Ibland känns det verkligen som om hela världen bara är emot dig. Som om allt du gör bara blir fel, oberoende av hur mycket och hur länge du försöker. Som om allt rasar ihop omkring dig och du bara hjälplöst kan se på. Allt du säger blir fel, du fräser och biter mot dem du älskar mest, och tårarna vill inte komma trots att de bränner bakom ögonen. Problemen och uppgifterna staplas upp till allt högre höjder, medan du själv helst bara skulle vilja ligga kvar under täcket och låta världen snurra bort.
Om det här inte går över snart vet jag inte vad jag ska göra.
Att visa svaghet är en styrka och du är stark! Tillåt dig att gråta ut. Det känns mycket bättre efteråt. Jag lovar :) Massa styrkekramar till dig! Du klarar detta<3
ReplyDelete