Downton Abbey

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag totalt snöat in mig på den brittiska tv-serien Downton Abbey. Den har funnits på min "Att se"-lista ganska länge, och då jag och Tatu avverkat så gott som hela Parks & Recreation passade jag på att titta på några avsnitt för att bilda mig en åsikt om serien.

"Några avsnitt"blev snabbt "första säsongen" och snart hade jag engagerat mig i det som internätet kallar binge watching. Jag tittade mig igenom de tre första säsongerna på mindre än en vecka, och Tatu kan vittna om den känslostorm som tredje säsongens sista avsnitt orsakade i mig. Jag tror inte jag varit så här emotionellt investerad i en familjs förehavanden sedan jag för första gången såg Friends.

Jag har nu sett alla avsnitt som finns tillgängliga, vilket är alla avsnitt utom de två sista i säsong sex; det näst-sista sänds inkommande söndag, och det sista på julen. Eftersom säsong sex är den sista i serien betyder det att den har två avsnitt på sig att knyta ihop alla lösa trådar och avsluta serien på ett snyggt sätt. Två! Jag förstår inte hur de ska klara av det! Jag lider redan nu av värsta seriebaksmällan och försöker så gott jag kan ignorera att det snart inte kommer att finnas fler avsnitt att titta på.

Gillar man historiskt drama (serien börjar år 1912 och slutar år 1925) där man ser livet både ur överklassfamiljens och deras tjänares ögon rekommenderar jag väldigt varmt denna serie! För din egen skull kan det dock vara bäst att vänta tills alla avsnitt finns tillgängliga, för att vänta på nya efter att ha kunnat se ett när du vill är jobbigt för oss nutidsmänniskor.

P.S. Maggie Smith är fantastisk, skicka vidare!

(P.P.S. Mary&Matthew OTP forever)