På väg på resa

Så var det gjort: jag och Tatu har nu tur- och returbiljetter till Köpenhamn 8-9.6. Det innebär ett besök till Lund där Nessi firar sin student den 8:e, och totalt ungefär en dryg dag i Köpenhamn, eftersom vårt flyg anländer tidigt på fredag morgon och lyfter sent på lördag kväll.
Undrar varifrån jag fick de här pengarna...men vem bryr sig om det! Danmark och Sverige, here we come!

Jag träffade senast Nessi i januari 2011.
(Det är inte mitt fel att jag har en Slytherinhalsduk på mig! D:)

Blissful ignorance

Jag vill att ni ska gå och läsa min gymnasiefysiklärare Ekrems inlägg om Russels tionde budord för lärare: Do not feel envious of the happiness of those who live in a fool’s paradise, for only a fool will think that it is happiness. Många mycket bra poänger att fundera på!
Överhuvudtaget skriver Ekrem väldigt bra inlägg om både vardagliga situationer och mer djupgående diskussioner. Kolla in hans blogg här!

Karta

Ibland råkar man på lite roligare jobbuppgifter, har jag märkt, och det har Stella nu lyckats med. Igår och idag ritade hon och Leo tillsammans upp en karta över en fantasyvärld som ska användas på hennes praktikplats. Och fin blev den!

Ändå tycker jag lite synd om den Dark Lord som byggt sitt mörka torn ute på en klippig kust, bara för att få stå ut med palmer och turister på andra sidan sundet. Stackarn kan ha det svårt att tas på allvar av sina trupper efter att de sett de vinkande turisterna med sina färgglada drinkar.

Blåsigt

Idag fick jag uppleva sommarens första Marilyn Monroe ögonblick, då vinden flera gånger ansträngde sig för att blåsa upp min klänningskjol över huvudet på mig. Vinden var visserligen ganska kylig, och solen värmde inte så mycket som det såg ut inifrån, men vem bryr sig - sommaren är här!

Det sista om ESC

Okej, ett kort inlägg om Eurovisionsfinalen igår. Ja, vissa låtar var helt okej, andra var förfärliga. Ja, Sverige hade för en gångs skull en helt okej låt med bra gjord koreografi. Ja, det är väl kul att hon vann.
Men CALM THE FUCK DOWN, PEOPLE!
Jag har läst femtioelva facebookstatusar, blogginlägg, tweets och allt annat sådant i all caps, alla med temat "LOREEN!!!11!1!11!!!1!!11111!!". Och det är inte så lite irriterande att läsa allt i caps hela tiden. ESC är en tävling med dåliga bidrag där de bästa sällan hamnar i topp. Var var Islands poäng igår, det frågar jag mig bara! Loreens bidrag var bra, men inte det bästa i tävlingen. Hon är söt och verkar trevlig, och jag gillar henne för att hon inte fick någon sockerfylla av att få bra med poäng hela tiden (tänk er Jedwards reaktion på en tolva, så har ni en jämförelsepunkt), men hon var inte den bästa igår. Låten var överspelad redan innan semifinalen, och utan showen till skulle den kanske till och med låta bättre med någon annan artist, jag vet inte. Men nu räcker det med caps, tjafs och utropstecken om låten, tack så mycket. Och ursäkten "men Sverige har inte vunnit på 12 år" är den sämsta jag hört, bara sådär i förbigående.

Seriously. CHILL.
Tack och adjö.

Eurovision Final!

Åter dags att bänka sig framför tv:n och njuta av skrattfesten som kallas för Eurovision Song Contest. Europas folk röstar så uppåt väggarna om man jämför med hur jag skulle rösta, så jag förväntar mig redan nu att poängen kommer att gå till helt "fel" bidrag. Vi här i lägenheten ska sätta egna poäng efter varje låt, så ser vi vilket land som skulle ha vunnit enligt våra standarder.

Dansföreställning #2 och #3

Torsdagen inleddes med verkligt stela muskler efter gårdagens show. Det hindrade dock inte mig från att ta en cykeltur till Otnäs för att plocka upp A Dance With Dragons som Nestor lovat att låna åt mig. Samtidigt förde jag också tillbaka nyckeln jag använde på förra årets sommarjobb och hälsade på människorna på kontoret. Vad då glömsk?
Mitt småpratande på kontoret betalade dock igen sig då jag i halvpanik cyklade tillbaka hem, kastade i mig en portion nudlar och hastigt hoppade på en buss till Östra Centrum. Man vill ju alltid vara på plats i god tid före showen!

Smink, klädbyten, hårlockande, panikstretchande, skratt, adrenalin, jubel. Det karakteriserar ganska bra våra två sista shower, varav den senare var den mycket mer lyckade för min del. Vilken tur att just den filmades! (Filmerna finns på Facebook. Har ni inte Facebook får ni skylla er själva, för jag ids inte sätta upp dem på Youtube utan hela gruppens tillstånd. Till FB hade jag lov)

Högtidligt

Idag avtäcktes på Olympiakajen en plakett till minne av Humpsvakars första officiella uppträdande någonsin (19.11.1961). Orkestern och baletten drog en kort keikka, och 9 av de 12 grundande medlemmarna (samt några andra inbjudna gäster) var på plats för att bevittna spektaklet. Soligt och klart gav vädret oss allt vi önskat, och kanske det var därför skumppan smakade så bra.

 

Dansföreställning #1

Årets första uppträdande med min fantastiska grupp vid Studio 90 ägde rum idag, och roligt var det fast vi bara dansade två av våra tre danser. Vår tränare Nikke skrattade nog lite efter vår första dans och sade att hon aldrig sett oss så yra på scen tidigare, vilket jag nog kan tro på. Cell Block Tango kunde ha gått bättre för min del, men åtminstone kändes vår Hiljaisia Päiviä riktigt bra. Tack vare Cami har jag nu också två videon att studera tills det är dags för de två föreställningarna imoron, så jag vet vad jag måste rätta till. Åtminstone ett hopp gick inte bra idag!
Imorgon ska vi minsann ge två superföreställningar, och efteråt njuta av middag med (nästan) hela gänget! Jag ser redan fram emot det!

Jag med söta Mia

Vad då obalanserade ögon?

Cami och Tova fixar sig i ordning.

Cell Block Tango

Andra outfiten

Fina gänget!

Glassbilen

Äntligen lyckades vi pricka in Glassbilens besök till vårt huskomplex, så nu har vi två stora paket glass i frysen!

Jag har fortfarande på mina megaögonfransar från dansföreställningen idag. Bilder från den kommer lite senare! :)

Eurovision Song Contest Semi Final 1

Här följer en logg över reaktioner på olika sånger i den första semifinalen!

22:00 Nåja, då kör vi igång!

22:04 Okej, kom till saken. Ni programledare är inte så roliga som ni tror.

22:07 Euro-neuro? What? XD Oh, Montenegro! Jag gillar inte låten, men man måste ge dem poäng för humor ändå.

22:10 Åh, Islands är fin! :) Jag gillar den! Väldiga Leaves' Eyes -vibbar.

22:15 VÄLDIGT generisk låt av Grekland. Snygg kvinna i kort klänning, jämnt antal dansare, popbeat och flirtande. Meh.

22:17 ...och DÄR kom de grekiska folkdansstegen. Som väntat.

22:19 Trååååååkigt, Lettland. Stilrent och klassiskt, men...tråkig låt.

22:24 Asch då. Albaniens låt kunde vara riktigt fin, men den blir bara för tråkig...ooooch där kom det många falska toner i rad.
Tatu kom att tänka på banshees. :D

22:29 Hahaha, awesome moonwalking av säckpipsspelande killen. Inledningen till Rumäniens låt verkar åtminstone lovande!

22:31 Njae, lite för generisk trots allt. Men ett bra försök!

22:33 Schweitz har potential! Trevligt med lite mer rockig låt!

22:37 Belgiens låt är ganska söt. Väldigt flickig och oskyldig.

22:42 Jag tycker faktiskt att Finlands låt är riktigt söt också.

22:45 Jag skrattar redan vid introt till Israels låt, och fortsätter genom hela första versen och refrängen. Hilarious!

22:49 "Teh interwebz is fabulous" låter det som om San Marino vill säga. Eller de sociala medierna, vill det säga. Jag gillar inte låten, den får inte fram något alls.

22:52 Urgh, den första frasen av Cyperns låt, och jag vet redan att jag inte kommer att gilla den.

22:54 Generisk kvinna i kort klänning med generisk popsång som innehåller mycket "lalala".

22:57 Danmarks låt hör nog till de mest ärliga i den här tävlingen. Inte alls dålig.

23:01 Arghflawrgh awesome!! Rysslands gamla damer är för underbara!

23:06 Ungerns låt är inte dålig, men väldigt intetsägande ändå. Svårt att säga något om den.

23:09 What? Noodle soup? Pole dancers? What? Österrike, vad gör ni riktigt?

23:11 Urgh, det blir ju bara värre hela tiden! "Fuck a mitten, mopo"?

23:14 Hmm, Moldaviens låt är nog intressant. Men med vissa konstiga element, vilket tycks vara Moldaviens specialitet i ESC. Jag minns fortfarande "So Lucky" förra året.

23:17 Irland har skickat två stycken King Joffrey! D: KILL IT WITH FIRE!

23:18 De spelar ju totalt bara på att de är tvillingar. För ingen har sett tvillingar förr!!1! Visserligen har de en bättre låt än förra året, men ändå. Men de satsar all energi på dansandet, inget på sjungandet.

23:19 Okej, det där hjärtat med händerna var ganska gulligt! :) Fast Tatu tycker så här:

22:21 Huh, det var det! Nu tar vi kort paus tills röstandet är klart!

Tentläsande

Det här med tentläsande är lite si och så. Jag höll på bli galen då jag läste igenom materialet till kursen Mobile Communication Systems and Services eftersom det till slut bestod av mer förkortningar än vanlig text. Telekommunikation är förkortningarnas förlovade område, men det hjälper en inte att låta bli att flippa då man läser meningen "After receiving the MSRN, the HLR can determine the MSC responsible for the MS and forwards this information to the GMSC".
Så när jag nu öppnade en räkneövning i kursen Computer Architecture och läste de första meningarna började jag skratta okontrollerat. "You are trying to bake three blueberry pound cakes. Cake ingredients are as follows...". Vissa professorer kan det här med motivering mycket bättre!

Vårpicknick

Ninni och Pontus ordnade igår en fantastisk vårpicknick för församlingens ungdomar i parken kring Hertonäs Gård. Det gjorde visserligen att jag missade några timmars tentläsande (igen, jag tycks göra allt annat än läsa den senaste veckans kvällar), men fick i stället sitta och mumsa i mig en jättegod pastasallad med fetaost i det varma solskenet. Ninni hade också planerat en frågesport som mitt lag lyckades vinna. Vi var bra på uteslutnigsmetoden!

Sommar&sol

Mitt i allt blev det sommar i Helsingfors! Solen skiner ner på marken där luften redan är över 20 grader varm, och man märker att det är för varmt för att man ska kunna ha på sig en jacka.
Fantastiskt...om jag inte skulle ha en tent kvar att läsa till! Att läsa en bok på balkongen går bra, men från en datorskärm fungerar det inte riktigt. Mörkt och regnigt skulle faktiskt passa mig bättre nu. Aldrig är man nöjd.
Hoppas att vädret håller uppe samma standard även efter min tent!

Transistorer

Mitt i mitt genomläsande av en serie föreläsningstransparanger i kursen Computer Architecture fick jag ett otroligt begär efter en ny bordsdator. En bra dator. Med 6-8 cores processor med hyper-threading, ett grafikkort som klarar allt, en fläkt som inte för så mycket ljud som Tatus gör (seriously, den är helt knäpp), minst 6 GB RAM och ett moderkort som supportar det mesta.
And the transistors. YESSS, THE TRANSISSSSTOOORS. YEEEESSSS....


...this might be related to this and this.

California day 3: San Francisco - Santa Cruz

Den här morgonen kunde jag inte undgå jetlagens långa fingrar, och vaknade därför upp klockan fyra på morgonen. Lösningen till det är ju naturligtvis att spela Pokémon på sin telefon tills man kan sova igen...vilket hände mig ungefär klockan sju, så särskilt mycket mer sömn blev det inte, eftersom vi skulle stiga upp lite före åtta. Pappa knackade på min och Tovas dörr ungefär halv nio, varefter det åter blev frukost i hotellets restaurang. Färsk frukt smakar sällan så gott som när också de mer tropiska frukterna faktiskt är färska! Tova beslöt sig för att prova på French toast, och vi kom till den slutsatsen att den, liksom American pancakes, är gott om man äter tillräckligt lite av den.
Hotellets fenomenala personal körde fram vår bil från hotellets garage så att vi kunde packa in våra väskor och oss själva rakt utanför huvudingången, och så kastade vi oss ut i San Franciscos trafik. Idag hade vi ingen lång bilresa framför oss; tvärtom var vi efter bara en dryg timme framme i Santa Cruz (eller egentligen Scott's Valley) där min småkusin Tyra bor med sin familj. Tyra själv råkade vara i butiken då vi anlände (eftersom vi kört mycket snabbare än vi räknat med), men hennes man Josh hade stannat hemma från jobbet pga att han kände sig sjuk, vilket ju visade sig vara bra för oss! Nu fick vi för första gången träffa både honom och hans och Tyras söner Carver och Asher. Carver var ganska blyg till en början, men började sedan med en fyraårings iver babbla på om allt möjligt med oss, och skulle förstås leka med mig och Tova.

Carver plockar ut sina duplon på ett mer kreativt sätt.

Tyra hade planerat program för dagen åt oss, så ganska snabbt körde vi iväg till Mystery Spot, ett ställe mitt ute i skogen där det sägs att gravitationen fungerar annorlunda och kompasserna devierar utan någon fysikalisk förklaring.
Hela stället visade sig ligga i en brant, brant backe, vilket kan förklara egentligen alla synvillor (förutom kompassgrejen) vi tyckte oss se där. Bland annat såg det ut som om vatten rann uppåt, folks längd varierade, och man kunde klättra på väggarna i ett hus. En av bilderna nedan (utanför Mystery Spots hus) är tagen med kameran hållen vågrätt, så där kan man se hur mycket alla måste luta för att inte falla omkull. Guiden rådde oss också att inte hoppa ner från bordet, eftersom vi inte skulle landa där vi planerar att landa. Där har ni ett bra exempel på hur krafter påverkar en människa på ett sluttande plan!

Här hänger jag utan stöd i handtagen, så ni kan se hur snett huset är jämfört med lodlinjen som jag bildar.

Att se människor av olika längd ställa sig upp, och plötsligt se lika långa ut då de byter plats är ju onekligen intressant. Men också det förklaras lätt med att vi alla stod och lutade skarpt, vilket gör att personen längst till vänster (från oss sett) kommer att se kortare ut, även om de står på jämnt, vågrätt underlag.
Det finns förstås mängder av teorier om vad som gör Mystery Spot så mystisk, men min favorit var kanske den om ett rymdskepp som landat för länge sedan, kraschat in i jorden och nu är begravt under kullen och sänder ut någon mystisk strålning. Tydligen ska dess piloter fortfarande leta efter sitt försvunna skepp, också, hur det nu kommer sig att de inte hittat det då Mystery Spot varit på tapeten i medierna flera gånger.
Från Mystery Spot körde vi rakt till Santa Cruz Beach Boardwalk, ett nöjesfält precis nere vid stranden i Santa Cruz. Här kunde vi för första gången i Californien vandra omkring i t-skjortor utan att få kallt efter en stund, och åkte i några av de roligaste attraktioner jag varit med om. Nöjesfältets berg-och-dalbana från 1924 (vilket gör den äldre än till och med Borgbackens) var den absolut bästa jag någonsin åkt i, vilket bara bevisar att man inte måste åka uppochner för att få en adrenalinkick (och då har jag inget emot uppochnergående maskiner). Bergochdalbanans första backe i 45 graders vinkel startade rushen som sedan höll sig uppe hela åkturen, och av någon konstig anledning skickade de iväg vårt tåg ett varv till direkt då vi kommit tillbaka in till stationen. Vi klagade inte!
Också den klassiska karusellen, där hästarna rörde sig upp och ner, lockade fram många skratt, fast den åkturen nog var allt annat än halsbrytande.

Någon hade skrivit "how does it feel" i sanden bortom nöjesfältet, vilket vi såg uppifrån bergochdalbanans högsta punkt. Inte så illa!

Efter att Boardwalk tröttat ut oss bjöd Tyra på middag på en fisk- och skaldjursrestaurang, vilka hade de godaste friterade räkorna jag hittills ätit. Resten av kvällen chillade vi hos Tyra och Josh, och pojkarna använde oss som ursäkt för att få stanna uppe senare. Tyvärr gjorde vi dom lite besvikna med att vara trötta och gå till sängs inte så långt efter att de blivit tillsagda att gå till sängs.