Metallmässa

Did you ever care to see the signs
Will you ever dare to change your mind
Will you ever turn back to where your heart belongs...

Today did once again turn out to be great. Det var nämligen äntligen dags för metallmässan att anlända till Helsingfors! Det har jag väntat på i ett år, ända sedan jag första gången hörde talas om att det planeras en metallmässa på svenska. Jag hade ju dessutom förmånen att träffa Janne Löf, killen som arrangerat all musik till den finlandssvenska metallmässan, på Höstdagarna 2009 och då få höra snuttar av musiken. Lite senare fick jag hem skivan med all musik som arrangerats till metallmässan, vilken jag direkt kan upplysa er om att kicks ass. Som Janne säger så är många psalmer som gjorda för ett heavy-arrangemang, och eftersom många av de psalmer han omarrangerat råkar höra till mina personliga favoriter (Härlig är Jorden, Herren är i sitt heliga tempel) så njöt jag dubbelt upp av att höra och sjunga dem. Roligt var också att råka på så många bekanta i Mikael Agricola kyrkan (första gången jag var där faktiskt). Och att jag knappt hann innanför dörren innan vår församlings ungdomsledare Tonja nappade tag i mig för att ha mig som förebedjare. Kan man så kan man... ;)

Lift your hands and get excited...
Blessed and Brokenhearted...

Det här med att vara kristen och aktivt gå på kyrkliga evenemang har jag förstått att många av mina vänner har svårt att förstå. Jag har diskuterat och umgåtts (och umgås) tillräckligt mycket med ateister för att höra deras argument många gånger, men grejen är bara den att min tro inte är något som riktigt går att förklara. För mig har den alltid varit en självklarhet, och det är ingenting som allt ont jag sett och hört i världen har tagit ur mig. Och de som tror att kyrkliga tillfällen är tråkiga...tja, alla tänker väl dumma saker då och då. Sanningen är att många av mitt livs roligaste, mest upplyftande och härligaste händelser har skett i kyrkliga sammanhang. Gemenskapen på Höstdagarna, Ungdomens Kyrkodagar och i Furahakören har jag aldrig mött maken till någon annanstans. Men jag har en känsla av att det här är ett ämne som skulle kräva ett helt eget blogginlägg, så jag lämnar det tills vidare.

Inside there is still a yearning
and tonight he is waiting for you
Just call on the name who makes all things new and turn back to his way...

Paddington har varit dagens knark vad gäller musik: det är också texter från deras sånger som jag bryter inlägget med (ja Tova, jag ÄR glad att du fångade cd:n på HD09 ^^). Vilket innebär att hela dagen har gått i kristen rock/metal-stil. Inte alltför illa! Och Pontus gjorde mig glad genom att faktiskt efterlysa ett nytt blogginlägg av mig. Det är alltid roligt att höra att någon faktiskt läser det man skriver! Därför dedikeras detta inlägg högtidligen till Pontus. Slutligen vill jag uppmana er att gå in på Metallmässans myspacesida och lyssna på några, eller varför inte alla, låtar.

What will it take to make you realise although you left me I'm still here,
What will it take to make you know that my love for you is neverending?