En liten chock väntade mig då jag kopplade upp mig till nätet idag. John-Einar Smeds, en helt otroligt trevlig kille som jag träffat på UK och Höstdagarna i många år, dog igår i en motorcykelolycka.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Jag försöker tänka på att jag aldrig mer kommer att se honom vinka glatt åt mig då jag stiger in i Lärkkullas auditorium, och aldrig mer får höra honom sjunga och spela sina egna sånger eller hans engagerade röst i diskussionerna. Men det är lite för svårt att förstå just nu. Jag kan bara tänka mig att hans familj och vänner som kände honom bättre har det ännu svårare.
Egentligen kanske Fredrica säger det bäst, mycket bättre än jag kunde åtminstone.
Gud vad tråkigt och tragiskt framför allt! Jag beklagar verkligen<3
ReplyDeleteOch ja.. livet är skörare än vad man tror och därför är det bäst att ta hand om det så mycket man bara kan. Kram på dig vännen!