Jag hade planerat att skriva ett helt annat inlägg. Om den trevliga dagen och kvällen jag hade, lite om keikkan vi hade idag och som jag inte ens märkte att drog ut till långt över midnatt. Och egentligen skulle jag skriva först imorgon.
Nu sitter jag och följer med liveuppdateringar från Paris. Illamåendet stiger i vågor och kroppen skakar. Av rädsla, av ilska, av frustration, av maktlösheten jag upplever inför denna ondska. Hur jag än försöker kan jag inte förstå vad det är som fått dessa personer att anfalla och döda oskyldiga civila. Jag kan inte föreställa mig den sortens hat. Jag kan inte föreställa mig den oändliga sorg som nu drabbar offrens anhöriga. Jag vill inte tänka på vad det här för med sig för alla de som inte anses passa in i "den europeiska normen".
Polisen har utfört sin räd mot Bataclan och hårresande rapporter börjar strömma ut därifrån. Samtidigt rapporterar en civil fransk om hur ett eldhav drar igenom flyktinglägret i Calais. En amerikansk politiker tar tillfället i akt att propagera för friare vapenlagar och frågar sig hur det sett ut om ett antal av de civila i teatern fått ha med sig dolda handeldvapen.
Mitt hjärta orkar inte mer, samtidigt som jag känner ängslan över att inte veta.
Gode Gud, hjälp de som behöver det.
Ja det var ju väntat att högerextremister skulle börja attackera flyktingar och muslimer mer än annars efter detta... Dessa extremister är ungefär lika äckliga som IS.. Och att propagera för friare vapenlagar??? Så att det ska bli ÄNNU lättare att genomföra terrordåd..?! :O
ReplyDeleteHåller med... och ja, jag kunde knappt tro mina ögon då både denna politiker och ett antal andra direkt tog den infallsvinkeln. Ett totalt, blatant blint öga till det lidande människorna genomgick, som ett stort mittfinger rakt i ansiktet på dem, bara för att propagera för sina egna åsikter. Min enda tröst var att en flod av kommentarer på deras tweets bad dem dra åt helvete och visa någon sorts respekt.
Delete