Åland forever

En vecka på Åland visar mig åter varför jag ständigt längtar tillbaka hit. Inte bara alla minnen, släktingar och fästingar som trängs över hela området utan precis allt som Lökvik har att erbjuda. Läsande i solen, en sval bris över Udden, först avskrapandet och sedan målande av Soltorp och det nya huset, väckning på morgonen av en motorsåg inne i skogen (biskopen tog saken i egna händer för att röja upp en stig), fiskelycka som överstiger allt sommaren hittills erbjudit oss (nio abborrar och en stor sik är inte så illa), måsarna som kommer tjutande då man kastar inälvorna åt dem (och de är då bra mycket artigare än sina släktingar i Helsingfors!), lunchen med rökt fisk ute på verandan, promenader och cykelturer runt ön, spelkvällar och -dagar (om det råkar vara regnigt och/eller svalt), Tintin, bastubadande med simturer, färskplockade smultron och blåbär, jordgubbstårtor och blåbärspajer, roddturer över viken.

Inte är det så konstigt att jag längtar efter sommaren hela året om, då sommaren erbjuder mig något så härligt. Att ha pojkvännen vid sin sida för att dela det hela är ett extra plus!