Min ensamma tid på Kumlinge tog slut i morse då pappa och faffa kom ut med morgonfärjan. Fast vi kommer ändå bara att se varandra om morgnarna och kvällarna, eftersom de jobbar på bastun hela dagen och jag vaktar kyrkan hela eftermiddagen. Men trots det är det trevligt att slippa vara ensam. Det här bekräftar åtminstone delvis mina tankar om att inte vilja bo ensam i stan heller, även om alla bekanta naturligtvis är mycket närmare till hands där.
No comments:
Post a Comment