Om att köra i snöyra

Jag var på roadtrip till Lappträsk idag (som man gör..?) för att samla in mer data till mitt diplomarbete, och en bit förbi Borgå började det snöa. Först var det ett trevligt snöfall; träden var vackert vita på båda sidorna om vägen och flingorna dalade ner i lugn och ro. I det skede önskade jag att jag kunde ta ett foto av utsikten från förarsätet bara för att det såg så idylliskt ut.

Fem minuter senare. Snöandet har utvecklats till någon form av snöstorm. De som kört E18 vet att det kör en hel del lastbilar på den, vilka får snön på vägen att virvla upp i täta moln. De här kombinerade fenomenen gjorde att jag under flera minuters tid inte såg längre än några tiotals meter framåt. Det var som att stirra på en vit vägg. Ett väldigt fascinerande fenomen, och samtidigt så ytterst skrämmande att jag direkt sänkte min hastighet med tiotals km/h. Jag hade ingen aning om ifall något fordon körde någonstans nära mig där framme, och om det hade tvingats nödbromsa hade jag knappast kunnat se detta hypotetiska fordons bromsljus i tillräckligt god tid, om jag kört enligt hastighetsbegränsningen. Jag önskade att jag hade kunnat ta en bild av det också, för det var verkligen en fascinerande syn. Som tur var räckte den tätaste snöyran inte särskilt länge, och resten av vägen kunde jag köra med normal sikt.

Jag måste säga att jag skulle ha föredragit att uppleva hyperspeed-fenomenet.