Imaginaerum

Efter ett kort samtal med Ylva damp det helt oväntat ner 30-sekundersklipp från varenda låt  på Imaginaerum i min mailbox. Jag vill verkligen inte se det som någon bra sak att det igen har läckt nytt material från Nightwish, men ändå är lusten att lyssna alltför stor för att ignoreras.
Det var så värt det.

Taikatalvi - mystisk pianobaserad, med underbara Marcos fina, lugna röst (som jag helatiden läser som Takatalvi, tack Sonata Arctica). Vill höra mer!
Ghost River - mer Marco! Denna gång dock hans fantastiska rockröst i en hårdare låt (tänk Slaying the Dreamer möter Bless the Child), med en barnkör som gör att rysningarna längs ryggraden blir desto mer markanta. Deeper down, down, we will drown, drown, deeper down...
Slow, Love, Slow - fick mig först att skratta då den började i jazzstil, men den blommade ut otroligt vackert till (vad jag antar är) refrängen.
I Want My Tears Back - underbar sång i stil med Dead to the World, Marco lyser igen!
Scaretale - påminde mig lite om Whoever brings the night. Anette mystifierar sin röst en hel del.
Arabesque - mäktig! Symfoniorkestern och kören som lysande stjärnor!
Turn Loose the Mermaids - underbar, underbar, underbar! Akustisk ballad, alldeles fantastisk!
Rest Calm - Rockigare igen, med både Anette och Marco. Drar ner tempot mot refrängen på ett mycket fint sätt.
The Crow, the Owl and the Dove - åter en vacker, vacker ballad. Anettes och Marcos mjuka röster kommer till sin rätt i den mer melankoliska melodin.
Last Ride of the Day - energi till tusen! Jag skulle gärna ha hoppat runt rummet till den låt längre! Lite, lite Last of the Wilds-fiilis.
Song of Myself - dramatisk i stil med Poet and the Pendulum.
Imaginaerum - melodin får mig att smälta, åter kommer orkestern till sin rätt. Narnia-soundtrack-aktig, med Troy Donockleys uileann pipes åter i sitt esse.

Omstart. Och igen, och igen, och igen...
(På listan saknas Storytime, som ska in som nummer två)