Soon

Jag tänker inte ens försöka beskriva det gångna veckoslutet, för det är omöjligt att helt förklara det för någon som inte var där. Sena kvällar, fantastiska stunder, båtturer, musik och gemenskap är säkert det närmaste jag kan komma utan att vara alltför specifik. Men fast jag nu är hemma kommer min blogg inte att leva upp de kommande veckorna eftersom jag tidigt, tidigt imorgon åker iväg till Portugal med Stella, Leo och Wille. Det är en både planerad och väldigt spontan resa, och det ska bli väldigt intressant att besöka ett nytt land och semestra tillsammans med ett kompisgäng.
Jag insåg ju förstås inte att jag missar de två första danslektionerna i Studio90, men det får jag bara försöka överleva. En sådan tur att jag har en syster som kan upplysa mig om vad jag missat, även om hon snart flyttar till Karis. Jag får visst börja hänga på Skype igen.

Fångad av en storm

Det är inte alltid man kör 40km/h på Åbo motorväg, men med det här regnet har man inte stort val. Man ser knappt 10 meter framåt, och regnet kommer ner så fort att det inte hinner rinna bort från vägen. Som tur är verkar det vara en ganska lokal skur, och i sällskap med tre Humpsgamyhler blir man varken orolig eller nedstämd.
Jag kommer knappast att blogga mer under veckoslutet, utan i stället fokusera på att ha en fantastisk weekend med orkestern.

We love Disney

Igår var en bra dag. Efter några trevliga timmar av sushilagande (och ätande) tillsammans med Tova, Cami och Malin, sökte jag mig till Gårdsbacka där Disneymaratonet tog sin början. Stella och Stella hade bakat var sin paj, Emzi och Ninni hade hämtat med sig mumsigt Lidlgodis, och jag hade bakat cupcakes, så vi hade en hel del att festa på. Jag och Ninni roade oss en stund med att sätta alla filmer vi hade till hands i kronologisk ordning, och vi lyckades alltid enas om en film att se på efter beundransvärt korta diskussioner. Kanske vi barn av 90-talet känner så stor nostalgi för nästan alla Disneyfilmer att det mesta går bra.

Läget ungefär klockan 3 på natten.

Åtta filmer hann vi ta oss igenom under kvällens och nattens lopp: Snövit, Pocahontas, Mulan, Den Lilla Sjöjungfrun, Peter Pan, Askungen, Törnrosa och Tarzan. Det var både fler och färre än jag trott att vi skulle hinna igenom (fler för att jag inte hade några förväntningar på hur länge vi skulle hålla på, och färre för att Disneyfilmer är korta), men Den Lilla Sjöjungfrun var definitivt den som tog mest tid. I ungefär två timmar brottades vi med biblioteksdvdn:s skråmiga yta, och fick emellanåt ge upp och i stället leta upp scenen som hackade på Youtube i stället. Det var oväntat svårt då det rörde sig om en scen som inte var en sång, kan jag berätta. Men vi klarade oss igenom det och gick framåt mot nya erövringar!

Hem kom jag och Stella lite efter sex på morgonen, och jag lyckades faktiskt få sömn och sov i nästan fem timmar. Få se hur stor sömnskuld jag har då veckoslutet med orkestern också är över.

Home doesn't necessarily mean peace and quiet

Efter att ha varit borta hemifrån mest hela sommaren såg jag fram emot nästan en vecka av lugn och ro innan följande stora program tar sin början. Bara en lugn och trevlig vecka hemma, trodde jag. Men redan flera dagar innan jag kom hem började programmet samlas på hög, vilket gjorde att jag igår nästan inte alls var hemma. Tur att det ändå var roligt program som fyllde upp dagen!

Tova och jag tog oss äntligen i kragen och åkte till Iittala outlet i Arabiastranden för att använda våra 50€ presentkort vi fick i julklapp förra året, så nu väntar ett halvt dussin tallrikar hos mina föräldrar på den dag då jag kommer att behöva fler djupa tallrikar i skåpet. Från butiken åkte vi rakt till Borgbacken, där vi mötte kusinerna Ylva, Axel och Måns med två avecer Adrian och Emilia, och en kompis Emma. En rolig eftermiddag-kväll följde bland både vildare och lugnare attraktioner, och då jag sist och slutligen kom hem blev det filmtittande (The Illusionist) med alla tre kämppisar.

Idag åkte jag till Fountain Park (firman jag jobbade för i början av sommaren) för att hjälpa Tatus mamma med ett översättningsjobb, men var klar så fort att jag fick nästan hela eftermiddagen ledig. Det firades med att gå till butiken, laga mat, baka cupcakes och nu se på anime medan Tatu spelar LoL. Imorgon väntar sushilagande med Cami och Tova, och sedan en Disneyeftermiddag-kväll med några fina flickor. Inte helt dåligt för att bara ha varit hemma två dagar!

På väg hem

Det är molnigt ute, men det gör bara att man från Alfågelns fönster bekvämt kan betrakta havet och öarna som glider förbi. Jag har varit ute på Kumlinge väldigt länge nu och det ska nog bli skönt att komma hem, men trots det grät jag så det skvalade hela vägen från vår parkeringsplats till färjfästet. Ja, jag körde själv. Nej, det hände inga olyckor. Men det känns alltid hemskt att lämna sitt själshem då man inte vet när man nästa gång kommer dit.
Sådan tur att jag trivs i stan också. Programmet har ordnat sig självt medan varit här ute, så imorgon blir det ett besök till Borgbacken med ett par kusiner och på veckoslutet bär det av till Nagu för att träffa den bästa och galnaste orkestern.

Gästbloggning!

Jag ställde redan för flera månader sedan upp på att vara gästbloggare för De Ungas Akademi, som sysslar med att ordna aktiviteter för unga och jobba för deras rättigheter, och idag publicerades mitt inlägg som jag skrev här i veckan. Så gå och läs om vad jag tycker om frågan vad vill du bli när du blir stor! Emzi har tagit bilden jag valde till inlägget!

Lite sällskap

Min ensamma tid på Kumlinge tog slut i morse då pappa och faffa kom ut med morgonfärjan. Fast vi kommer ändå bara att se varandra om morgnarna och kvällarna, eftersom de jobbar på bastun hela dagen och jag vaktar kyrkan hela eftermiddagen. Men trots det är det trevligt att slippa vara ensam. Det här bekräftar åtminstone delvis mina tankar om att inte vilja bo ensam i stan heller, även om alla bekanta naturligtvis är mycket närmare till hands där.

Perfect evening

Socks. Sauna. Cookies. Coffee with whipped cream. Wonderful.

Vi har inte sett listor på länge

Joni gav mig för länge sedan i uppdrag att fylla i den här listan, men mellan allt husbyggande och jobbande lyckades jag glömma bort den. Nu kommer jag dock inte undan mer, så mycket nöje!


1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Sommarlovet mellan femman och sexan höll på att ta slut. Eftersom vi är inne i augusti var jag antagligen hemma i Helsingfors och väntade på att få fara på lägerskola med klassen.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Efter en titt i bloggen konstaterade jag att jag tydligen inte gjort något speciellt på just det här datumet. Jag jobbade fortfarande på Promentor, och var dagen innan och donerade blod.

3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Kartanon perunalastut tilli & kermaviili
Pistagenötter
Fazers blåa
Cashewnötter
Fasu pala (det heter faktiskt FANI PALA!)

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Gabriellas Sång
Dark Chest of Wonders - Nightwish
Zeroes - Sonata Arctica
The Sound of Silence - Simon&Garfunkel
Africa - Toto

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Höra mig för vad för aktier som det vore smart att investera i, och göra det
Köpa några små lägenheter att hyra ut
Köpa en bordsdator
Åka till Nya Zeeland med familjen
Böcker och kläder. Enough said.

6) FEM DÅLIGA VANOR?
Jag river upp mina nagelband
Min koncentrationsförmåga har försämrats under de senaste åren
Jag har dålig självdisciplin
Jag har dåligt temperament
Jag är alltför självkritisk

 7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Läsa böcker
Spela spel, både virtuella och bordsspel
Dansa
Vara ute på Åland
Simma

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I:
Crocs
Shorts ovanpå leggings
En skjorta som inte täcker baken ovanpå leggings
Nätskjorta
Fjäderboa

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
HTC Desire-Z
HP Envy 14 vid namned Toni
Xbox 360
GameBoy Advance SP
Canon Powershot SX 10

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DENNA UNDRSÖKNING:
Tatu...like that's going to happen
Tova
Kati
Anette...okej, kanske jag ska vara realistisk
Leif. Muahahahaha!

En onsdag

Havet är upprört idag. Det har blåst styv kuling från norr/nordväst hela dagen, och solen har inte värmt upp luften, vilket gjort det här till en kylig dag. Men inne i kyrkan är det alltid kyligt, så för mig var det inte så stor skillnad, förutom att jag inte kunde gå ut och värma mig. Jag satt och läste i mitt nya projekt Scarlett, uppföljaren till Borta med Vinden (författaren har gjort ett bra försök, men det märks ändå alltför tydligt att det inte är Margaret Mitchell som skrivit den), och fick till och med gå hem tidigare eftersom ett bröllop ägde rum i kyrkan klockan fem.

Så att sådant idag. Mitt sår jag skaffade mig i lördags har börjat se mystiskt (på ett bra sätt) ut, och kliar emellanåt något otroligt. Förhoppningsvis kommer huden snart att se normal ut igen.

California day 7: Palm Springs

Det var verkligen skönt att vakna och veta att man inte skulle behöva sitta i bilen flera timmar. Därmed inte sagt att vi tog en sovmorgon, egentligen helt tvärtom. Vi steg upp lite tidigare för att hinna ut innan solen skulle göra det alltför varmt, och David (vår släkting Elaines man) tog oss ut på en 6 mile hike, dvs nästan 10km, i bergen som omger staden. Det blev en skön promenad som gjordes ännu bättre av att känslan att ordentligt sträcka på benen efter flera dagars bilsittande var så skön. Det finns tydligen flera sådana här hike trails i bergen, och David berättade att han brukar gå ungefär 10 miles nästan varje morgon. Vi mötte flera andra personer som var ute på morgonpromenad, eller, som en kille, på morgonlänk. Då vi kom tillbaks ner hade solen redan stigit så högt att den värmde mycket mer, så det var verkligen skönt med en dusch då vi kom tillbaka till Alices och Elaines lägenheter.

Alices man Don var också med på hike-promenaden

På förmiddagen kunde vi äntligen slå oss ner vid den länge efterlängtade poolen för att försöka få lite färg. Vi låg för det mesta vid poolen som ligger närmast Alices lägenhet, eftersom den fortfarande hade värmen på (på hela området fanns 6 pooler). På eftermiddagen tog jag och Tova däremot en tur in till Palm Springs centrum på jakt efter sushi. Efter lite letande hittade vi en riktigt trevlig liten restaurang där de faktiskt hade på fotboll i tv:n i hörnet, och inte den dåliga amerikanska varianten som borde heta handägg. Vi tittade också in i en godisbutik och köpte lite Skittles och Gobstoppers att mumsa på. Elaine hade skjutsat oss in till centrum, men vi började gå hemåt, tills vi märkte att det var alldeles för varmt för att gå hela vägen utan att ha något att dricka. Pappa kom efter oss, och vi spenderade resten av eftermiddagen antingen vid poolen eller inomhus i luftkonditioneringen.

På kvällen kom Elaines och Alices bror Harold Jr., kallad Scooter, med sin fru, och tog ut oss alla på middag till en havsdjursrestaurang. Jag åt krabba och Tova åt friterade räkor, och vi var alla väldigt nöjda med maten. Vid den här tiden hade solen sjunkit såpass lågt att det inte var för varmt för att promenera längre, så vi tog en promenad upp och ner längs Palm Springs huvudgata. Det var under den promenaden vi hittade den första bokhandeln vi hittills sett i Californien (visserligen med ganska dåligt urval, men jag köpte ändå Peter Pan och Lord of the Flies) och den mest fantastiska lilla bil jag någonsin sett. Ett bachelorette party gick också förbi oss, men kön i Starbucks var för lång för att jag skulle orka skaffa mig en Frappuccino.

Don, Alice, pappa, Tova, Scooter, mamma och Barbra

It's raining here...

...but not over there.

Borta med Vinden

Jag kan äntligen kryssa av en till bok på min mentala lista över klassiker jag borde läsa, och ärligt talat gick det mycket fortare än jag trodde att det skulle göra. Berättelsen sög in mig direkt, och ett kapitel blev lätt två, som blev tre, som blev fem. Efter att ha läst Onkel Toms Stuga tidigare i somras var det intressant att få se en annan sida av sydstaterna än den råa, hjärtlösa bild som Harriet Beecher Stowes bok förmedlar.

Borta med Vinden tar en igenom en hel del: grandeur bland plantageägarna i Georgia, självförtroendet under inbördeskriget, och det hårda arbetet att ta sig igenom rekonstruktionen som följer på nederlaget. Det är uppfriskande att få se historien från den förlorande sidan, även om alltihop naturligtvis är mycket romantiserat. Historisk fiktion har alltid dragit mig till sig, och Borta med Vinden är ett praktexempel på sådan, även om dess huvudrubriker är kärlek, överlevnad och hur söderns folk klarar av att kämpa sig upp efter kapitulationen. Man får träffa på så många olika, färggranna karaktärer att det är omöjligt att räkna upp dem alla, men de som är starkast i fokus vill jag ändå skriva lite om.

Rhett Butler var under en stor del av boken den mest underhållande karaktären, menandes att jag njöt av att läsa de passager där han var med. Det förändrades lite mot slutet, men han är ändå en otroligt bra karaktär, och en av de få jag inte blev irriterad på under de första 3/4 av boken.

Ashley Wilkes är en fjant. Jag förstod aldrig vad Scarlett såg i honom, för han bara irriterade mig största delen av tiden han var i blickfånget. Visserligen kom han på det själv också ungefär halvvägs igenom boken, men då blev han bara lätt patetisk också. Som karaktär verkade han inte heller ha lika mycket kött på benen som Rhett hade, men kanske det beror på att man ser honom genom Scarletts ögon.

Melanie Wilkes, Ashleys fru, är den mest underbara kvinna som någonsin existerat. Ett ideal att sträva till, det är helt klart, och verkligen någon jag önskar att jag hade i min egna bekantskapskrets. Hon är inte helt utan fel från den moderna människans synvinkel, eftersom hon förfasar sig över att hennes son kanske skulle vara tvungen att gå i skola tillsammans med svarta, men hon är underbart snäll och har ett fantastiskt mod och en förmåga att få människor att samarbeta.

Men naturligtvis får vi inte glömma huvudkaraktären. Scarlett, Scarlett, hur kan du vara så smart och samtidigt så otroligt idiotisk på samma gång? Hon är självisk, bortskämd och alldeles hänsynslös då det krävs (eller hon tycker att det krävs), och hon har fokus för sitt liv på alldeles fel ställe. Trots allt det är hon ändå en karaktär som det är så lätt att tycka om, även om man ibland vill smälla till henne för att hon beter sig så dumt. Hon växer verkligen upp under de tolv år boken behandlar, men ändå tar det så länge för henne att inse vissa självklara saker.

Med allt det här sagt vill jag rekommendera boken åt precis alla. Bli inte avskräckta av dess tusen sidor, för bara man låter berättelsen föra en med sig går läsandet snabbt, och man längtar efter att få veta vad som händer till näst.

St. Anna

Jag fick äta upp mina ord i mitt förra inlägg, för plötsligt kom det en hel drös turister, och dagsantalet steg trots allt över 50. Men vad jag egentligen tänkte var visa lite bilder från min jobbplats.

St. Anna kyrka är byggd på 1400-talet, även om vissa delar är äldre än så, och är på insidan fylld med till största delen otroligt välbevarade väggmålningar. De äldsta gravarna jag har sett på gravgården är från slutet av 1600-talet, men vissa av stenarna kan jag inte urskilja något på, så det är möjligt att det finns några äldre. Många nyare gravstenar är väldigt fint designade, som t.ex. orgelpiporna och den hjärtformade gravstenen ni kan se lägre ner. Det växer några härliga rosenbuskar här och där på gården, och i östra ändan av den växer det vita blåklockor. Jag har aldrig sett sådana någon annanstans.

Pa di da di dam

Glassbilen åkte precis förbi kyrkan ,så nu sitter jag och längtar efter glass. Ack och ve, och allt sådant.
För övrigt är det väldigt lugnt här, inte särskilt många besökare hittills.

Tystnad över ängen

Det är ovanligt tomt här på Lökvik, sedan Björn, Mia och Eero åkte hem med dagsfärjan idag. Jag har aldrig tidigare varit ensam i våra stugor, och det är något som är lite svårt att vänja sig vid. Tystnaden blir plötsligt väldigt påtaglig då ingen pratar inne i stugorna, ingen går över ängarna, och ingen finns i närheten att kasta en kommentar åt. Pappas två morbröder med sina fruar är visserligen fortfarande här, men deras stugor ligger en bit längre bort, och de rör sig ganska sällan över våra ängar.

Jag tillbringade min eftermiddag med att läsa i solen, och drack kvällste tillsammans med Marita och Håkan. Ett samtal på skype med hemmafolket muntrade också upp, och nu håller kompisarnas spelprat på Teamspeak i bakgrunden humöret uppe. Imorgon börjar jobbet igen, så då får jag mer att tänka på. Eller mindre, beroende på hur många turister som hittar dit.

Jag var precis nere vid stranden och tog några bilder av solnedgångens färger, samt den fortfarande ovanligt stora augustimånen. Lite bilder från dagens lopp är också med!

Månen sken så fint över vår nya bastu. Curse my shaking hands!

Andra halvan av lördagen

Min, Eeros, Mias och Björns båtutflykt runt Kumlinge blev väldigt lyckad. Det blåste fortfarande sydvästvindar, så det gick bra att köra från Lökvik till Seglinge. I Seglinge gästhamn fanns däremot inget café, så vi styrde vidare upp längs stråket förbi Snäckös västra kust. Men då vi kom förbi Remmarhamn och fortsatte ut på Enklingefjärden blev vinden plötsligt mer påtaglig, eftersom inga små öar längre låg i vägen och skyddade oss. Vågorna var också mycket högre, och Eero fick sänka hastigheten rejält för att lättare kunna manövrera oss över vågorna och förhindra att fören sjönk för långt ner i vågdalarna. Det var under den här delen av färden som jag såg min dubbla regnbåge (eller egentligen väldigt många sådana) i vattenkaskaderna, och adrenalinet steg i kroppen då vi kastades än hit och än dit av de enorma vågorna. Då vi kom runt Bärös norra udde låg vinden inte längre på lika hårt, och vi tog in i Bärös gästhamn och drack kaffe och åt glass på Glada Laxen. Fast det bara var vaniljglass var den enormt god, kanske för att den var hemlagad.

Vår brygga sedd från havet

Seglinge

Bärö

När vi kom hem steg jag inte i land, utan hjälpte Eero att bogsera Clara till Emtvik, dit Björn sedan kom med bilen så att vi kunde dra upp henne på land. Väl hemma på Lökvik eldade jag bastu, och tillbringade den sista kvällen jag kommer att ha sällskap här i lugn och ro.

Augustimåne

Okej. Jag har alltid läst om hur fin augustimånen är, och de senaste dagarna har månen faktiskt varit ovanligt stor (dvs också väldigt lågt nere på himlen). Men nu. Månen där ute lyser upp en ljusväg tvärs över våra ängar. Den får mig att kasta en skugga! Jag minns inte att jag någonsin skulle ha varit med om det tidigare. Kanske på vintern, då snön också reflekterar mycket ljus, men aldrig mitt i en mörk natt.
Bilder kommer upp imorgon då jag fått in dem på datorn. God natt!

Double Rainbow

I was in the boat when suddently, in the water splashing up on both sides of the boat, a double rainbow appeared.
Double rainbow! What does it mean??



(Well, a double rainbow is a phenomenon of optics that displays a spectrum of light due to the sun shining on droplets and moisture in the air.)

Underbar dag

Hittills har jag haft en alldeles fantastisk dag. Jag steg upp tidigt (enligt min inre klocka, dvs omkring kl. 8), och pappa och jag åkte på en segeltur med vår båt Clara. Vinden låg i från sydväst, vilket gjorde den väldigt opålitlig eftersom den kom över land, så jag fick flera gånger slåss med storseglet då en vindby ville kasta iväg det. Trots att jag i ett skede tappade balansen och slog upp en bit av smalbenet då Clara hastigt började luta skarpt och vi fick gå över stag många gånger för att komma ända fram till bryggan då vi kom tillbaka in i viken var det en trevlig tur. Det blev också sommarens både första och sista seglats, för då vi kom iland tog vi i land rodret, seglen och masten, och ikväll ska Eero och Björn ta upp Clara för vintern.

Mamma hade kokat kaffe just passligt till vår hemkomst, och vi avnjöt det i solen som plötsligt beslutat sig för att gassa på ordentligt. Mamma och pappa åkte iväg till stan med dagsfärjan (okej, det var inte så roligt eftersom det innebär ett till steg upp på ensamhetsstegen här), och då de åkt vek Eero och jag ihop seglen som hängt på tork, och sedan lärde han mig att använda vår gräsklippningstraktor. Det var oväntat lätt, och jag klippte hela stora ängen före lunch.

Nu ska vi alla iväg på en Kumlinge runt-tur med Eeros båt, och tar antagligen iland på Seglinge för att äta glass och dricka kaffe. Ikväll blir det antagligen bastu, så det här verkar arta sig till en av sommarens bästa dagar!