C9 aftermath

Flera har undrat vad min åsikt om C9 är nu efter att ha genomfört hela programmet, och också frågat efter resultaten. Jag är lite ovillig att fokusera på den senare biten, eftersom programmet trots allt inte är tänkt som någon diet utan en hjälp på vägen mot en hälsosammare livsstil. Nå, jag kan berätta att dagarna i mitten nu efteråt kändes som de jobbigaste. Då jag inte gett min kropp något extra socker under flera dagar började suget kännas riktigt ordentligt, men då hjälpte det mig att strängt säga åt mig själv att jag nog fanimig skulle klara av några dagar utan extra sötsaker. Vilket jag ju sist och slutligen gjorde!

Förra torsdagen var programmets sista dag för mig, vilket råkade passa väldigt bra eftersom det var samma dag som Ungdomens Kyrkodagar inleddes, och jag därmed inte hade någon kontroll över måltiderna som serverades resten av veckan. Men oj så jag njöt av att äta bröd igen! Atkinsdieten är nog ingenting för mig. Och eftersom folk frågade: jag tog mina mått på nytt på torsdagsmorgonen innan jag åkte iväg, och då hade det försvunnit sammanlagt 10,8 cm runtom på kroppen sedan morgonen av dag 1. Inte så pjåkigt! Förändringen märkte jag bland annat i hur min vinterjacka satt på kroppen; den hade börjat bli lite tajt kring höfterna, men nu sitter den mycket bättre igen!

Vad jag mest uppskattade med C9 var ändå hur tacksam jag kände mig för varje ordentligt mål mat. Efter de två första dagarna med väldigt lågt kaloriintag kände jag för att ropa halleluja då jag åt min stekta kyckling och bakade potatis till lunch på dag 3. Den känslan av att verkligen uppskatta en ordentlig måltid höll i sig resten av programmet, och är något jag vill försöka hålla fast vid i framtiden. Alla har trots allt inte samma möjlighet att laga hälsosamma och mättande maträtter, och jag tycker det är hälsosamt för en själv att emellanåt komma ihåg det och vara tacksam för de möjligheter man själv har.

Jag hade ju tänkt köra igång F1 så snabbt som möjligt efter UK, men som traditionen bjuder har jag blivit sjuk efter en helg med korta nätter, långa, kalla dagar och umgänge med människor från olika delar av Finland. Inte så konstigt, egentligen, men ledsamt är det ju hur som helst. Jag kommer att vänta tills den här flunssavågen har lagt sig innan jag kör igång med F1, bara för att försäkra mig om att jag inte gör mig sjukare genom att börja träna för tidigt.

Wait for it... i stiligt flanellnattlinne.