Min, Eeros, Mias och Björns båtutflykt runt Kumlinge blev väldigt lyckad. Det blåste fortfarande sydvästvindar, så det gick bra att köra från Lökvik till Seglinge. I Seglinge gästhamn fanns däremot inget café, så vi styrde vidare upp längs stråket förbi Snäckös västra kust. Men då vi kom förbi Remmarhamn och fortsatte ut på Enklingefjärden blev vinden plötsligt mer påtaglig, eftersom inga små öar längre låg i vägen och skyddade oss. Vågorna var också mycket högre, och Eero fick sänka hastigheten rejält för att lättare kunna manövrera oss över vågorna och förhindra att fören sjönk för långt ner i vågdalarna. Det var under den här delen av färden som jag såg min dubbla regnbåge (eller egentligen väldigt många sådana) i vattenkaskaderna, och adrenalinet steg i kroppen då vi kastades än hit och än dit av de enorma vågorna. Då vi kom runt Bärös norra udde låg vinden inte längre på lika hårt, och vi tog in i Bärös gästhamn och drack kaffe och åt glass på Glada Laxen. Fast det bara var vaniljglass var den enormt god, kanske för att den var hemlagad.
 |
| Vår brygga sedd från havet |
 |
| Seglinge |
 |
| Bärö |
När vi kom hem steg jag inte i land, utan hjälpte Eero att bogsera Clara till Emtvik, dit Björn sedan kom med bilen så att vi kunde dra upp henne på land. Väl hemma på Lökvik eldade jag bastu, och tillbringade den sista kvällen jag kommer att ha sällskap här i lugn och ro.
No comments:
Post a Comment