På väg hem

Det är molnigt ute, men det gör bara att man från Alfågelns fönster bekvämt kan betrakta havet och öarna som glider förbi. Jag har varit ute på Kumlinge väldigt länge nu och det ska nog bli skönt att komma hem, men trots det grät jag så det skvalade hela vägen från vår parkeringsplats till färjfästet. Ja, jag körde själv. Nej, det hände inga olyckor. Men det känns alltid hemskt att lämna sitt själshem då man inte vet när man nästa gång kommer dit.
Sådan tur att jag trivs i stan också. Programmet har ordnat sig självt medan varit här ute, så imorgon blir det ett besök till Borgbacken med ett par kusiner och på veckoslutet bär det av till Nagu för att träffa den bästa och galnaste orkestern.