Fuksispeksit! Enligt många som såg på (och egentligen enligt vår egna objektiva åsikt också) hörde vårt spex till de absolut bästa den kvällen. Vi hade skitroligt, och alla var helt super på scen, trots att flera av våra teman redan kommit upp i tidigare spex (Mortal Combat, stuvarnas strejk, nyhetssändning, Tiger Woods).
Mössyachten. Holy everything, det här var en rolig dag! Vår phuxivator Rasse tog oss med färja till Fölisön, där vi spenderade flera timmar med att i 5-6 personers lag gå runt ön till olika stationer som diverse fria föreningar och kommittéer inom Teknologföreningen ordnade. Übernice, bl.a. skulle vi bygga en bastuugnsdestillator, kasta ett ägg och fånga det i ett tygstycke och improvisera en dans till Humpsvakars musik. Efter att ha klarat av alla punkter (och gått tvärs över ön åtminstone tre gånger eftersom de inte hade någon logisk ordnig på punkterna) fick vi lunch=grillkorv, och sedan blev det mössutdelning. Otroligt så vemodig man kände sig, och så otroligt stolt samtidigt.
Efter mössyachten bar det av till Havis Amanda, där vi följde med hur HUS (Helsingfors Universitets Studentkår) styrelse satte mössan på hennes huvud, och såg förvirrat på hur alla icke-teknologer plötsligt satte sin studentmössa på huvudet. Varför i all världen? Enligt den gamla traditionen sätter man inte på mössan förrän vid midnatt, men alla dessa missledda personer satte på sina mössor redan kl. 18.
(Så här är alltså fallet. Endast teknologerna håller fast vid den gamla traditionen att inte sätta på mössan förrän vid midnatt)
Wappensitz. Nåjo, inte den bästa sitzen jag varit på. Kanske främst för att man varit igång hela dagen och började vara lite trött. I alla fall jag fick lasku precis då sitzen började, så det tog en lång stund av vattendrickande innan jag kunde vara ordentligt med igen. Men det mest minnesvärda var mösspåläggningen vid midnatt. En andaktsfull tystnad på TF:s övre terass, sjungande av Teekkarihymni mot vars slut tophsmössan äntligen fick läggas på huvudet...och den överväldigande känsla då mössan äntligen lade sig till rätta. Tjoanden, jubel och kramar åt alla håll. Och sedan till sist sjungandet av Teknologvisan. Här ska ni se ett shack som aldrig tappar takt, faderallan, teknologer vi äro allihop... Ja äntligen är vi faktiskt alla teknologer!
Efterfesten dog lite snabbt ut, så redan vid kvart före tre-tiden beslöt jag, Jonny och Antonia oss för att lämna festen. Antonia var snäll och erbjöd sovplats åt mig, så natten tillbringades i en tvåpersoners solu i JMT 11. Jepp. Figure that out, will you ;)
Första maj grydde väldigt grå, och vi drog iväg till Kaisaniemiparken för att möta fler teknologer och lyssna på när Akademiska Sångföreningen sjunger in våren. Medan jag vandrade runt den del av parken där uppträdandet hölls kom åtminst halva Humpsvakar i tur och ordning fram till mig och tjatade på mig att köpa deras nyaste skiva Duodecibel. Sissi var den första som hann fram till mig, så han var också den som fick mig att köpa den. De övriga sade bara "Ja men köp en till! Man behöver alltid fler Humpsskivor". :) Humpsvakars uppträdande efter att Akademen sjungit klart gillade jag skarpt; kanske det lät bättre ute i friska luften. Efteråt kunde jag, Packe, Hanna, Emil, Svarre och Roope konstatera att en liten kille (6-8 år?) redan var totalt korrumperad och helt klart kommer att bli en Humpsare i framtiden. Det är inte något som går att förklara i text: man måste själv uppleva dem för att förstå vad det innebär.
Kallt var det dock denna dag, så jag drog mig redan lite efter tolv hemåt. Och nu börjar det vara dags att sova för att ta igen lite sömnbrist. Trots allt är det ännu föreläsningar nästa vecka, och sedan börjar tentveckan.
No comments:
Post a Comment