Tystnad över ängen

Det är ovanligt tomt här på Lökvik, sedan Björn, Mia och Eero åkte hem med dagsfärjan idag. Jag har aldrig tidigare varit ensam i våra stugor, och det är något som är lite svårt att vänja sig vid. Tystnaden blir plötsligt väldigt påtaglig då ingen pratar inne i stugorna, ingen går över ängarna, och ingen finns i närheten att kasta en kommentar åt. Pappas två morbröder med sina fruar är visserligen fortfarande här, men deras stugor ligger en bit längre bort, och de rör sig ganska sällan över våra ängar.

Jag tillbringade min eftermiddag med att läsa i solen, och drack kvällste tillsammans med Marita och Håkan. Ett samtal på skype med hemmafolket muntrade också upp, och nu håller kompisarnas spelprat på Teamspeak i bakgrunden humöret uppe. Imorgon börjar jobbet igen, så då får jag mer att tänka på. Eller mindre, beroende på hur många turister som hittar dit.

Jag var precis nere vid stranden och tog några bilder av solnedgångens färger, samt den fortfarande ovanligt stora augustimånen. Lite bilder från dagens lopp är också med!

Månen sken så fint över vår nya bastu. Curse my shaking hands!