Tuliainen

Souvenir är ett dåligt ord för något man hämtar med sig från ett främmande land för att ge åt någon därhemma. Här har finskan lyckats få fram ett bättre ord. Men visst är det en fin present Tova hittat åt mig i London!

Sista dagen hemma

Största delen av tiden går åt till förberedelser för morgondagens resa. Kläder har tvättats och hänger på tork, andra kläder har valts ut att tas med på resan, och just nu håller jag på säkerhetskopiera alla viktiga filer på min dator. Förhoppningsvis glömmer jag inget viktigt hemma, som jag glömde kameran då vi reste till Tyskland.
Imorgon bär det av!

Hungerspelen

Jag och Tatu tog oss tid att åka in till Kinopalatsi för att se på The Hunger Games idag. Riktigt säker på vad jag tycker om filmen är jag dock inte ännu. Den var bra gjord, och de lämnade bort väldigt få scener ur boken (även om flera naturligtvis var förkortade och/eller förändrade) ,vilket alltid är något jag gillar. Men ändå är det något som hindrar mig från att verkligen gilla den fullt ut. Kanske jag förväntade mig mer, och kanske karaktärerna inte såg tillräckligt lika ut som i min fantasi (fast det har inte direkt stört mig tidigare), men något är det i alla fall.
Låt mig ändå säga det igen: filmen är bra, även om kameraarbetet lämnar en hel del att önska emellanåt. Gå och se filmen, om ni tror att ni kan vara intresserade av den. Jag tror inte att ni ångrar det.
Efter filmen köpte jag sushi. Nom!

Sjuk

I år tycks jag ha snappat upp en dålig förmåga att bli sjuk just i tid för längre resor. Samma dag vi startade mot Åre mådde jag illa och kastade upp flera gånger, och nu några dagar innan flyget lyfter mot Californien har jag fått både hosta och snuva med tillhörande trötthet. Värre kunde det ju vara, men att flyga med örongångarna i oskick hör definitivt inte till de trevligaste situationerna man kan försätta sig i. Förhoppningsvis hinner det gå om lite tills söndag, men chanserna är inte särskilt stora. Suck och stön!

Plättar

Kvällsmaten idag. Nom!

Kalas

En glad femåring väntar på att få blåsa ut ljusen. Vi andra väntar på kaffe och kaka, även om jag redan blev bjuden på både chokladpudding, vatten, kaffe och gröt av en ivrig 2-årig guddotter; allt tillagat i ett nafs på hennes egna spis.

Vårkänslor

Nu börjar det verkligen kännas som vår även här! Solen värmer, överallt finns det pölar av smulten snö och man kan gå utan mössa och vantar. När jag kommer hem från Californien har säkert träden börjat blomma också. Härligt!

Pokémon

Gbc-emulator till telefonen är en gudagåva. Det är nästan som att spela på Gameboy, åtminstone då man har ett fysiskt tangentbord att använda som dpad, a, b, start och select. Mina favoritspel Yellow och Crystal, here I come again!

Fest efter fest

Dagen som började med sovmorgon efter gårdagens teater och fest hemma fortsatte med (Tatus) släktmiddag hos Tatus föräldrar, och avslutas nu i fantastiskt sällskap på Ahenians itterassai-party. Tatu verkar komma bra överens med Ahes och Karos katter.

Fredagkväll

Mysstämning hemma med kompisgäng!

Kristina från Duvemåla

Paus pågår; då kan man dricka vin.

I don't care if monday's blue...

Int då onsdagar blir såpass bra!
Dagen började med köande till Ylonz biljettsläpp. TF:s golv kan vara lite hårt att sitta på, men i gott sällskap står man ut med det mesta; även folk som ska kliva över allas ben hela tiden. Så fick jag, Pontus och Nicke vårt lag Interfectores Cuniculi Dei registrerat till ölorienteringen. Kan någon gissa vad för tema vi har?

Dagen fortsatte med extraträningar med baletten, och sedan en sista kodningssession med Jonny, varefter vi äntligen fick vårt projekt i Web software development-kursen inlämnat. Vi beslöt oss för att kolla in stipendieutdelningstillfället som ordnades under eftermiddag-kvällen, och min förvåning var stor då jag tilldelades ett verksamhetsstipendium på 300€ för väl utfört arbete som Teknologföreningens prepkurskoordinator 2011. Där kan man tala om glad överraskning!

Kvällen fortsatte med showdansträningar, där jag tilldelades en plats bland de 6 som inleder dansen på scen, fotbollstittande hemhemma och nu slutligen i gott sällskap på Amarillo.

Inte alls en dålig dag!

Nightwish 10.3.

Jag är fortfarande ganska så utpumpad efter konserten igår. Det kan ju också bero på att jag var uppe till ungefär kl. 3, men hur som haver. Idag är nacken sjuk men minnet fyllt av fantastiska bilder och ljud från konserten. Köandet utanför var lite kallt eftersom mina skor svek mig och släppte igenom fukt som gjorde mina tår till isklumpar, men det var trevlig stämning i kön och totally worth it då vi alla fyra (jag, Tova, Ylva och hennes kompis Marius) hann fram till första raden.
Poisonblack som förband var riktigt intressanta att lyssna på, och det gjorde mig glad att publiken orkade vara med även då, och klappa och hurra för dem. Sångaren tackade också publiken i många omgångar, och sade att det "värmde en gammal gubbes hjärta".
Så till huvudbandet. Vi börjar med det "viktigaste"; setlistan.

Taikatalvi

Storytime

Wish I Had an Angel

Amaranth

Scaretale

The Siren

Slow, Love, Slow

I Want My Tears Back

(with Troy Donockley)

The Crow, the Owl and the Dove

(with Troy Donockley)

The Islander

(with Troy Donockley)

Nemo

(with Troy Donockley; Acoustic)

Last of the Wilds

(with Troy Donockley)

Planet Hell

Ghost River

Dead to the World

Over the Hills and Far Away

(Gary Moore cover; with Troy Donockley)

Encore:

Finlandia

(Jean Sibelius cover; with Troy Donockley)

Song of Myself

Last Ride of the Day

Imaginaerum

Början bjöd på en alldeles fantastisk scenografi då scenen doldes av ett nät täckt av tunna, vita tygstycken. Så nära scenen som vi var såg vi ganska så bra igenom det, men den här videon visar hur episkt det såg ut på långt håll då bandets skuggor skymtar fram på det vita. Kombinationen Taikatalvi+Storytime fungerar lika utmärkt live som på cd:n, och då tygen fladdrade mot publiken ledda av vindpustar bakifrån scenen var det verkligen magiskt att höra I am the voice of Never-Never Land ljuda från bakom allt det vita. Timingen för då hela nätet sedan föll ner var bara episk. Jag hittar inget bättre ord att förklara det: magiskt, underbart, fantastiskt. Publikens jubel måste ha hörts ända ut på gatan.

 Jag har inte så många bilder att visa, eftersom jag beslöt mig för att lämna kameran hemma och bara ta några bilder med telefonen. Det visade sig vara ett bra val eftersom jag i mycket högre grad koncentrerade mig på musiken nu än jag gjort under de konserter då jag viljat fota också.

Scaretale bjöd på kusliga karuseller i bakgrunden och rök på scen

De låtar jag mest längtat efter att få höra, baserat på tidigare setlistor jag sett, var just Scaretale, Ghost River och förstås Planet Hell och Over the Hills and Far Away. Och varenda en av dem överträffade mina förväntningar. Anettes tolkning av Planet Hell var helt säkert en av de bästa jag hört, inkluderande Once-versionen, och Ghost River var lika lysande bra live som på cd. Speciellt Marco gör ett underbart jobb i den och fick det verkligen att gå rysningar ner för ryggraden då han sjöng Deeper down, down, he will drown, drown, deeper down.
Jag kan inte göra rätta åt stämningen med mina egna ord.

Världens sötaste minigitarrist, var det visst
någon som någon gång sade ;)

 Vad som märktes var att de tagit bort många mellanspeak som annars brukar dyka upp mellan olika låtar. Kanske vill bandet bara fokusera mer på musiken, eller så tycker de bara att det mesta sägs i låttexterna. Jag vet inte, men det fungerade oberoende bra utan många mellanspeak. Det enda jag verkligen kommer ihåg är Marcos lilla tal efter The Siren. Han talade om hur vi alla är fysiska men även sexuella varelser, och att om man nu ska ha roligt så ska man se till att det är njutningsfullt och ta det långsamt (sådär förkortat). Jag stod som ett frågetecken, och funderade också över Anettes hatt om hon tagit på sig  medan Marco talade, men då introt till Slow, Love, Slow började spela fick jag en dubbel aha-upplevelse. "Oh. Ooh!" var min exakta reaktion, ord för ord, då polletten trillade ner. Jag och Tova hade också roligt åt att Jukka rörde på sig bakom trummorna precis så som vi föreställer oss det då vi hör trumkompet. Tchh-t-tchh-t..

Jazzhatt

 Jag önskar att jag hade fått en bättre bild avstjärnhilmen under The Islander, men jag var för kort för att kunna sträcka upp min telefon högt och få ett ordentligt foto. Otroligt vackert, alldeles otroligt.
Den akustiska versionen av Nemo förtjänar också ett extraomnämnande, för det var nästan magiskt att se publiken så engagerad i en låt och samtidigt så lugna.

 Varenda en lite rivigare låt där Troy spelade/sjöng med fick publiken att gå i taket, mig inkluderad i den massan. Vi dansade, sjöng, hoppade, moshade, klappade, och energin kunde bara inte sjunka. Som en lycklig person som talat med Troy visste jag att han är en väldigt, väldigt trevlig person, och hans leende medan han spelade visade hur mycket han också njöt av det.

Jag visste genast att det var en sjutusans fantastiskt konsert jag varit på då de sista tonerna av Imaginaerum klingade ut i salen, och Nightwish verkar vara av samma åsikt om man läser Anettes blogginlägg och bandets facebookuppdateringar. Också organisatoriskt sett var det en verkligt lyckad tillställning. Ordningsvakterna släppte in folk till arenan för att gå på wc (nästan aldrig hört om) när som helst då folk hade behov av det medan köandet pågick (aldrig tidigare hört om!), och delade ut vatten till publiken före och under konserten. Publiken hade stämningen på topp hela vägen igenom, och jag upplevde inga otrevliga knuffanden överhuvudtaget, som det annars ibland (ofta) kan hända då man har ståplats.
Magiskt, fantastiskt, underbart. En kväll att leva länge på.

Köande

We're on our way!
Första raden!

Mys

Under myskvällar (eller -nätter) hemma kan man få njuta av sådant här. Varm kakao med vispgrädde och marshmallows är ibland svårt att slå!
Kalendern bakom koppen är Rumpskakars finfina kalender för 2012. Försök inte hitta mig, jag gömmer mig bakom koppen.

Kläder!

Det slog mig nyligen att det är under en månad kvar tills jag ska flyga iväg till Californien för att hälsa på släktingarna där. Det fick mig naturligtvis att börja fundera över vad för sommarkläder jag har, eftersom april i San Fransisco, Los Angeles och Palm Springs redan är en ganska varm månad, vilket gjorde mig till ett lätt byte då Fredrica nämnde Syrrans garderob i sin FBstatus. Efter tio minuters surfande på second hand-sidan har jag redan hittat flera klänningar som gärna skulle få flytta in i min garderob, och jag slår vad om att det finns ännu fler skjortor, kjolar, skor och accessoarer som jag inte skulle ha något emot att äga heller.
Som till exempel den här klänningen. Så söt!

Hmm, quite.

Spenderar en hemmadag med huvudvärk, kodande och min sista lakritspipa. Tur att det finns distraktioner från bultandet i huvudet (vatten är min bästa vän idag)!

Also: två dagar till Nightwish!

Today in History

På det här datumet har det hänt en hel del spännande saker. Idag är det:

• 537 år sedan Michelngelo föddes
• 159 år sedan La Traviata uruppfördes
• 110 år sedan Real Madrid grundades
• 72 år sedan Vinterkriget avslutades
• 55 år sedan Ghana blev självständigt

Jag gillar den här appen enormt!

Sena kvällar?

Idag är det förresten första gången på en vecka som jag kommit hem innan portkoden till vår trappa stängts av och man måste låsa upp dörren med nyckel (det här sker ungefär kl. 20:30). Det kanske säger något om hur fullspäckad min senaste vecka varit. Tur att åtminstone en deadline blev uppskjuten!

Relaterad TF-kommentar: "Den där nyheten är så 15 minuter sedan."

Skare

Att gå på riktigt hård skare kan vara verkligt roligt, vet ni. Fast man emellanåt bryter igenom och sjunker ner till knäna, eller slår smalbenet på väg ner för att man ännu höll på att röra sig framåt. Åtminstone höll det mig road på väg över Alvarin aukio.

Födisfest

Värre sätt finns att spendera en lördagkväll. Till resten av Mickeys gäster dyker upp ser vi på LotR och har all den här drickan för oss själva. Inte alls dåligt!

Brändöbesökare

Det här med att vara vikarie i sitt gamla gymnasium är inte alls så illa. Man känner lärarna från förut, och till och med vissa av eleverna lite beroende på hur gamla de är. Man hinner till och med göra lite egna uppgifter medan eleverna får sitta och räkna fysikuppgifter på timmen, hehe. Förutom då det är en frågvis grupp som har svårt att sätta sig in i fysiken. De här grupperna är oftast de två första kurserna, har jag märkt, medan de högre kursernas elever redan ställer vettiga frågor och jobbar flitigt på egen hand.
I grundkursen i fysik fick jag nog förklara om acceleration både en och fem gånger innan det gick hem. Jag undrar hur det för vissa är så svårt att sätta sig in i ett så vanligt förekommande fenomen? Men åtminstone tycktes de slutligen förstå vad jag menade. Däremot saknar jag att kunna hota dem med "om ni inte gör uppgifter så går det knappast bra i provet" eftersom de inte har något slutprov. Tusan också!

Tur att fysikgrupperna i kurserna 3, 6 och 7 har varit väldigt bra den här gången! Vettiga frågor och flitigt jobbande under lektionerna. Sådant blir man glad av även som vikarie!

Torsdag kväll på TF

Perus.