Efter många, långa veckor har jag äntligen skrivit klart blogginlägget om roadtripen 11-13.6. Låt oss låtsas att det inte alls är en månad efter händelsen!
Communications master under roadtrippen till Solf tur och retur önskar er välkomna till detta blogginlägg. Jag vill varna er för att en hel del måste bli sagt, och därav följer att blogginlägget antagligen inte följer rekommenderad längd utan kommer att vara mycket längre.
Fredag. Roadtrippen skulle inledas klockan 12 från TF. Jag, Jonny och Tuba befann oss då på plats, och vi väntade på Hagge och Anders. Den andra bilen anlände dock först omkring 12:30 eftersom antingen Anders eller Hagge rusat omkring med sina saker fram och tillbaka. Med Hagge anlände också walkie talkiena, som blev våra bästa vänner under veckoslutet. Den första pausen tog vi redan efter 80-ish km vid Linnatuuli. Den pausen utsträcktes till ungefär 1½ timme eftersom vi åt lunch, köpte snacks, pratade nördsnack och skrattade för mycket. Jonny beslöt sig dessutom för att prova på en vending machine som hade "Heavy Metal" i sig. Vad vi fick ut var en miniatyr-knallpistol. Teknologer som vi alla är måste vi ju köpa knallar eftersom de sålde sådana i butiken där. Tubas uppdrag blev att med Jonnys franska kniv skära bort en del av plasten, eftersom knallarna var lite för stora för vår pistol. Man märkte igen att vi var teknologer när han efteråt konstaterade att "det tog inte ens en timme".
Den andra pausen tog vi vid den nya, enorma Verkkokauppa som finns utanför Tammerfors. Det var en sorts vallfärd för oss, åtminstone om man får tro Jonny (som förresten glömde att köpa sladden som var hela orsaken till att vi åkte till butiken). Vi roade oss med fönstershoppande en stund och skrattade åt en minifläkt (både Hagge och Jonny köpte var sin) och robot salt- och pepparströare. Man bara vred upp dem så åkte de iväg. "Kan du skicka saltet?" - "Sure!" *vrid vrid* Vi var också lockade av att yoinka den enorma Verkkokauppa.com-skylten som hängde ovanför butiken. Visserligen, den var så stor att vi skulle ha behövt frakta den på biltaken och köra rakt efter varandra. Det skulle ha sett fint ut! Jag undrar vad polisen skulle ha sagt?
Vår tredje paus hölls vid Sammi ST1. Tuba, Anders och Jonny ville försöka sig på ett snabbhets-reakionstest, och Anders tyckte också att det var roligt att hoppa ner från terrassen, känna på vattentemperaturen i sjön och sedan klättra upp igen (dryga två meters höjd var den på). Mellan alla pauser höll vi dock aktiv kontakt via walkie talkiena, och till exempel ett sådan uttryck som "it's a sign!" dök upp då vi åkte förbi den stora Ikea utanför Tammerfors. De har nämligen en enorm IKEA-skylt på en jättehög stolpe utanför butiken. Det bästa var ändå sträckan mellan Sammi ST1 och vår destination i Solf: i den andra bilen började de se på en Chuck Norris film. Tuba var snäll nog att fråga om jag och Jonny ville ha ett referat av filmen, vilket vi förstås ville. Det ledde till att Tuba och Anders de följande två timmarna satt med walkie talkien i hand och berättade vad som hände i filmen: vad som sades, vad Chuck gjorde, hur mycket det sköts och sprängdes saker. Om det låter tråkigt så kan ni inte ha mer fel: det var totalt awesome! Speciellt en av Anders kommentarer gillade jag:
Chuck går fram till fönstret. Han tittar ut genom persiennerna. Han tittar. Han tittar fortfarande. Där ute e nån random gata och bilar som kör och några hus. Oj, och nu e vi tillbaka i djungeln... Sagda person tyckte också efteråt att det verkade som om jag och Jonny emellanåt förstått mer av filmen än vad han gjorde. Och han såg ändå allt som hände!
Framme på Båskastået möttes vi av Jonnys flickvän Frida och lastade ur våra saker. Hennes föräldrar var jättetrevliga och hade ordnat ett eget rum åt mig. Hagge, Tuba och Anders fick sova i Lillstugan där det också var tänkt att vi skulle ha festen nästa dag. Med några samtal till ett par studiekamrater uppe i Österbotten blev det beslutet att vi direkt skulle åka vidare. Den här gången tog vi bara en bil och klämde alltså in oss sex personer i Jonnys bil. Extra roligt blev det då vi hittade ett blått mjukistroll med lång tunga som speciellt Anders tycktes gilla. Framme i Vasa behövde vi inte vänta alltför länge på att Magnus och Antonia dök upp, och så drog vi oss allesammans till en trevlig pub. Där fanns ett flipperspel som Tuba&Anders testade, och de hade fotbolls-VM på en stor skärm, vilket gladde mig. Ibland känns det konstigt att vara den mest sportintresserade i gänget. Lite efter midnatt lämnade vi puben och åkte tillbaka till Fridas föräldrahem. På vägen besökte vi en ABC som Tuba och Anders hade roliga minnen ifrån, och hela resan hem var av någon anledning ännu roligare nu (trots avsaknaden av walkie talkies).
Lördag. Morgonen inleddes med att fem teknologer och en humanist (Frida) satt runt frukostbordet. Jag hade lånat Jonnys dator och satt och tog in mitt dagliga internetbehov medan de övriga fyra otåligt väntade på sin tur. Då jag var för långsam plockade Hagge fram sin internet tablet och Anders började kolla upp saker via sin mobil.
Enligt en överenskommelse från fredagen packade vi in oss i bilarna och åkte iväg till Vörå S-Market dit Magnus efter en stund anlände. Efter lite snurrande runt i butiken åkte vi vidare - i alltför höga hastigheter för så små vägar! Jag som satt i framsätet satt emellanåt och klamrade mig fast vid sätet med stora ögon, och till sist tvingade jag och Frida Jonny att sakta ner. 140 km/h på 60-väg är bara inte bra...Vi anlände trots det helskinnade till Magnus familjs lilla bastu vid havet. Killarna grillade korv, högg ved och eldade bastun (hur många teknologer behövs det för att elda en bastu?) och hoppade sedan i vattnet för att kolla temperaturen. Jag och Frida var de enda som inte hade simdräkter med oss (typiskt, eller hur?) så vi badade bastu i bara handdukar. Fast min handduk var väldigt sneaky eftersom den vägrade hållas som jag satte fast den. Efter en stund höll den sedan igen på att glida neråt. Jag slår vad om att killarna manipulerat den på något sätt. Men bastubadandet och simmandet i havet var otroligt skönt, även om det drog ut lite längre på tiden än vad Jonny skulle ha viljat.
Från stugan körde vi direkt till Prisma, där vi oortodoxt nog inledde med att äta hamburgare. Frida skulle filma Anders då han tryckte in en halv osthamburgare i munnen på en gång, men något gick fel och den stunden är för evig borta. Teknologer som vi är (utom Frida då) började vi med att snurra runt på teknikavdelningen inne i Prisma. Vi alla beundrade spelurvalet, och jag och Anders roade oss omåttligt med walkie-talkiena. Fast vi för det mesta befann oss inom två meter ifrån varandra. Yeah. Men eftersom vi dragit ut på tiden i bastun så var vi redan lite sena i tidtabellen då vi åkte tillbaka till Fridas föräldrar. Maten och bålen började snabbt förberedas, och några fler gäster anlände inte mycket senare. Bl.a. Antonia, Hanna och ett par av Jonnys gamla bekanta hörde till de som dök upp. Jonny fick en awesome pusselbox med en flaska i. Med det menas en låda som har olika delar man kan snurra på och dra i, och som måste dras i och snurras på i exakt rätt ordning och vänd åt rätt håll för att lådan ska gå att öppna. Jag och Anders roade oss med den en stund, men Jonny var nog den som sist och slutligen fick upp den själv.
Sitzen tänker jag inte referera åt er, för en intim sitz med massor av inside-jokes är omöjlig att referera i efterhand. Låt mig bara säga att alla Ancients var på plats, att Jonnys hentaibok lästes igenom, att Magnus orsakade många awkward silence-skål och att det på det stora hela var helt awesome.
Några bilder (alla Fridas eftersom jag inte orkat ladda in mina ännu. Yeah...I know):
Söndag. Vi vaknade när vi vaknade och åt frukost i god ordning. Alla utom vårt roadtripgäng och två killar hade åkt hem för natten (ja...det som var kvar av natten), och vi hade roligt då vi tittade igenom Fridas foton från sitzen och festen. Ganska snart startade vi ändå söderut, efter att vi först stannat för att tanka. Den här gången var vi dock 6 personer eftersom Frida också följde med ner till Helsingfors. Inte så mycket hände, faktiskt. Vi tjattrade förstås via walkie talkiena, och Hagges gps fortsatte att upplysa oss om när hastighetskameror närmade sig genom att säga "MUU". Vi stannade igen i Linnatuuli, och utförde en mycket lyckad jäynä (=practical joke, ungefär)! En dator som fanns där för allmänt bruk hade totalt disable:ade adminfunktioner, man kunde inte ens högerklicka. Och den hade bara internet explorer. Så, Anders googlade efter en sida som skulle få IE att crasha, vilket den direkt gjorde också. Det räckte att man klickade på länken så frös browsern utan att ens försöka ladda fram sidan. Så vi tog upp en ny googlesida, skrev in "Miksi ei kannata käyttää Internet Explorer" i sökfältet och adressen till sidan som fick browsern att frysa i adressfältet. Den sidan frös där, och i den sista browsern vi tog fram öppnade vi sidan
getfirefox.net. Inte så illa, tycker jag! Alltså: en frusen browser med google sökresultat, en frusen browser med googles hemsida där det står "Miksi ei kannata käyttää Internet Explorer" och en fungerande browser med
getfirefox.net. Mission accomplished!
Men det som satte sin prägel på nerresan var att vi på Tammerforsmotorvägen plötsligt märkte att Jonnys bil rykte lite väl mycket. Vi svängde in på en bensinmack, öppnade motorhuven och kunde konstatera att hela motorn var täckt av olja. Vilket ju inte är riktigt bra! Dessutom märkte vi att vi hade stannat precis bredvid behållare fyllda med naturgas. Som tur var visade det sig att det bara var locket till oljebehållaren som lossnat - antagligen på grund av våra höga hastigheter - så vi lät motorn svalna lite och torkade sedan bort så mycket vi kunde. Medan vi väntade lite mer efter det tog vi (utom chaufförerna) oss en öl/lonkero. Vi såg också en fin skylt som vi gärna skulle ha tagit med oss, men då jag, Anders och Frida undersökte den närmare märkte vi att den satt för bra fast för att den skulle kunna yoinkas i broad daylight. Jag och Anders hade ändå lite biological warfare med vissna maskrosor, så helt bortkastad var inte den lilla promenaden fram till skylten. Vi funderade lite på vad polisen skulle ha sagt om de kommit på oss med att stjäla skylten, och funderade också på vad vi skulle ha sagt till dem. Som Anders uttryckte sig:
"Nå alltså allt börja med att vi körde 150 på motorvägen och då hoppa korken för oljan ur läge så det läckte olja på motorn och de börja ryka helt massor så vi stanna för att kolla vad som var på gång på en bensinstation och märkte att allt var ok så vi tog en öl och drack alkohol på allmän plats, och då såg vi skylten och blev intresserade om det skulle vara lätt att få loss den och ja, vad mer kan jag säga? It's a sign".
Därefter skildes dock våra vägar slutgiltigt, eftersom Hagges bil åkte mot Otnäs medan Jonny körde hem mig. Ack, ja.
Nu när jag har tråkat ut er tillräckligt kan jag avsluta med att säga så här: missa
aldrig en chans att åka på roadtrip tillsammans med några kompisar! Man vet aldrig vad som kan hända, och med största sannolikhet blir det en totalt awesome resa. Speciellt om man klämmer in en fest där i mitten. And also, många teknologer tillsammans är fantastiska. The End.
Några nyckelord:
*awkward silence skål
*it's a sign
*De e ju de
*Du e just sån
*Ancients, gotta catch 'em all
*Yoinka en skylt
*Vi röstar!
*Heavy metal pistol
*vallfärd till Verkkokauppa.com
*walkie talkies
*biological warfare
*Chuck Norris referat
*"dom har alla så överdrivna bröst!" Hentai.
*Hägä hägä hägä!
