A sight to silence the heavens

Jag saknar verkligen ord för tillfället, ord jag skulle vilja använda till att beskriva Imaginaerum. Musiken, orden, stämningen. I morse lyssnade jag igenom hela skivan från början till slut, och det var inte långt ifrån att tårarna började rinna då "Love"-delen av Song of Myself spelades. Otroligt vackert med bara orkester och tal som hörs, speciellt barnrösterna och de äldre rösterna. Ändå fick jag ett litet stygn av besvikelse: I want my tears back lovar mer än den ger, enligt min åsikt. Jag förväntade mig mycket mer av den låten, men vad som slutligen gavs var mycket mindre. Det gör den inte dålig, absolut inte, bara...tråkigare, är kanske rätt ord. De andra låtarna är däremot just så fantastiska som man kan tänka sig. Scaretale är en alldeles underbar mardröm, Last Ride of the Day en hisnande åktur, Song of Myself en till tripp ner i Tuomas' medvetande.

Köandet igår var så värt det, även om det innebar många, långa timmar på Kampens golv. Först satt jag ensam, sedan kom Tova, och några timmar senare Tatu och Wille. Folket omkring oss var jättetrevliga, även om Battery's stora reklamskärm där ett 18-sekundersklipp om Nightwish och Battery loopade blev tröttsamt, speciellt efter några timmar. Men då man slutligen slapp in i butiken, fick sin köpta skiva i handen och slutligen stod ansikte mot ansikte med bandet brydde man sig inte om hur länge man väntat. Ordningsvakterna manade folk framåt helatiden, så bandet kunde inte ställa upp på några specialbilder, men en kort pratstund hann man ändå få med dem. Anette skrattade glatt då vi berättade att vi var tre svensktalande i rad och kommenterade att "man kan ju aldrig vara säker om folk här kan svenska eller inte". Emppu skrattade till med ett "noniin!" då vi visade vår Tee temppu, Emppu-skylt, och Tuomas, stackaren, lät så uppgiven då jag berättade hur lång kön var.
(Den var lång. Lååååååång. Genom Kampen, ut genom en ytterdörr, upp för trapporna utomhus, runt ännu några slingor och sedan ner mot The Circus. Jag var glad att jag varit där i tid!)
Men alla verkade de vara på väldigt bra humör, och trots att vi inte kunde ta bilder med dem så fick vi en bild tagen med Troy Donockley, som också var på plats för skivsläppet.

En fin kväll, med en ny, signerad Imaginaerum och en signerad Imaginaerumaffisch som saldo. Fint värre!

Signerad Imaginaerum