När våra dansträningar tog slut märkte Nikke, min danstränare, att dörren till kontoret där hon hade alla sina saker var låst - och hon har ingen nyckel. Vi försökte med lite olika knep, men inget hjälpte. Riinas pappa kom upp och försökte hjälpa, men kunde konstatera att dörren gått i baklås. Nikke ringde till nummerupplysningen för att få numret till Studio90:s ägarinna, men ingen av de numren hon fick var rätt. Läget kändes lite hopplöst eftersom faktiskt ALLA Nikkes saker var inne på kontoret: bilnyckel, telefon, hemnycklar, ytterkläder, plånbok, you name it. Men så hittade vi till sist en reservnyckel i städskrubben, och allt slutade väl. Men Nikke var inte glad på den person som sist gått ifrån kontoret.
Hemma tänjde jag och Tova medan vi såg på första avsnittet av Fame. 80-talet, brrr. Det stämmer nog som (vår kusin) Ylva sade: skådespelarna suger, men koreografin och musiken är fantastisk. Min gissning är att de satsade på att få proffsdansare, och därav blev skådespelartalangerna lidande. Samt att elevernas kläder ledde till många kvidanden från oss.Frida tjuter till av förskräckelse då hon ser de minimala shortsen en dansande pojke har på sig. "Ta av dig de där!"
Tova stirrar blint på henne en stund och tjuter tillbaka: "Tänk lite på vad du säger!"
XD Men de VAR ju så! :D
ReplyDelete