiktat, utan författaren Sofia Aminoff använde till över 90% de intervjuade personernas egna ord. Pjäsen var...ja, jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Den var otroligt tung, och åtminstone slog en tung nedstämdhet ner över mig som höll sig kvar hela resten av kvällen då jag sett pjäsen. Tanken att allt man ser är verkliga personers berättelser gör att det känns så mycket närmare en själv. Att pjäsen var tvåspråkig levandegjorde den också på ett helt annat sätt, och jag minns att jag tänkte att det måste vara otroligt tungt att skådespela en sådan roll. Men visst är pjäsen sevärd! Egentligen är den något som alla borde se så att man kanske får upp ögonen för hur situationen egentligen ser ut i vårt land idag.

Vänlighet

Ett till bevis på hur fin gemenskap det råder inom Teknologföreningen: Roope var inne på facebook och såg att Julle lade upp en ny statusuppdatering om att hon tappat 40€ någonstans i Otnäs. Vi kring nyagamla mötesbordet funderade lite, och kom fram till att vi vill hjälpa henne och satte igång en allmän kollekt. Innan Julle dök upp på TF hann vi samla ihop mellan 10 och 20 euro, samt tre kaffebiljetter och en skrapat trisslott som vunnit dryga 2 euro. Ett sant bevis på solidaritet!

Ledigt!

Nu har jag äntligen en veckas ledighet, och det behövs! Stressen gick ordenligt ner efter att jag skrev tenten i lördags (tack och lov för det), men jag ser fram emot dess återkomst å det snaraste då mina båda projekts deadlines närmar sig. På tal om det måste jag koda lite på mitt javaprojekt imorgon, men resten av veckan tänker jag definitivt ta ledigt.

Och så till något helt annat: mamma berättade för mig att hon håller på lära en av sina kolleger att spela spel på facebook. :D Dessa tider...

Fel

Ibland känns det verkligen som om hela världen bara är emot dig. Som om allt du gör bara blir fel, oberoende av hur mycket och hur länge du försöker. Som om allt rasar ihop omkring dig och du bara hjälplöst kan se på. Allt du säger blir fel, du fräser och biter mot dem du älskar mest, och tårarna vill inte komma trots att de bränner bakom ögonen. Problemen och uppgifterna staplas upp till allt högre höjder, medan du själv helst bara skulle vilja ligga kvar under täcket och låta världen snurra bort.
Om det här inte går över snart vet jag inte vad jag ska göra.