Kaffe och böcker

WELL WHAT DO YOU KNOW, jag hittade en till boklista att fylla i! Just den här är kombinerad med kaffe, en annan av mina stora passioner i livet. Jag såg den här på ett antal booktubekanaler, men inget säger att den inte gör sig lika bra i textform som på video.

Black - a series that is hard to get into but has a lot of die-hard fans

Jag tror att både Throne of Glass av Sarah J. Maas och A Song of Ice and Fire av George R. R. Martin passar bra här. ASOIAF höll jag själv på att lämna oavslutad då bok två drog ut och blev otroligt tråkig, men jag tvingade mig själv framåt sida för sida, och sist och slutligen betalade det ju av sig. ToG dras av lite liknande problem: den första boken är trögstartad och många är skeptiska gentemot serien också efter att ha läst den. Serien blir dock så mycket bättre i bok två, och ännu bättre i bok tre.
(Böckerna fyra och fem är så annorlunda jämförda med resten att det är svårt att få in i sitt huvud hur långt från början vi som läsare har tagit oss.)

Peppermint mocha - a book that gets more popular in the holiday season

My True Love Gave To Me-antologin. Boken innehåller tolv berättelser som alla utspelar sig kring och på sätt eller annat handlar om decemberhögtiderna. Alla väldigt mysiga och välskrivna, och jag har ingenting emot att läsa om boken varje år.

Hot chocolate - your favourite children's book

Laura Ingalls Wilders böcker om Det Lilla Huset på Prärien. För riktigt unga läsare kanske Tomtemaskinen av Sven Nordqvist.

Double shot of espresso - a book that keeps you on the edge of your seat from start to finish

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff var en sådan bok. Six of Crows av Leigh Bardugo var en annan!

Starbucks - a book you see everywhere

Harry Potter and the Cursed Child syns överallt i gatubilden just nu då både den svenska och den finska översättningen är ganska nyutkomna. Jag som läste den i juli börjar ha processerat allt redan för ett par månader sedan, så det känns förvirrande att folk först nu börjar komma med åsikter och vill diskutera manuset.

Oops, I accidentally got decaf - a book you expected more from

Truthwitch av Susan Dennard. Ett fantastiskt upplägg, en välplanerad värld, intressanta karaktärer... och ändå var det något som inte helt klickade. Jag tror det till stor del hänger på sättet Dennard skrev, för alla ingredienser för en riktigt, riktigt bra berättelse fanns där. Jag hoppas hennes stil har utvecklats till följande bok!

The perfect blend - a book or series that has the perfect combination of bitter and sweet

I'll Give You the Sun av Jandy Nelson. Så vacker, så melankolisk, så underbar.

Green tea - a book that is quietly beautiful

Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz. Har du läst den vet du varför. Allt i boken talar rakt till ditt hjärta.

Chai tea - a book that makes you dream of far-off places

The Wrath and the Dawn av Renée Ahdieh. Inspirerad av Tusen och en natt målade berättelsen bilder som påminde om Disneys Aladdin och bordsspelet Alhambra.

Jag rekommenderar för övrigt alla böcker som nämns i detta inlägg!

Pokémon Go Book Tag

För något annat att tänka på i dessa tider, och samtidigt rikta er uppmärksamhet mot att Pokémon Go har några nya uppdateringar som förbättrar spelupplevelsen, ber jag att få presentera följande pokemonrelaterade boklista!

Starters - the book that started your love for reading

Det är så länge sedan att jag inte kan minnas det. Jag har slukat böcker sedan jag var fyra år gammal, så antagligen är det någon bilderbok jag tyckte mer om än alla andra. En serie som jag minns att gjorde intryck på mig var C.S. Lewis' böcker om Narnia, som mamma och pappa läste som godnattsaga i något skede. Sedan läste jag dem själv, därefter stack pappa the Hobbit i handen på mig, och efter att jag läst the Lord of the Rings (fast i form av Sagan om Ringen, Åke Ohlmarks, tja, tvetydiga översättning) var mitt liv aldrig detsamma igen.

Pikachu - an iconic classic that you'll always love

Harry Potter.
That's it. Finns inte mycket mer jag kan säga om den serien.

Zubat - a book you lost interest in because it's literally everywhere!

Shatter Me-serien av Tahereh Mafi. Folk verkar tycka så mycket om den, medan jag läste bok ett och önskade att jag aldrig öppnat den. Mer pretentiös text får man leta efter.

Ditto - a book that reminds you of other books (tropes), but you still love anyway

Kiera Cass' The Selection-serie är fylld av klichéer, platta karaktärer, konstiga intrigsvängar och några halvhjärtade försök att knyta an bokens värld till den värld vi känner till. Ändå är det en alldeles underbar serie att läsa.

Snorlax - a book/series you have not started because of sheer size

Här kan jag nämna såväl Diana Gabaldons Outlander som Robert Jordans The Wheel of Time. Så många böcker, men så lite tid!

Gengar - a book that kept you up at night

Ett starkt minne från mina lågstadieår är att jag låg uppe till fyratiden på natten för att jag bara inte kunde sluta läsa Michael Endes Den Oändliga Historien. I år upplevde jag samma känsla då jag läste Ernest Clines Ready Player One.

Nidoking/Nidoqueen - your bookish OTP

OTP = one true pairing, för de som är oinsatta. Roy Mustang/Riza Hawkeye från Fullmetal Alchemist om man får välja en manga, annars Alina Starkov/the Darkling från Grisha-trilogin.

Rapidash - a fire-hot, fast-paced read

Ready player one än en gång. Jag fullkomligt slukade den boken.

Eevee - series you'll never get tired of seeing spin-offs for

Harry Potter. De facto anser jag att det behövs fler spin-offs. Var är alla historier om marodörernas skolår?!

Magikarp - a book/series that was surprisingly awesome

Illuminae av Amie Kaufman. Jag brukar inte vara helsåld på scifi, men den här boken föll jag hals över huvud för.

Legendary - an overhyped series you're still excited to read

Bra fråga! A Darker Shade of Magic av V.E. Schwab, ovan nämnda Outlander och The Wheel of Time, Rick Riordans Heroes of Olympus, An Ember in the Ashes av Sabaa Tahir, My Brilliant Friend av Elena Ferrante... listan är lång!

Mew & Mewtwo - a collector's edition you wish you owned

HOW ABOUT THOSE TOLKIENS, HUH. Det finns tiotals fantastiskt snygga utgåvor av Lord of the Rings som jag önskar att jag hade a) råd att köpa och b) rum för.

Poke-egg - a debut novel you're excited for!

A Shadow Bright and Burning av Jessica Cluess. Okej okej, den är redan publicerad, men jag har inte läst den ännu, och den låter väldigt lovande!

Lure module - an auto-buy author

Jag tror faktiskt inte någon författare har den ställningen hos mig. De närmaste skulle vara Tolkien och Rowling, men inte ens av dem köper jag allt som publiceras.

Server's down - a book release you've been waiting on forever

Ge mig The Winds of Winter redan, GRRM!



Vill ni själva fylla i den här listan, så varsågoda! Originalinlägget kan ni se genom att klicka här!

Vilken värld vi lever i

Jag vet inte vad annat man kan säga i det här skedet. Ingen hade väl trott att de amerikanska väljarna var så här arga på det politiska etablissemanget. För det tror jag att är den största orsaken till att Hillary förlorade. Det, och att det demokratiska partiet aktivt jobbade för att underminera Bernie Sanders kampanj i primärvalen.

Det enda man nu kan hoppas på är att president Trump inte är likadan som kampanjTrump. Hans första tal var redan ett steg i den riktningen, men...

Jag är rädd för framtiden. Och jag är nog inte den enda. Om klimatskepticism, sexism, rasism och xenofobi nu stiger in i salongen igen är inte USA det enda landet som är illa ute.

Den enda trösten är väl att man snart kan shoppa loss på Amazon, så mycket som dollarn har fallit.

P.S. USA, please look over your voting system. It's flawed in many ways.

Backstage Pass

Jag tar ett steg upp ur bloggdvalan för att dela med mig av min senaste besatthet: otome dating sim-spelet Backstage Pass.

Vad jag minns har jag inte spelat en enda dating simulator tidigare, även om jag naturligtvis varit medveten om att de existerar och är en väldigt populär genre. För ett par veckor sedan inledde dock en av mina favorityoutubers Dodger en genomspelning (playthrough, osäker på om det kan översättas vettigt) av Backstage Pass. Jag tittade på hennes videon, var inte nöjd med de val hon gjorde, och köpte själv spelet för att kunna göra mina egna val. Sedan dess har jag blivit totalt besatt av spelet och sitter vid datorn och ger ifrån mig små pipande ljud för att karaktärerna är så ljuvliga.

Aw Benito

I Backstage Pass följer man collegestuderande Sian Goodin och hennes spirande karriär som sminkartist (makeup artist) inom tv- och modebranschen. Vägen är naturligtvis kantad med möjligheter att börja sällskapa med en av fyra män: Sians barndomskompis, den nyblivna popstjärnan Adam; Adams manager, skådespelaren John; den unga aspirerande magikern Benito; eller den blyga modellen Matthew. Dessa fyra är spelets huvudsakliga kärleksintressen, men man kan också välja att jobba för ett förhållande med Sians tutor Alvin (romantiskt), producenten Lloyd (vänskap), eller modellen/skådespelerskan Nicole (romantiskt) - eller helt enkelt välja att inte bli tillsammans med någon alls utan bara fokusera på sin karriär (som också har ett flertal möjligheter). Alla fyra huvudkillarna har dessutom både en romantisk bana och en vänskapsbana man kan välja mellan.

Lloyd är bäst (och Johns ex, yay representation!)

Spelet har totalt 16 olika officiella slut, och fast upplägget låter simpelt måste man medvetet jobba mot det slut man vill ha. Min första genomspelning lyckades jag inte hitta ett enda av dem, då jag inte fokuserade min uppmärksamhet på någon viss karriär eller karaktär utan bara gjorde vad som föll mig in. Så jag tackar de idoga spelare som lagt upp tips och handledningstexter på Steam! För tillfället försöker jag hitta alla de olika sluten, och det är fascinerande att se hur olik Sian är beroende på vilka svarsalternativ man väljer och vilka egenskaper man väljer att fokusera på under spelets lopp.

Av de slut jag hittills hittat är min favorit definitivt det romantiska slutet med John. Jag vet inte riktigt varför just hans karaktär tilltalar mig så mycket, men just nu skulle jag gladeligen spela om spelet med John som slutmål om och om igen.

*swoon*

*SWOON*

Läst i sommar del 2: juli

Den fängslande (*host*) serien "Vad har Frida läst i sommar" får nu en fortsättning! Nedan följer allt jag läste i juli.

Between Shades of Gray av Ruta Sepetys
5/5
Otroligt gripande historia om en lettisk familj som under Stalins välde blir skickad till arbetsläger i Sibirien. Rått, naket och hjärtskärande skildras dottern Linas upplevelser och de djup till vilka folk kan sjunka för att få ha det lite bättre... eller för att överleva.
Recension på Goodreads

Truthwitch av Susan Dennard
4/5
En intressant berättelse med ojämn text men fina karaktärer. Boken hade mått bättre av att berätta mer om världen vi befinner oss i, för författaren hade helt tydligt tänkt ut en hel del, men lyckades inte överföra det i text (eller struntade i det, vad vet jag). Jag blev ändå tillräckligt intresserad för att se fram emot följande del i serien.
Recension på Goodreads

Stars Above av Marissa Meyer
5/5
Ett antal berättelser som utspelar sig före och en som utspelar sig efter Meyers The Lunar Chronicles, och alla utvecklar på ett härligt sätt de karaktärer vi lärt känna och älska i serien. Flera trådar från serien knyts ihop i den sista berättelsen och jag var stormförtjust över att få läsa om vad alla hade för sig efter slutet på Winter.
Recension på Goodreads

The Heir av Kiera Cass
3/5
Hur dum The Selection-serien än är kan jag inte låta bli att tycka om den, och blev därför mycket besviken på denna uppföljare till serien. Här möter vi Americas dotter som lyckas ha fler irriterande drag än hennes mamma någonsin uppvisade, och hela berättelsen känns blek. Den google translate-översatta finskan (ja, vi möter faktiskt en finsk pojke i den här boken) gör inte saken bättre.
Recension på Goodreads

Illuminae av Amie Kaufaman
5/5
Briljant. Det är allt jag kan säga. Ett scifiäventyr som var bättre än jag kunde föreställa mig framfört via emailkonversationer, chattloggar, militärrapporter och AI core dumps. Det unika formatet gjorde det bara roligare att själv försöka pussla ihop alla bitar boken gav en.
Recension på Goodreads

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss
5/5
En av de bästa fantasyböcker jag läst på väldigt länge! Kvothes berättelse om sina upplevelser är otroligt medryckande och alla karaktärer är så välutvecklade att de skulle förtjäna var sin egen bok. Rothfuss' text är fantastisk, han väver intriger och vinkar om framtiden till en rik berättelse, och han har lyckats ta flera klassiska tropes (finns det ett svenskt ord för det, förresten?) inom fantasygenren och använt dem på helt nya sätt. Jag gillade speciellt hans drakar!
*Nynnar tankspritt på Nightwishs Edema Ruh*
Recension på Goodreads

The Winner's Crime av Marie Rutkoski
3/5
Andra delen i Rutkoskis trilogi lämnade en lite bitter eftersmak då den inte lyckades fixa till de intriger den första boken försökte ställa upp. Texten kändes överdrivet pompös och vid flera tillfällen rentav pretentiös, och karaktärerna betedde sig som om de alla ville utföra sina uppgifter så dramatiskt som möjligt. Förhoppningsvis reser sig berättelsen åter i bok tre.
Recension på Goodreads

Läst i sommar del 1: juni

Om jag inte tar fel körde grundskolan och andra stadiets utbildningar igång denna vecka. Med andra ord är sommaren slut och hösten står för dörren (om inte annat har det märkts i och med stormvindarna denna vecka), och då passar det bra att se tillbaka lite grann - den här gången på vad jag hunnit läsa denna sommar! Den stora mängden böcker tvingar mig dock att dela upp dem per månad.

Ready Player One av Ernest Cline
5/5
Den här boken hoppade direkt upp på min favoritlista. Jag så gott som sträckläste den från pärm till pärm och stängde boken med ett sorgset yl över att den var slut. Boken kombinerar ett dystopiskt företag som vill ta över, fantastiskt virtuell verklighet, OASIS, där största delen av mänskligheten nu tillbringar det mesta av sin tid, och en skattjakt som kan lösas med trivia från spel, tv-serier, filmer och annan populärkultur från 1980-talet. Bara att skriva om boken igen får mig att vilja läsa om den direkt, och jag saknar orden jag behöver för att kunna berömma den tillräckligt på begränsat utrymme. Historien var så medryckande att jag flera gånger tyckte att det var jag som sprang omkring inne i OASIS med huvudpersonen. Bara... läs den.
Recension på Goodreads

The Darkest Minds av Alexandra Bracken
4/5
Den första delen i en dystopitrilogi lyckades överraska mig positivt trots att jag fram till 100 sidor var skeptisk gentemot historien, huvudkaraktären och omgivningen. Allt det ställdes dock på ända och då boken tog slut klickade jag mig direkt in på Adlibris för att beställa de två återstående böckerna i serien. Sånt händer inte ofta, kan jag berätta!
Recension på Goodreads

Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman
4/5
Nobels ekonomipristagares bok om hur vårt tänkande är uppbyggt, hur människor egentligen är väldigt dåliga på statistik, och hur små detaljer kan få oss att totalt ändra åsikt kring något var en väldigt, väldigt fascinerande bok. I och med att den tog upp så mycket var den rätt så tungläst, men det är definitivt en bok jag är glad att jag läste. Den förklarade väldigt mycket om hur man intuitivt går emot logiska slutsater utan att ens märka det själv.
Recension på Goodreads

Cruel Crown av Victoria Aveyard
3/5
En väldigt tunn bok med två berättelser som förklarar lite av bakgrunden till Aveyards debutroman Red Queen. Utan att gå in på alltför mycket detaljer följer vi i den första berättelsen kung Tiberias första fru och hennes väg till och liv i palatset. Den andra berättelsen följer kapten Farley och berättar lite om hennes äventyr innan Red Queen. Trevlig läsning, men inget speciellt.
Recension på Goodreads

City of Fallen Angels av Cassandra Clare
3/5
Äh. Jag undrar varför jag fortsätter att ge den här serien en chans. Jag har inte fallit för en enda av Clares böcker hittills, och den här gjorde inget för att vinna mig över. Till en del beror det säkert på att internätet överhypat dessa böcker utan like, men även med det i åtanke är de endast mediokra. Antagligen kommer jag ändå att läsa klart serien. Suck.
Recension på Goodreads

The Rose Society av Marie Lu
3/5
Del två i Lus serie om The Young Elites fortsätter intrigen från bok ett. En spännande detalj är att huvudpersonen Adelina är en tydlig antihjälte, vilket gör att berättelsen inte tar de svängar man förväntar sig, men också gjorde att jag hade väldigt svårt att uppskatta historien eftersom jag tyckte så illa om huvudpersonen. Jag kan följa hennes resonemang och hennes orsaker till de handlingar hon utför, men jag tycker inte om henne som person.
Nu när jag tänker på saken är det säkert också en bidragande faktor till att jag inte gillar Cassandra Clares böcker: jag tyckte varken om Clary eller Tessa.
Recension på Goodreads


Det var mina juniböcker! Resten av sommarens läsning följer i senare inlägg!

Matematiskt datum

I TF:s telegramchatt påpekades det fantastiska faktum att dagens datum är 2^2 / 2^3 / 2^4.

Jag ville bara få ut det faktumet i världen.

Vems böcker läser jag egentligen?

Jag läste Augusts blogginlägg om kvinnliga författare tidigare idag, och det fick mig att börja undra över hur stor del av de böcker jag läser skrivs av kvinnor. Författares kön har aldrig varit något jag reflekterat över, såvitt jag kommer ihåg, även om ämnet från och till debatteras i de kretsarna jag rör mig i på Tumblr. Jag vet att några av mina bekanta där antagit utmaningen att under ett år läsa enbart kvinnliga författare, vilket är en gest jag beundrar även om jag inte själv vill begränsa mitt läsande åt något håll.

På något sätt tycks det alltid dyka upp mest manliga författare på bestseller- och favoritbokslistorna ute i bokhandlarna och i de traditionella medierna. Lite förvånad blev jag därför då jag såg att av de böcker jag läst i år har 76% skrivits av kvinnor och bara 24% av män. En möjlig förklaring är att jag till stor del fokuserat på böcker inom young adult-genren, där kvinnliga författare tycks få mer utrymme, men förra årets statistik ser den nästan exakt likadan ut: 74% kvinnliga författare och 26% manliga. Intressant!

Har jag som kvinna en starkare böjelse för att läsa böcker skrivna av kvinnliga författare? Möjligt, men jag skulle hoppas att författarens kön inte ens undermedvetet påverkar vilka böcker jag läser. Borde jag då läsa fler böcker skrivna av manliga författare för att jämna ut statistiken? Kanske. Men å andra sidan, så länge kvinnliga författare lättare ignoreras på topplistorna, och fortsättningsvis läses mest av kvinnor medan män läses av både kvinnor och män, drar jag gärna mitt strå till stacken för att lyfta fram dem.

Här kan ni se vilka böcker jag läst hittills i år!

Ilvermorny

Ett hett tips till alla Potterheads där ute: klicka in er på Pottermore så snabbt som möjligt och läs historien bakom den nordamerikanska trollkarlsskolan Ilvermorny! Idag publicerades en lång text som berättar om Ilvermornys grundare, den irländska häxan Isolt Sayre, och hur skolan kom att grundas. Samtidigt öppnades ett nytt elevhemstest på hemsidan, där man kan testa vilket av Ilvermornys fyra elevhem man skulle höra till.

Mitt resultat:

Låter ganska så överensstämmande med denna Hufflepuff!

De övriga tre elevhemmen heter Thunderbird (represents the soul, favours adventurers), Horned Serpent (represents the mind, favours scholars) och Wampus (represents the body, favours warriors). Alla namn har en fin historia bakom sig, så kila nu iväg och läs om den magiska skolan i USA! Här är länken en gång till!

Buzzador: Teho Sport-proteinstänger

Buzzador gav mig chansen att vara med i en kampan för att prova nya Teho Sport-proteinstänger. Vana läsare kan erinera sig att jag var med i en liknande kampanj också i april 2014; då hade Teho precis lanserat sina nya proteinstänger och Buzzadorkampanjen var ett led i marknadsföringen, medan de nu ville ha feedback på nya smaker.

I paketet jag fick fanns fyra olika smakers stänger: choklad, banan-choklad, choklad-röda bär, och hasselnöt.Alla stoltserar med en proteinhalt på över 30% och rekommenderar att man äter dem efter ett träningspass.

Tja, vad kan man säga om proteinstänger? Hur mycket smak de än försöker tränga in i dem kommer ändå det konstgjorda att sippra igenom. Därmed inte sagt att de smakade dåligt! Banan-chokladstången var min favorit av de fyra och lyckades till och med fånga något av bananens essens i sin smak, medan chokladstången enligt mig smakade mest konstgjort. Stången med röda bär var också mycket godare än jag trott (röda bär brukar i allmänhet inte vara någon hit hos mig). Men naturligtvis visade det sig att banan-chokladen och choklad-bären innehöll mest socker av de fyra sorterna: 7,6g respektive 8,2g per stång. Hasselnötsstången innehåller bara 1,5g socker, och chokladstången bara 1,3g.

Som så gott som alla proteinstänger på marknaden är Teho Sports till konsistensen ganska mjuka, och har en tendens att fastna i tänderna och gommen. Se alltså till att ha något att dricka medan du äter din proteinstång! 

Hasselnötstången inuti

Helt ärligt är jag inte säker på att jag kan rekommendera proteinstängerna, men det kan också bero på mina egna preferenser. Proteinstänger är helt enkelt inte något jag köper på regelbunden basis, och jag kommer knappast att börja göra det heller. Men om du hör till de personer som äter proteinstänger efter varje träningspass eller som mellanmål, ge dessa en chans!

Sommarlistan 2016

Maj har övergått i juni, och med andra ord har vi tagit ett definitivt steg in i sommaren (ja, jag hör till de där personerna som tycker om att dela in årstiderna väldigt skarpt fast de egentligen flyter in i varandra). Vad är då mer passande än att fylla i Karolinas sommarlista?

Vilka är de tre första sakerna du kommer att tänka på när du hör ordet SOMMAR?
Sol, Kumlinge, simma

Vilken smak på glassen beställer du?

Mango-melon. Bästa smaken, fight me.

Sia eller Ingman?
Är det här någon Österbottnisk grej igen? :D Kan inte påstå att Sia är ett bekant märke för mig, så Ingman då.

Var tillbringar du helst din lediga kväll?
Grillandes och chillandes med kompisar om jag är i stan, på Soltorps veranda om jag är på Kumlinge.

Ska du gå på student- eller examenskalas?
Faktiskt inte! Det blir väl några års paus för mig nu.

Smörgåstårta – najs eller bajs?
Jag gillar smörgåstårta!

Vad hittar man dig en regnig dag?
Stannar inne och läser, läser, läser. Samt kanske ser några (host) avsnitt av en tv-serie.

Var och hur firar du midsommar?
Det är inte bestämt ännu. Antingen med kompisar i eller nära stan, eller ute på Åland med familjen.

Vilken blir årets sommarplåga?
Ingen aning, och för tillfället känns det riktigt bra att inte ha någon aning. Att inte lyssna på radio betalar av sig!

Vilket är ditt bästa tips för att koppla av i sommar?
Läs! Plocka ner dina gamla favoriter från bokhyllan, utforska ditt lokala bibliotek för att hitta nya favoriter, och slå dig ner i solen med en bok och ett glas med något kallt att dricka. Få saker är lika avslappnande för mig.

Ska du resa någonstans i sommar?
Inget är inplanerat, även om det skvallrats om en Berlinresa med brunchbrudarna. Åland räknar jag inte som att resa bort, för det är att resa till mitt sommarhem.

Ska du sommarjobba – eller har du semester?
Skulle gärna sommarjobba, men inget har lossnat hittills. Därmed inte sagt att jag bara har semester; jag har ett diplomarbete att skriva!

Den ultimata sommarmaten för mig är...
Rökt egenfångad abborre med nypotatis och grönsallad, med jordgubbar till efterrätt.

När tar du det första doppet?
Den som lever får se! Senast från bastun i nåt skede.

Beskriv din idyllsommar.
Långa, soliga dagar varvat med ordentliga regn- och åskskurar då och då för att hålla allting grönt. Jag vill njuta av sommar på Åland och i stan, bada bastu och simma i solnedgången, äta grillmat och rökt fisk, länka ensam och med familjen, och läsa mycket!

Avslutningsvis: nämn tre saker du ser fram emot med sommaren 2016!
1. Sommarkalas! Det är inte en sommar utan kaffebjudning med jordgubbstårta!
2. Provinssirock med Humpsvakar!
3. TFS13:s sommarträff. #bringyourownaluminiumkastrulljuh

En kärleksförklaring till Stensböle idrottspark

Pappa lockade med mig ut på länk idag (med löfte om mat efteråt, hehe) till ett område jag inte besökt tidigare men nu hett önskar att redan funnits på min radar. Stensböle idrottspark i östra Helsingfors var nämligen något av det finaste jag sett på länge (om ni inte vet var Stensböle är så ligger det inklämt ungefär mellan Kvarnbäcken, Gårdsbacka och Lahtisvägen).

Idrottsparken består av ett stort område med både ängar och skog där flera promenadstigar erbjuder länkrutter. Längs dem finns också ett antal utomhusgym, både de gamla med stockvikter och de nya där man lyfter sig själv. Det som mest imponerade på mig var ändå det stora utbudet av aktiviteter i idrottsparken. Där finns en 18-håls frisbeegolfbana som jag väldigt gärna skulle prova på, en BMX-bana, en hinderbana med diverse balans-, klättrings- och kryphinder, åtminstone två fotbollsplaner, en korgbollsplan, ett flertal klätterställningar, en skidhall, HopLop, och förstås de redan nämnda promenadstigarna. Orkar man bara ta sig dit kan man fylla en dag med hur mycket roligt som helst!

Jag önskar att jag hade kunnat ta lite foton, men telefonen stod över springturen den här gången. Desto trevligare var det att prata med pappa i stället för att lyssna på musik medan vi sprang!

Bild härifrån

Hinderbanan med frisbeegolfbanan i bakgrunden. Bild härifrån.

En glad Wapp

Wappen kom och gick, med ett fantastiskt väder till skillnad från många andra år! Kanske just det goda vädret inverkade på stämningen, men åtminstone för min del kändes det som en snäppet roligare Wapp än tidigare.

Maskinisternas traditionsenliga Wappenmjöd hade ett stiligt namn i år.

Valborgsmässoaftonen fick jag tillbringa på Sveaborg tillsammans med ett stort gäng TF:are. Orkestern spred glad stämning åt phuxarna, och alla njöt storligen av solen och sällskapet. Som alltid tog vi oss in till stan i tid för att se Havis Amanda få sin mössa, sedan fortsatte festligheterna i Otnäs. Låt det bli känt att laget "Nice Try" vann en klar seger i krocketmatchen innan sitsen.

Jag tog mig hem relativt tidigt natten mellan lördag och söndag, och vaknade därför i god tid på söndag morgon. Första maj betyder ju picknick i Kajsaniemi park, så dit styrde jag mina steg. Innan orkestern anlände från Otnäs hann jag hälsa på en del bekanta och njuta lite av morgonsolen. Sedan var det bara att vänta på att Akademen skulle sjunga färdigt så att Humpsvakar kunde ta över scenen. Och vänta fick vi, för de drog encore efter encore. Men vilken brakshow vi sedan drog, hörni!

Extremt stiligt wc-krossande av Irmeli. 

I samband med Kajsaniemikeikkan skedde också vårt biljettsläpp till 55-årsjubiléet i höst. Så nu snabbt iväg hit för att köpa biljetter till en show utan like den 22 oktober! Jag kan garantera att det blir vårt bästa 55-årsjubileum någonsin!
Från Kajsaniemi drog festen vidare till TFiF:s utrymmen. Ska man marschera genom staden ska man dock göra det med stil!

Ja, trehjulingen som skymtar där hörde också till vårt gäng.

Vår kortege drog nog till sig en och annan blick. :)
Uppträdandet på TFiF:en blev en glasklar fiiliskeikka, speciellt som baletten för en gångs skull hade ordentligt med utrymme att dansa i stället för att vara inträngda mellan buffén och borden. Stämningen höjdes ytterligare av den mat och dricka orkestern fick med sig som färdmat tillbaka till Otnäs, och väl där gladde den även andra TF:are. Resten av kvällen illustreras ganska väl av följande bilder, även om den härliga stämningen inte går att visa lika lätt. Teknologer är nog något av det bästa sällskapet man kan önska sig!

Flera år hype:ad efterfest hos Grenen! Legendariskt!

Real talk - Game of Thrones

Nåja, mina damer och herrar, dags att tala lite allvar kring den hajpade sjätte säsongen av Game of Thrones. Teorier har florerat, och så småningom är det väl dags att få svar på en del av de många frågorna som uppstått kring storylines, karaktärer och Westeros självt.

OBS: läs inte vidare om du inte läst böckerna, sett de tidigare fem säsongerna och/eller sett det första avsnittet i säsong sex.

Alla på det klara med det? Fint, då kör vi!

För mig och alla andra som läst böckerna är den kommande säsongen speciellt intressant, då allt som händer för första gången inte kommer att ha en grund i böckerna. Serien har, naturligtvis, tagit sig friheter redan tidigare, men nu går den för första gången ut på djupt vatten. I och med att serieskaparna vet hur vår käre George R.R. Martin tänkt att allting ska sluta kommer slutresultatet högst troligt att vara detsamma som i böckerna, men vägen dit kommer att vara väldigt annorlunda. Det är ingenting jag har något desto mer emot längre, eftersom tv-serien redan på så många sätt visat att den tänker gå emot böckerna, ändra på vissa karaktärers storylines och komma till andra slutsatser gällande profetiorna och de subtila (mer eller mindre) vinkar som getts. Jag kan förstå att man inte kan föra över precis allt från böckerna till tv-serien, och att vissa saker bara måste ändras på, men en del förändringar har jag ändå haft lite svårt för.

Till exempel: Ellaria Sands karaktär är totalt annorlunda än hur hon framställs i böckerna. I tv-serien har hon fått axla rollen som en ursinning, hämdlysten kvinna, i stället för att, som i böckerna, komma med den kloka insikten om hur hämnd föder hämnd och uppmanar the Sand Snakes att inte stiga in i den cykeln. Något som också stör mig är hur mycket äldre alla karaktärer framställs som i tv-serien. Tommen ska vara nio år gammal i den nyaste säsongen, Daenerys sexton, Sansa fjorton, Margaery sjutton och Myrcella tio. Brienne ska vara tjugo år gammal (!), Theon 21 eller 22, Tyrion 27. Det är egentligen sjukt hur stor skillnaden är mellan karaktärernas åldrar i böckerna och i tv-serien. Alla vuxna framställs som medelålders, och alla barnen verkar vara åtminstone tonåringar. Visst, man kan komma med argumentet att det inte ser bra ut att gifta bort en nioåring på tv, men varför är det värre än att visa tortyr, dödande och sex?

Och på tal om sex, varför envisas HBO med att visa ett överflöd av bröst? Jag har ingenting emot att man visar nakenhet då det är befogat för berättelsen, men då det med våld ska visas bröst i vartenda ett avsnitt blir jag lite allergisk mot det hela. Det är bara att fria till publiken och locka fler tittare som annars inte skulle vara så intresserade.

Jag kunde tala så mycket längre om alla de saker tv-serien ändrat på (ser Davos är inte vid the Wall, Brienne är inte långt uppe i norr, Sansa är inte i Winterfell, Myrcella är inte död, Jorah har inte greyscale, Daenerys möttes inte av en främmande här Dothraki utan en tillhörande en av Khal Drogos tidigare bloodriders), men tror att jag i stället avslutar här. Serien är annorlunda, och det kan jag acceptera, men jag tycker ändå det ska vara tillåtet att jämföra den med böckerna för att se hur bra de lyckats översätta GRRM:s berättelse till visuell form. De flesta ändringar kan jag acceptera. Det är (någotlunda) okej. Men snälla rara alla fans där ute: kalla för guds skull inte Daenerys för Khaleesi som om det var hennes namn. Det är en titel! Khaleesi = drottning. Inte går ni runt och kallar Jon för Commander eller Tommen för kung heller. Skärpning, snälla! (Ja, det här är min pet peeve #1)

Ylonz

De som rörde sig i Helsingfors senaste lördag kan ha lagt märke till att det rörde sig en stor mängd halarklädda eller annars konstigt klädda personer runtom i staden. Svaret på frågan "varför?" är entydigt: Ylonz. Svenskfinlands näststörsta idrottsevenemang (som vi brukar kalla denna ölorientering) gick av stapeln med buller och bång, och de 200 lagen spreds snabbt ut på Helsingfors gator och kollektivtrafikfordon. Även om de flesta tävlar i halare finns det alltid ett antal lag som satsar på någon rolig utstyrsel, och i år var inget undantag; bland annat stötte jag på Titanic+isberg, Hey ya He-Man x3 och de tre regeringsnissarna SSS utrustade med stora saxar.

I år hade jag också satsat lite mer då jag halvt i misstag blev meddragen i ett gäng som beslutit sig för att köra Team Fortress 2-tema. I spelet finns nio olika klasser att välja mellan, och som nio personer kunde vi bilda jämnt tre lag. Så föddes Teknolog Fortress 1, 2 och 3. Jag var inte helt säker på vad jag förväntat mig, men nog måste det erkännas att vi utgjorde en imponerande syn!

Extra roligt var att märka hur många främmande personer på gatan som kände igen oss. Flera av dem frågade också om de fick fota oss, så få se om vi dyker upp någonstans på internätet i något skede!

Med nio teknologhjärnor i farten löste vi ganska snabbt gåtorna, och enligt min uppfattning tog vi oss från start till mål med riktigt bra sluttid (den är inte officiellt bekräftad ännu). Och oj så roligt vi hade! Är det ett studerandeevenemang jag kan rekommendera så är det definitivt Ylonz. Det finns inget motsvarande i fråga om omfång, utmaning och underhållning!

"Gentlemen"

Efter Tid

Det är nog för stunder som den i lördags jag lever. Att få sjunga och framföra ett budskap framför en intensivt lyssnande publik, och se hur vissa låtar lockar fram tårar i deras ögon medan andra stunder får dem att skratta. Våra resväskor gjorde tydligen sitt jobb då flera efteråt undrade vad vi haft i dem, och likaså verkar våra karaktärer ha kommit till sin rätt. Jag själv upplevde att jag reste genom vår föreställning och hoppas publiken delade den känslan. Men oj så jobbig Hide and Seek var att sjunga då tårarna hotade att tränga fram och halsen ville snöras ihop av alla känslor. Mitt solo i En stund på jorden fick jag också "power through" emellanåt för att inte överväldigas. Men vilken show det blev, vilken upplevelse!

Vår setlista för de som missade konserten eller bara vill kolla upp vad vi sjöng:

1. Because (The Beatles)
2. Run run run (The Real Group)
3. Night Yoik (arr. Frode Fjellhem)
4. Sen en tid tillbaka (Melissa Horn)
5. Underbart är kort (Monica Zetterlund)
6. Vårens första dag (Laleh Pourkarim)
7. Hide and seek (Imogen Heap)
8. The Circle game (Joni Mitchell)
9. Dalen (text av Solveig von Schoultz, arr av vår fantastiska dirigent Hanna Kronqvist)
10. En stund på jorden (Laleh Pourkarim)
11. Ring them bells (Bob Dylan)

TID inkommande lördag!

Jag skriver skamligt lite om min kör Mineia här i bloggen, speciellt med tanke på hur varje session med den lämnat mig på bättre humör än jag varit då jag anlänt till övningen. Med det här inlägget hoppas jag ändå kunna uppmuntra så många som möjligt att a) ta sig en titt på vår Facebooksida, och b) komma på vår konsert inkommande lördag!

Eftersom Mineia är en scenisk kör är vår konsert mer av en show, där vi väver samman musiken, koreografier, scener och texter till en berättelse. Förra året handlade vår Spring!-konsert om allt möjligt vårrelaterat: det exalterade vårskriket, manskörer på första maj, ångesten inför den nya årstiden och åstundande sommaren, besvikelsen över samhället som utmynnar i demonstrationer, och en önskan att få stanna kvar lite längre. I år har vi i stället för våren utgått från temat tid, och oj så många olika vinklar som krupit fram ur det temat! Speciellt intressant tycker jag det har varit att se hur en sång som förra föreställningen firade livet i stället uttrycker en inneboende sorg över livets förgänglighet i årets tappning. Där ser man igen hur små ändringar i det sceniska uttrycket totalt förändrar sångens budskap.

På lördag kl. 19.30 är det dags för den stora showen i Villa Hagasund, mitt emot nationalmuséet och mellan Finlandiahuset och Musikhuset. Jag hoppas att så många som möjligt hittar dit, för jag tror starkt på att det blir en show utan like! Se på videona nedan för lite stämning från förra årets konsert.

Träningsstart vol 2!

Efter att ha blivit sjuk i början av februari lyckades flunssan behålla sitt grepp om mig i över en månad. Efter att flera gånger ha försökt börja träna då jag kände mig bättre, bara för att bli sjukare igen, kapitulerade jag inför sjukdomen och lät bli att försöka ta tag i träningen tills jag varit frisk i åtminstone en dryg vecka. Sedan mitten av mars verkade flunssan dra sig undan, så nu ett par veckor senare var det dags att försöka kicka igång träningen igen.

I januari testade jag som bekant Forevers C9-program och hade då tänkt fortsätta med följande del i deras FIT-program, F1. Flunssan satte dock stopp för de planerna, så F1 har fått vänta fram tills nu. Programmet ser bra ut åtminstone i mina ögon: två ordentliga måltider, en proteinshake och två mellanmål per dag, vilket faktiskt är mer än jag normalt sett har ätit. Det som (antagligen) gynnar mig mest är dock det färdiga träningsprogrammet för F1:s 30 dagar. Jag är ytterst dålig på att få iväg mig själv på träningspass, men har jag ett schema att följa går det tusen gånger lättare. Jag ska dessutom försöka köra träningspassen genast i början av dagen så att det inte blir och hänga över mig under dagens lopp.

Igår var min första dag av programmet, och jisses så totalt utmattad jag var efter träningen! Benen och rumpan fick sig en sjutusans omgång, och idag känns det minsann. Promenaden jag tog i morse löste dock upp de värsta knutarna efter natten, men vi får väl se hur bra det går att dansa ikväll...

Peppad så här långt, förhoppningsvis håller det i sig!

Måndagsmorgonen var uppmuntrande solig!

Tystnadens ljud

Ibland tar livet vändningar man inte förväntade sig. Jag försöker nu lära mig att leva med det.

Kamratskapsföreningen

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag kan verkligen skatta mig lycklig som får vara involverad i en så härlig nation som Teknologföreningen. Då jag igår hade en av de värsta dagarna jag upplevt på länge fanns där folk som orkade lyssna på min ganska konstanta ström av klagomål mot det arbete jag just då höll på med, och som sedan fick mig att skratta i stället för att gråta. En kompis jag träffat via TF fick ta del av mina sorger och lyckades på så sätt pigga upp min kväll, och en annan hörde mina muttranden om att behöva en drink efter att allt hårt jobb var gjort och smällde ner en vinflaska, en korköppnare och ett glas framför mig. Så en dag som började med att jag låg en halvtimme extra i sängen och funderade på hur länge jag månne skulle klara mig utan att bryta ihop och tvingas avbryta allt arbete slutade trots allt ganska positivt.

Jag vet inte vad jag gjort för att få vara del av en så fin sammanhållning, men jag blir bara mer tacksam för det för varje dag som går.

Fanskapet 6.12.2014 #neverforget

"Den lata studerande"

Jag försöker att inte skriva inlägg som bara pekar till en annan text, men den här gången tänker jag göra ett undantag. Lina skrev alldeles utmärkt om förslaget att skära ner studiestödet och de reaktioner som många vuxna kom med, och belyste också de problem som dagens beslutsfattare tycks vara fast beslutna att inte se. Gå och läs det!

Exempel på kommentarer man igår kunde hitta på Facebook, speciellt av babyboomer-generationen. Jag kunde inte hålla mig från att kommentera. Namnen lämnas framme eftersom alla kommentarer är öppet tillgängliga på HS facebooksida.

10 saker du inte visste om [valfritt ämne]

Jag hyser en stark motvilja mot clickbait-rubriker likt den ovan. Egentligen känner jag så gentemot vilken som helst slags rubrik som fiskar klick (vilket är orsaken till att Klikinsäästäjä är en av mina favoritsidor på Facebook), men dessa "topp n grejer du inte visste" retar extra mycket gallfeber på mig, speciellt då det handlar om ett fenomen eller en fandom jag är bekant med. Man kan argumentera att artiklarna riktar sig till personer som inte är så insatta i ämnet, men då de flesta artiklar av denna kaliber som underrubrik eller ingress har någon form av texten "inte ens de största fansen visste detta" så smäller det av i min hjärna.

För det första, bästa artikelförfattare: ni underskattar min (och många andras) förmåga att minnas små och stora detaljer om något som intresserar mig. Är det en detalj från en bokserie jag älskar? Jag minns den, var så säker på det! För det andra förekommer det så gott som alltid en detalj som framkommit via något slags extramaterial, som bakom kulisserna på en film eller i en ledsagarbok (jösses, jag kommer inte på någon bra motsvarighet till companion) till en serie. Har ingen av dessa artikelförfattare någonsin varit med i en fandom? Jag kan garantera att man väldigt snabbt får höra om dylika detaljer även om man inte själv söker upp dem!

Jag blir förgrymmad på antalet dylika artiklar som cirkulerar på diverse sociala medier. De flesta upprepar samma fakta man redan läst i tiotals liknande artiklar, eller lyfter upp något som var en nyhet i fandomen för fem år sedan, plus minus ett par år. Ja, jag är mycket medveten om att jag kunde sluta läsa dylika artiklar, och faktum är att jag väldigt, väldigt sällan klickar på sådana länkar nuförtiden. Jag kände bara för att lufta min frustration lite grann. Rant over!


Seriöst, om jag snubblar över något jag glömt eller inte känt till gällande mina favoritfandoms blir jag mycket förvånad. Samt reagerar så här:

Stick du stygga snuva!

Flunssan vill bara inte lämna mig ifred! Just då jag tror jag håller på bli bättre slår en ny våg med nytt fokus över mig, och ner faller jag igen. Skulle vara kul att bli frisk snart, för att vara trött och ha ont hela tiden blir verkligt tröttsamt i längden. Jag har dessutom dragit på mig en nagelbandsinfektion, så mitt högra pekfinger är så gott som ur funktion.

Mirakelkurer emottages med tacksamhet!

Födelsedagspresenter och fandomnyheter

Det är inte ens med flit jag skriver ett tredje Harry Potter-inspirerat inlägg i rad. Var man online igår är chansen stor att man såg en ganska stor nyhet cirkulera som berör just den fandomen: manuset till J.K. Rowlings nya pjäs The Cursed Child kommer att släppas i bokform den 31 juli i år. Det är inte en prequel, förresten, för de som inte följer JKR på Twitter och inte ser de tusentals tweets hon får, i vilka folk talar om pjäsen som en prequel, frågar om det faktiskt inte är en prequel, är hon säker, osv. Hon började använda hashtaggen #notaprequel i varenda tweet hon skriver angående pjäsen, men det verkar ändå inte gå hem hos folk. Nej, pjäsen utspelar sig faktiskt 19 år efter böckerna, dvs år 2017.

Personligen är jag väldigt glad över beskedet! Pjäsen spelas enbart på West End i London (åtminstone tillsvidare), men nu kommer alla att ha möjlighet att ta del av berättelsen även om man inte kan ta sig till London för att se pjäsen. Det är ju inte samma sak, men definitivt bättre än att bara få reda på vad som händer via återberättanden i andra hand. Vi får se om pjäsen senare sätts upp även annanstans.

En av mina födelsedagspresenter visade sig också vara HP-relaterad, då mina föräldrar köpt den illustrerade utgåvan av PS åt mig! Jag har lyckats motstå frestelsen att bläddra igenom den för att ta mig en titt på bilderna (som jag hört är fantastiska), för jag vill hellre se dem i sitt sammanhang medan jag läser boken. Jag har en känsla av att det kommer att bli början på en till Pottergenomläsning för mig...

What if? har jag redan börjat läsa med stort intresse, eftersom jag följt Randall Munroes webcomic xkcd i flera år. Okej, flera av what if-svaren har jag också redan läst då de publicerades på hans hemsida, men det finns några nya i boken, och de tål omläsning. Och en bok som levererar sidor som följande:

...jag menar, what's not to like?

Identitetskris

För att fortsätta på Harry Potter-temat: passligt till min födelsedag märkte jag att Pottermore tagit tillbaka några av de gamla funktionaliteterna och åter erbjuder sorterings- och trollstavsquiz för de som registrerar sig. Jag har haft ett konto på Pottermore ända sedan det öppnades upp för betatestning, så naturligtvis fixade jag det kontot i skick igen. Men sedan började jag fundera... skulle resultatet se annorlunda ut om jag idag gjorde om elevhemstestet?

Till saken hör att jag identifierar mig som en Hufflepuff. Det har jag gjort sedan jag som 12-13-åring registrerade mig på numera nedlagda hogwarts.nu och via deras (väldigt rudimentära) test blev sorterad till det elevhemmet. De flesta bra test jag gjort på nätet tyder på samma sak, varav ett av de bättre klassade mig som en Ravenpuff, dvs en blandning mellan Hufflepuff och Ravenclaw. Då jag registrerade mitt första konto på Pottermore placerade testet mig också i Hufflepuff, vilket gladde min själ! Testet där är trots allt baserat på en algoritm J.K. Rowling tagit fram, så man tycker att det borde vara tillförlitligt.

Nyfikenheten tog över, så jag registrerade ett nytt konto, gjorde elevhemstestet, och...

[beklagar kvaliteten, min telefon har beslutat sig för att bra bilder inte är så viktiga]

Kris!! 

Jag har aldrig identifierat mig som en Gryffindor, och jag gör det nog inte i fortsättningen heller. Kanske jag bara är inne i en sådan fas i mitt liv just nu att lite mer mod behövs i vardagen (hej jobbansökningar och att ringa okända personer). Intressant nog hade också min trollstavs egenskaper ändrat från 12½ tum lång av lärkträd med drakhjärtesträng som kärna till 12¾ tum lång av vinranksträ med fågel fenixfjäder som kärna. Måste ta och läsa upp om träslagen och kärnorna igen för att se vad det innebär för min karaktärsförändring...

Harry Potter-dagen!

Inbitna Potterfans rynkar antagligen pannan just nu. Vad då Harry Potter-dagen den fjärde februari? Det är ju den 31 oktober, eller så 31 juli då både Harry och J.K. Rowling firar födelsedag. Biblioteken i Helsingforsregionen firade dock Harry Potter-dagen idag med en mängd olika program på olika håll. Jag svängde förbi Dickursby bibliotek på väg hem, och fick glad i hågen iaktta en ny generation Potterfans syssla med olika aktiviteter relaterade till böckerna. Tidigare på dagen hade det tydligen ordnats sorteringsceremoni, trollstavsverkstad och frågesport, och då jag tittade in väntade flera ivriga barnfamiljer på att kvällens trollkarlscocktail skulle börja (ordet HelMet använder är velhokimara, men jag har absolut ingen aning om hur jag skulle översätta det ordet).

Jag tyckte det såg supermysigt ut! Dickursby bibliotek har en egen barn- och ungdomsavdelning som annars också är väldigt trevlig (jag har många gånger sett ungdomsgäng hänga där), och med lite HP-dekorationer blev den bara bättre. Några flickor satt och färgade elevhemsemblem, en av dem med en gryffindorslips runt halsen, och flera andra av barnen hade också försökt klä sig enligt temat. Min favoritgrej var nog fotobåset där man kunde ta bild av sig själv i samma slags ram de i filmerna använde för efterlysningsaffischerna. Där fanns till och med lösmustascher man kunde ta på sig! Några flickor ockuperade dock båset så gott som konstant, och jag ville inte fota dem utan deras medgivande. Några av de äldre barnen (10-12-åringar enligt min uppskattning) gav mig lite sneda blicka och undrade ganska tydligt vad jag gjorde där (en GAMLING bland oss ungdomar?!!?). De var fint klädda och visste tydligen en hel del om HP-världen, lät det åtminstone som på sättet de pratade, men jag bara log och såg mig omkring med min Hufflepuffhalsduk hängande om halsen. Fast det ska erkännas att jag hade lust att marschera upp till flera av barnen och säga "Då när JAG var i din ålder fanns det bara FYRA Harry Potter-böcker, och vi måste vänta flera ÅR på att få läsa hela serien!"

Jag var lite ledsen över att ha missat frågesporten, men å andra sidan antar jag att de skulle ha ställt alla frågor på finska, och jag har aldrig läst böckerna på det språket. Då de flesta namn (personer, trollformler, platser, you name it) är översatta till något annat på finska skulle jag antagligen ha klarat mig mycket sämre än någon som läst ens en bok på finska. Lite perspektiv på ens kunskap! Jag står dock fast vid att de finska omslagen är några av de fulaste jag sett.

Jag applåderar verkligen HelMets initiativ att ordna något sådant här! Allt som lockar fler personer till biblioteken är hemåt!

En vecka i listform

Sedan jag kom hem från UK har det varit antingen fullt ös från morgon till kväll, eller så har jag legat hemma sjuk. Rent bokstavligen har jag inte haft någonting däremellan i en veckas tid! Men här lite kort om vad som hänt:

• Måndag: Akustisk mätning av Tempelplatsens kyrka. Det gick bra ända tills turistbussarna började dyka upp
• Tisdag: Huvudvärk from hell, halsont och snuva håller mig hemma
• Onsdag: Revision på TF, vilket tar en stor del av dagen, sedan möte med TF:s Hedersteckenskommitté
• Torsdag: Jobbar med dippan fram till kl.17 då jag håller skolning för TF:s nya styrelse
• Fredag: Huvudvärk from hell hela dagen, men kör ändå iväg på övningsveckoslut med orkestern till kvällen
• Lördag: Dansövning, sångövning, poiövning, och skjutsade hem två orkestermedlemmar. Dagen avslutas med en fantastiskt rolig sitz
• Söndag: Dansövning, städa, kör hem, lid av sömnbrist hela eftermiddagen

Det händer lite mycket just nu. Men trots att övningsveckoslutet var tungt var det både givande och roligt, och så fick jag ju lära mig en ny färdighet!

Jag lekte med eld på veckoslutet. 👍 #supercoolt #poi #orkestern #playingwithfire

A video posted by Frida V (@leothil) on Feb 1, 2016 at 6:45am PST

C9 aftermath

Flera har undrat vad min åsikt om C9 är nu efter att ha genomfört hela programmet, och också frågat efter resultaten. Jag är lite ovillig att fokusera på den senare biten, eftersom programmet trots allt inte är tänkt som någon diet utan en hjälp på vägen mot en hälsosammare livsstil. Nå, jag kan berätta att dagarna i mitten nu efteråt kändes som de jobbigaste. Då jag inte gett min kropp något extra socker under flera dagar började suget kännas riktigt ordentligt, men då hjälpte det mig att strängt säga åt mig själv att jag nog fanimig skulle klara av några dagar utan extra sötsaker. Vilket jag ju sist och slutligen gjorde!

Förra torsdagen var programmets sista dag för mig, vilket råkade passa väldigt bra eftersom det var samma dag som Ungdomens Kyrkodagar inleddes, och jag därmed inte hade någon kontroll över måltiderna som serverades resten av veckan. Men oj så jag njöt av att äta bröd igen! Atkinsdieten är nog ingenting för mig. Och eftersom folk frågade: jag tog mina mått på nytt på torsdagsmorgonen innan jag åkte iväg, och då hade det försvunnit sammanlagt 10,8 cm runtom på kroppen sedan morgonen av dag 1. Inte så pjåkigt! Förändringen märkte jag bland annat i hur min vinterjacka satt på kroppen; den hade börjat bli lite tajt kring höfterna, men nu sitter den mycket bättre igen!

Vad jag mest uppskattade med C9 var ändå hur tacksam jag kände mig för varje ordentligt mål mat. Efter de två första dagarna med väldigt lågt kaloriintag kände jag för att ropa halleluja då jag åt min stekta kyckling och bakade potatis till lunch på dag 3. Den känslan av att verkligen uppskatta en ordentlig måltid höll i sig resten av programmet, och är något jag vill försöka hålla fast vid i framtiden. Alla har trots allt inte samma möjlighet att laga hälsosamma och mättande maträtter, och jag tycker det är hälsosamt för en själv att emellanåt komma ihåg det och vara tacksam för de möjligheter man själv har.

Jag hade ju tänkt köra igång F1 så snabbt som möjligt efter UK, men som traditionen bjuder har jag blivit sjuk efter en helg med korta nätter, långa, kalla dagar och umgänge med människor från olika delar av Finland. Inte så konstigt, egentligen, men ledsamt är det ju hur som helst. Jag kommer att vänta tills den här flunssavågen har lagt sig innan jag kör igång med F1, bara för att försäkra mig om att jag inte gör mig sjukare genom att börja träna för tidigt.

Wait for it... i stiligt flanellnattlinne.

C9: Hur har det gått hittills?

Inlägget var tänkt att komma redan tidigare under veckan, men så kan det gå. Hittills är jag nästan bara nöjd med programmet! Jag känner mig inte hungrig fast jag äter färre kalorier än tidigare, och då sockersuget kommit smygande har jag kunnat mota bort det genom att påminna mig själv om att jag banne mig ska kunna klara mig utan sötsaker i nio dagar. Tydligare än tidigare har jag också lagt märke till att sockersuget främst kommer då jag inte ätit på en tid och börjar bli hungrig. Logiskt, javisst, men vissa saker tar man bara inte till sig direkt. Det måste dock erkännas att jag saknar att äta rostat bröd till morgonmål! Där har vi något jag verkligen ser fram emot då programmet tar slut.

30 minuters träning per dag har inte heller känts extra svårt. En kväll var det riktigt bittert, men då ställde Tatu upp och drog ut mig på promenad. Annars har jag kört pass från Yoogaia (psst, du hinner ännu använda koden BUZZ2016 för 14 gratisdagar) medan katterna mer eller mindre nyfikna rört sig omkring mig. Ack den som hade ett träningsrum hemma!

De rent fysiska resultaten då? Nå, sex dagar in i programmet vägde och mätte jag mig, och då hade det försvunnit 2kg och sammanlagt 8cm på olika ställen på kroppen. Jag bara what. Såpass stor förändring på en ganska kort tid kändes knappt ens trolig, men där befann jag mig plötsligt. Ganska nice! Nu är jag väldigt spänd på att se hur slutresultatet ser ut, något jag inte trodde jag skulle vara då jag påbörjade programmet!

Imorgon är det den nionde och sista dagen av C9, sedan blir det en kort paus eftersom jag åker iväg till Karis för Ungdomens Kyrkodagar, men därefter är det dags för F1! Det blir en utmaning!

Med högtalare och mikrofon i bakluckan

En ny vecka har rullat in, men för mig känns det som om jag skulle behöva en till ledig dag. Både lördag och söndag hade fasta programpunkter jag måste anpassa mig kring, vilket får det att kännas som om jag inte alls haft ledigt. Att flänga Nyland runt med mätutrustning tycks vara mentalt tyngre än jag förväntade mig. Som tur är börjar jag ha de flesta kyrkorna som ligger mer avsides mätta, så jag kan övergå till kyrkorna inne i Helsingfors.

Nog för att t.ex. Lappträsks kyrka var riktigt vacker i skymningen

För att klargöra: jag har börjat göra mitt diplomarbete (diplomingengörers motsvarighet till pro gradu) som kommer att handla om kyrkoakustik i Finland. Jag mäter en mängd akustiska parametrar i flera olika kyrkor, analyserar dem, och försöker hitta gemensamma nämnare och/eller vad som skiljer de olika typernas kyrkor åt. Byggnadsakustik är ett ämne som jag märkt att de flesta inte ens tänker på att existerar (förståeligt nog), så varje gång jag dykt upp i en kyrka har jag fått dra samma förklaring för den närvarande vaktmästaren. Jag börjar bli ganska bra på den nu! De flesta har, då de insett vad det egentligen handlar om, varit väldigt intresserade, och jag har redan fått börja skriva en lista över vilka församlingar som vill se resultaten då jag är klar med arbetet. Inte så illa! Det är alltid roligt att göra något som folk faktiskt är intresserade och har nytta av!

Denna vecka har jag tills vidare två mätningar inbokade på onsdagen, sedan flyr jag iväg till Karis och Ungdomens Kyrkodagar för fyra dagar. Men veckan efter det har jag en verkligt spännande mätning på kommande, i Tempelplatsens kyrka! Det torde bli intressant!

Boktips: All the bright places

Alltså den här boken. Låt mig berätta om den här boken.

All the bright places av Jennifer Niven.

Den finns översatt på svenska under namnet "Som stjärnor i natten"

Jag ska försöka hålla inlägget så fritt från spoilers jag kan, men jag ber om ursäkt ifall någonting slinker igenom.

Theodore Finch är allmänt ansedd som skolans "weirdo". Han är fascinerad av döden och för dagbok över hur han funderade på att ta sitt liv just den dagen, samt fakta om olika sätt folk dör eller tar sitt liv på. Men han skriver också ner vad som fick honom att inte välja den utvägen. Violet Markey förlorade sin syster i en bilolycka för nästan ett år sedan och räknar dagarna tills hon utexamineras från high school och kan lämna staden. En dag möts de uppe på kanten kring skolans klocktorn, och vem som slutligen räddar vem från att hoppa eller falla är osäkert. Men det leder till att de börjar spendera tid tillsammans, och undan för undan försöker Theo locka tillbaka Violet från sorgen till livet. Medan deras förhållande djupnar kämpar Theo med sina egna tvångstankar, och han är livrädd för att "somna," att återigen falla in i en period av apati han senare inte minns något alls av.

Den här boken hoppade direkt upp på min favoritlista. Jag slukade historien, alla de fina stunderna Theo och Violet har tillsammans, genom de passager där jag nästan inte vågade läsa vidare, och ända till det bittra slutet. Jag grät floder medan jag läste de sista kapitlen och författarens anmärkning (hoppa inte över den, vad än ni gör!) och trodde mitt hjärta skulle brista av alla känslor. Boken är skriven ur både Violets och Theos perspektiv, och sättet Jennifer Niven behandlar mental ohälsa på är briljant. Stigman kring depression och andra psykiska störningar är hjärtskärande samtidigt som den träffar mitt i prick, såtillvida att man känner sig obekväm (vilket är bra). Att inte ens Theos egna familj märker att någonting är fel säger en hel del om hur folk i många fall väljer att vända bort blicken och komma på ursäkter. Allas åsikt om honom tycks vara "det är bara sådan han är, han bara gör sådant". Men ingen frågar, varken honom eller sig själv, någonsin varför han gör som han gör, och det om något får ens hjärta att brista medan man läser. Violet bor å andra sidan med sina föräldrar som försöker bearbeta sorgen genom att aldrig tala om systern, samtidigt som Violet skuldbelägger sig själv för olyckan. Först då Theo börjar försöka locka henne ur hennes skal börjar hon själv finna sätt att bearbeta sin och föräldrarnas sorg.

Boken lyfter upp väldigt viktiga teman, och jag önskar verkligen att så många som möjligt skulle läsa den och förhoppningsvis få sig en tankeställare. Det är en vacker, men definitivt en tung berättelse att läsa, och de olustiga känslorna hänger kvar. Men jag tror det är något som behövs för att vi ska kunna #prataomdet. Mental hälsa måste avstigmatiseras, och den här boken kan vara ett steg på vägen. Den kommer att krossa ditt hjärta, samtidigt som du antagligen inte kan låta bli att älska den.

“It's my experience that people are a lot more sympathetic if they can see you hurting, and for the millionth time in my life I wish for measles or smallpox or some other easily understood disease just to make it easier on me and also on them.”

Betyg: 5/5
Recension på Goodreads

“Listen, I’m the freak. I’m the weirdo. I’m the troublemaker. I start fights. I let people down. Don’t make Finch mad, whatever you do. Oh, there he goes again, in one of his moods. Moody Finch. Angry Finch. Unpredictable Finch. Crazy Finch. But I’m not a compilation of symptoms. Not a casualty of shitty parents and an even shittier chemical makeup. Not a problem. Not a diagnosis. Not an illness. Not something to be rescued. I’m a person.”