Plötsligt befinner jag mig igen i mitt gamla gymnasium som vikarie, den här gången i kemi. Hur gick det här riktigt till? Jag som kan squat om kemi. Nå, Kitta (rektorn) ringde mig igår när jag var påväg till Otnäs och frågade om jag kunde ställa upp eftersom läraren Katariina (=Gurkan) är sjuk. Jag upplyste nog henne om att jag inte kan något alls om kemi (jag har läst en kurs, och det var första perioden i gymnasiet, med andra ord för fyra år sedan), men enligt henne gjorde det ingenting. Så här sitter jag och övervakar Ke2-eleverna. Egentligen borde jag ju läsa till min franskatent senare idag, men nog hinner jag...väl...
Mattamellisen igår gick förresten ganska så rakt åt skogen. Jag vet att jag inte fick rätt svar på en enda uppgift, och hoppas bara på ströpoäng så natt jag kommer igenom kursen. En liten tröst är ju att alla som kom ut ur salen efter mig sade samma sak, men ändå. Det finns ändå alltid någon som rasslar in poäng. Jag förstår faktiskt inte hur jag misslyckades så kapitalt. De två första uppgifterna måste jag ha haft fel integrationsgränser på, den tredje glömde jag inre derivatan på, och den fjärde gick inte alls. Vad i helsike gjorde ett ensamt x mitt i en diffekvation? Farao också!
Jag följde med hem till Antonia efteråt och såg på hur Jonny fixade hennes nätverkskabel. Sedan lagade Antonia chokladplättar åt oss. De var jättegoda, och tröstade lite efter det failade mellanförhöret. Nu är det bara tre tenter kvar: franska (kommer nog att gå ok), fysik (ingen aning, hoppas på bra) och elektronik (failar helt klart den). Elektroniken är sådan, att när man ser på gammal statistik så har nästan varje gång 80% av deltagarna blivit underkända. Hmpf.
No comments:
Post a Comment