Aurora Helsinki

I måndags var jag tillsammans med TrotsAllt (min teatergrupp, om någon inte kom ihåg namnet) och såg på Viirus pjäs Aurora Helsinki där fem-sex personer berättar om sina olika mentala problem och beroenden, och de problem de stött på i mentalvården. Alltihop är baserat på verkliga personers upplevelser, och nästan ingenting i pjäsen är uppdiktat, utan författaren Sofia Aminoff använde till över 90% de intervjuade personernas egna ord. Pjäsen var...ja, jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Den var otroligt tung, och åtminstone slog en tung nedstämdhet ner över mig som höll sig kvar hela resten av kvällen då jag sett pjäsen. Tanken att allt man ser är verkliga personers berättelser gör att det känns så mycket närmare en själv. Att pjäsen var tvåspråkig levandegjorde den också på ett helt annat sätt, och jag minns att jag tänkte att det måste vara otroligt tungt att skådespela en sådan roll. Men visst är pjäsen sevärd! Egentligen är den något som alla borde se så att man kanske får upp ögonen för hur situationen egentligen ser ut i vårt land idag.