Huh, vilken dag det var igår! Forevers kick off inför 2016 lockade dryga 500 personer till Träskända för att tackas, belönas och lyssna på ett antal föreläsare. Fullspäckat program från morgon till kväll, med andra ord, och nu är hjärnan fylld av tankar och idéer, men främst av motivation. Man skulle kanske tro att det i något skede blir tråkigt att lyssna på hur andra personers resa inom Forever gått till, men hittills har jag bara blivit mer fascinerad. Så många olika personer som på så många olika sätt jobbat sig upp till de verkligt stora incentiven ger grogrund för tankarna om att man kanske själv också kan lyckas med samma prestation.
Mest tror jag ändå att jag fick ut av att lyssna på Eric Thyrell. Han är en svensk föreläsare som reser land och rike runt och talar om försäljning, konflikthantering och kommunikation, och han visste helt tydligt vad han talade om. Förutom att ge mig ett flertal aha-upplevelser under sin föreläsning fick han med jämna mellanrum hela salen att brista ut i gapskratt (först de som förstod svenska, sedan resten som lyssnade på översättaren, hehe). Det är ett bra betyg för en som talar om kommunikation! Om ni någonsin får chansen att lyssna på en av hans föreläsningar rekommenderar jag varmt att ni tar den.
Hans inlägg om hur rädslan att misslyckas ofta är större än önskan att vinna slog på något vis mig extra hårt. Jag har (naturligtvis) hört det förut, men den här gången kändes budskapet ända in i benmärgen. Det är lustigt hur man kan höra samma budskap flera gånger, från flera olika personer, men först då en viss person säger det på ett visst sätt går det verkligen hem.
|
Minna fotade mig och Henriikka |
Och på tal om avtackning där någonstans i början av texten fick jag ju idag, tillsammans med tiotals andra, stiga upp på scenen för att fira att vi uppnått det första steget i Foreverkarriären, dvs. Assistant Supervisor. Jag påstår inte att det på något sätt är svårt att uppnå (det är bokstavligen något av det första som händer dig), men det att företaget sätter ut pengar på att dela ut blommor till och uppmärksamma varenda en som klättrat upp för det här första, låga trappsteget, betyder en hel del. Man känner sig uppskattad på ett helt annat plan då en fullsatt sal applåderar dig och Finlands mest framstående FBO:s personligen gratulerar dig. Vi talade mycket om att tacka och belöna under mitt år i TF:s styrelse, och jag tycker att Forever har lyckats bra i den aspekten!
Nu mot nya utmaningar!
Åh jag saknar lite det där. Att sitta och lyssna på personer som berättar sina storyn och få applådera åt folk som gjort bra och åh allt det där :D
ReplyDelete