Let's be game changers

Jag vet att flera andra bloggare redan skrivit om samma ämne, speciellt efter att Essenas historia fått en otroligt bred spridning, men jag vill också ta upp ämnet här, för det resonerade djupt med mig.

För de som ännu inte läst någon av de många artiklar som skrivits om Essenas beslut att stänga ner alla sina sociala medier är en kortfattad version följande: 18-åriga australiensaren Essena hade över en halv miljon följare på Instagram, över 250 000 på Youtube och Tumblr, och hennes Snapchats sågs i medeltal av över 60 000 personer. Hon förtjänade pengar på olika sponsorship deals, men insåg att sättet hon levde på gjorde henne djupt olycklig. Därför avslutade hon alla sina sociala medier och startade i stället sajten Let's be game changers för att berätta mer om livet bakom kulisserna på ett populärt konto. Nu vill hon i stället uppmuntra andra ungdomar till att satsa mer på det verkliga livet än på livet på de sociala medierna. Hon förklarar allt det här mycket bättre och djupare på sajten, samt i följande video, som jag tycker att alla borde titta på.



Tyvärr verkar det som om många som sett videon totalt missförstått vad hon menade. Bara kommentarsfältet på youtubevideon bjuder på en avskyvärd sveda av hånfulla och nedsättande kommentarer. På ett blogginlägg jag läste om samma ämne hade någon också kommenterat ungefär "vad har hon att klaga på om hon förtjänade 400 dollar bara på att ta en bild med en klänning på?". För man fram sådana här åsikter har man grovt missat poängen i allt Essena gjort: hon mådde inte bra och fattade ett beslut som fick henne att må bättre. Hur man kan förlöjliga henne för något sådant övergår min fattningsförmåga.

Jag märkte att så gott som alla negativa kommentarer kom från personer som är i min ålder eller äldre, och det tror jag berättar en hel del. Vi tillhör nämligen generationer som inte vuxit upp med de problem Essena beskriver. Vi har inte haft "det perfekta livet" på armslängds avstånd, vi har inte kunnat få dagliga uppdateringar från personer som enligt oss har ett mycket bättre liv än oss själva, vi vet inte hur det är för dagens tonåringar. Redan då jag gick i låg- och högstadiet talades det om hur reklambilder och reportage i tidningar visade en snedvriden bild av kvinnokroppen och kändislivet. Då var det närmaste man kom sin favoritkändis en ny artikel om henom, med god tur en lång intervju. Föreställ dig hur det skulle ha varit att kunna följa den här personens dagliga liv, att varje dag kunna få en ny bild eller video att dregla över, att kunna följa deras perfekta liv via din telefon. Det här är verkligheten som dagens ungdomar lever med. "Goals" är en normal kommentar på en bild som visar något man själv vill uppnå, och hur väl du lyckats i livet mäts i antalet likes din senaste bild fick. Amanda skrev ett inlägg om just det här igår; om hur misslyckad man kan känna sig då kompisarna har mångdubbelt fler följare än man själv. Att definiera sig själv på basis av antalet följare och likes blir och har blivit allt vanligare, och det är inte en hälsosam utveckling.

Jag kan inte påstå att jag inte känner igen mig; det är inte på något sätt bara ett problem för dagens tonåringar. Visst har jag också sneglat lite avundsjukt på mängden likes på kompisarnas senaste bilder, men fördelen jag har är ett längre perspektiv gentemot de som är 10+ år yngre än mig. Jag kan inte påstå att jag inte tyst hoppas på att lite fler läsare skulle hitta min blogg, för naturligtvis tycker jag om uppmärksamhet. Rofa skrev om just det här förra veckan, och orden från en talare på ett Ungdomens Kyrkodagar för några år sedan ekar starkt inom mig: Se mig, hör mig, rör mig, hur svårt kan det vara? Men fördelen jag har är att jag vet att allt som visas upp online inte är den hela sanningen. Och det är precis vad Essena ville få fram.

En bild på instagram visar precis det uppladdaren vill visa. Inget mer. Man ser inte de många försöken att få den perfekta bilden, man ser inte redigeringen av bilden, man ser inte vad personen på bilden tänkte just då. Många, om inte de flesta, kontona på instagram visar upp ett perfekt liv, men det livet vill Essena nu visa att inte existerar. Jag tror det är otroligt viktigt att hon, som flera andra unga flickor helt säkert har och hade som sin förebild, berättar om livet bakom instagramkulissen, och om hur dåligt hon mådde då hon definierade sitt värde i antalet likes. Förhoppningsvis kan det öppna ögonen för flera unga flickor och pojkar som drömmer om det perfekta livet online. Förhoppningsvis hjälper det fler personer att bilda ett mer hälsosamt förhållande med sociala medier.