Tankar om Doctor Who

Jag har nu hunnit halvvägs igenom den nyare delen av Doctor Who och känner mig tvungen att dela med mig av lite tankar. Spoilervarning.

För det första kan jag säga att Pontus, du hade helt rätt som sade att allt blir bättre då jag efter några avsnitt ställde mig lite tveksam till serien. Det blev bättre, speciellt efter att Rose försvann och Martha tog hennes plats som companion. Vad jag har förstått av the interwebs verkar Rose vara en ganska populär karaktär, men ärligt talat kan jag inte förstå varför. Visst, det förekom flera bra avsnitt under hennes tid i serien (säsongerna 1&2), men när de började späda på henne som ett romantiskt intresse för the Doctor blev både hon och handlingen sämre. Åtminstone förstod författarna att avbryta det för Marthas del innan hon skulle ha fallit i samma fälla, och Donna var bara alltför smart för något sådant.

Jag blev genast irriterad då Rose började dyka upp här och där i säsong 4. Ärligt talat, vad är det för fel på den kvinnan? Hon river ett hål i verkligheten bara för att kunna hitta the Doctor. Det är inte kärlek, det är mani. Hon kunde bara inte stanna i sin egna verklighet och acceptera situationen utan började arbeta på något som hon redan fått höra (av the Doctor dessutom) att är onaturligt. Oookej.

Jag är inte ett fan av Rose, som det säkert märks. Av de tre huvudcompanions som the Doctor haft tycker jag att Donna är den definitivt bästa. Jag grät floder under de sista scenerna i säsong fyras final (ögonen är fortfarande rödkantade medan jag skriver detta), för det var det sorgligaste Donna hade kunnat råka ut för. Hon är för evigt avskuren från vidare kontakt med the Doctor, medan alla andra tidigare companions har möjligheten att möta honom igen. Martha, Mickey, Jack (God bless that character!) och till och med Sarah Jane har mött honom flera gånger efter att de tagit avsked av varandra, men den möjligheten är bortom Donnas räckvidd.

Inom några avsnitt torde det vara dags för the Doctor att regenerate till sin följande form. Det känns lite ledsamt, för jag har tyckt om David Tennants arbete. Det återstår att se hur väl Matt Smith lyckas imponera som nummer elva.