Dag 2: Mina föräldrar

Mina föräldrar är alldeles säkert två av de personer som står mig allra närmast i livet. Ibland kan jag ha svårt att komma överens med dem på alla punkter, men för det mesta kommer de med stort stöd åt mig precis då jag behöver det.

Mamma
Min mamma Susanne Tast-Vikström (f. Tast), kallad Suzi, är yngst av tre systrar och jobbar som barnträdgårdslärare på daghemmet Domus i Helsingfors. Sedan några år tillbaka har hon hand om förskolegruppen på dagiset, och både jag och Tova har gått i det dagiset där hon jobbar. Mamma växte upp i Nedervetil, en by nära Gamlakarleby i Österbotten, men har bott i Helsingfors ända sedan hon blev färdig barnträdgårdslärare. Såvitt jag minns var det min mamma som till största delen var ansvarig för att jag började ta pianolektioner och sjunga med i församlingens barnkör (även om min skolkamrat hade en stor del i det senare beslutet), och hon har alltid uppmuntrat mig att uppträda både med pianospel och sång. Hon har alltid varit en mycket mer social person än jag någonsin kommer att vara, och jag tror att hon ibland är besviken på att jag så sällan bjuder hem kompisar till mig.

Pappa
Min pappa Ulf Vikström, kallad Uffe, är äldst av tre syskon, utbildad diplomingenjör och har jobbat på Ericssons datautvecklingssida sedan mitten av 1990-talet. Pappa bodde de första 12 åren av sitt liv i Åbo, men då farfar blev vald till biskop i Borgå stift flyttade hela familjen till Borgå, där han bodde ända tills han flyttade hemifrån och började studera vid Tekniska Hösgkolan, samma skola där jag nu studerar. Han är säkert en av de största influenserna på mitt dataintresse, då han redan då jag var liten lärde mig använda en dator på egen hand och introducerade datorspelens underbara värld åt mig. Pappa har alltid varit den jag vänt mig till då jag haft skolproblem, och var också den som lade Tolkiens böcker i min hand då jag som 8-9-åring sökte något nytt att läsa.

Tillsammans
Mamma och pappa lärde känna varandra via Furahakören som de båda sjöng med i, och bland annat därför har jag ett speciellt band till den kören. Jag föddes ungefär två år efter att de gift sig, men jag svär att jag inte har någon aning om vem av dem som haft den största inverkan på mitt läsintresse. Båda är olika former av bokslukare, och jag tror att bara det att de läste godnattsagor åt mig och båda jämnt satt läsande i vardagsrumssoffan inverkade på mig. Jag vet att de båda oroar sig för mig om jag är ute länge, och vill att jag hör av mig om jag kommer hem oväntat sent eller blir borta hela natten. Visst kan det vara irriterande, men samtidigt är det en liten del av mig som uppskattar att någon bryr sig om vad jag gör och ifall jag är hemma om kvällarna. Jag vet att mina föräldrar kommer att stöda och uppmuntra mig i mina stora livssituationer, precis som de gjort hittills, och det är det viktigaste för mig.