Efter flera månaders oregelbundet tjat (med långa mellanrum och av olika personer) har jag äntligen sett musikalen PlayMe på Svenska Teatern. Mitt första intryck? "Det här är mer show än teater" och det höll sig sådant intill slutet. I all korthet så behandlas showbusiness, individualiteten i nöjesbranschen och cyberrymden på varierande sätt i pjäsen, även om det mesta cirkulerar kring häftiga ljussättningar, danser, rytmer och sånger. Dansarna och proffsakrobaterna var f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a, men jag och Tova drog en lättnadens suck då vi märkte att vi lätt hade kunnat göra rollen som någon av artisterna i pjäsen. Eller egentligen tycker jag nog man ska kalla det mer show än pjäs.
Rolig att se på var den ändå! Att följa med danserna var en ren njutning, och titellåten PlayMe spelar fortfarande i mitt huvud. Den jag hade roligast åt var ändå inte Geir Rönning (trots att han gjorde den knäppa showbusinessmanagern väldigt bra) utan Thomas Lundin som gjorde en överdriven roll som gaystylist. "Voi voi!" Bara för härligt! Hela pausen gick jag runt och härmade hans överdrivet feminina ställningar, medan jag efter showen halvdansade hela vägen hem. Fortfarande är driven strong att sätta på någon musik och rocka loss, men eftersom resten av huset sover är det nog ingen bra idé.
Och så över till något helt annat. Jag donerade blod idag (efter en paus på ca ett halvår), eftersom Röda Korset satte upp en station i Otnäs. För första gången kände jag mig lite svag efteråt, men det gick över då jag och Antonia gick på lunch. Dessutom fick jag träffa Valter idag! Han behövde en guide till Pauls mammas hus i Marudd, och kom och plockade upp mig från Botby. Det känns lite som om jag försummar gamla vänner, men egentligen kan jag ingenting åt det. Skolan har sugit massor av krafter och tid ur mig den här våren. Får hoppas på lättare kurser och tidtabeller nästa år.
No comments:
Post a Comment